Och om älskaren, styrkt av Skaparens bekräftelse, undslipper klorna på kärlekens öm, skall han träda in i

 

KUNSKAPENS DAL

 

och komma ur tvivel till visshet och vända bort från illusionens mörker till gudsfruktans ledande ljus. Hans inre ögon kommer att öppnas, och förtroligt kommer han att samtala med sin Älskade. Han kommer att glänta på porten till sanning och fromhet och stänga de tomma inbillningamas dörrar. Han är i detta stadium nöjd med Guds påbud, och ser krig som fred och finner i döden det eviga livets hemligheter. Med sitt inre och yttre öga bevittnar han uppståndelsens mysterier i skapelsens riken och i människomas själar. och med rent hjärta uppfattar han den gudomliga visdomen i Guds Manifestationer utan ände. I oceanen finner han en droppe. och i droppen ser han havets hemligheter.

Klyv atomens hjärta, och si!

Däri skall du finna en sol.

 

Vägfararen i denna dal ser i den Ende Sannes skapnader ingenting annat än ren försyn, och i varje ögonblick säger han: "Inga brister står att finna i Guds, Den Barmhärtiges, skapelse: Se dig omkring igen, kan du se ett enda fel?" I orätt ser han rättvisa, och i rättvisa nåd. I okunnighet finner han mången dold kunskap, och i kunskapen framträder myriader av visdom. Han bryter sig ut ur kroppens och lidelserL folk. Han beträder den inre sanmngena stege och hastar till den inre meningens himmel. Han seglar i den ark som bär namnet: "Vi skall låta dem se våra tecken i världen och i sig själva,'' och färdas över havet: "tills det blir klart för dem att det (denna Bok) år sanningen.'' Om han möter orättvisa skall han ha tålamod och om han blir utsatt för vrede skall han visa kärlek.

Det var en gång en älskare som i många långa år hade lidit längtans kval åtskild från sin älskade och förtärdes i frånvarons eld. Av kärlekens herravälde var hjärtat tömt på tålamod och kroppen tröttad av själen. Han räknade livet utan henne blott som gyckelspel och han förtärdes av tidens gång. Hur mången dag fann han ingen vila i sin längtan efter henne, hur mången natt höll icke saknaden efter henne sömnen borta. Blott en suck kvarstod av hans utmärglade kropp, och hans hjärtas sår hade gjort honom till ett skri av sorg. Han skulle ha givit tusen liv för en mun från hennes närvaros bägare, men det var honom icke förunnat. Läkarna visste ingen bot, och vännerna skydde hans sällskap. Ja, lakarna har ingen medicin för den som är sjuk av kärlek, blott den älskades ynnest kan ge honom lindring.

Slutligen mognade förtvivlans frukter på hans längtans träd och hoppets eld falnade till aska. Så en natt stod han inte ut längre. Han lämnade sitt hem och begav sig till marknadsplatsen. Plötsligt blev han förföljd av en väktare. Han började springa med väktarna i hälarna. Sedan kom flera väktare fram och spärrade alla flyktvägar för den utmattade. Den stackars mannen kände gråten välla fram ur hjärtat och medan han sprang av och an jämrade han för sig själv: 'Säkert är denne väktare 'Izrá'íl, min dödsängel, som så ihärdigt förföljer mig. Eller också är han en mänsklighetens tyrann [ som vill skada mig." Hans fötter, av vilka I den ena blödde efter kärlekens pil, bar honom vidare och hans hjärta klagade. Då kom han till en hög trädgårdsmur och med obeskrivlig smärta - för den visade sig vara mycket hög - lyckades han klättra upp på den, och utan tanke på sitt liv kastade han sig ned i trädgården.

Och där fick han se sin älskade gå omkring med en lampa i handen och leta efter en ring som hon hade tappat. När älskaren, med sitt hjärta överlämnat, fick se sin hänförande kärlek, drog han en djup suck och lyfte sina händer i åkallan och ropade, "O, Gud! Skänk denne väktare rikedom, lycka och ett långt liv, ty väktaren var Gabriel som vägledde denne stackare; eller också var han Isráfil som skänkte denne olycklige livet!"

Hans ord var verkligen sanna, ty han hade funnit mången dold rättvisa i det som synbarligen var väktarens tyranni, och sett hur mycket barmhärtighet som låg dold bakom slöjan. Av vrede hade väktaren lett den törstande i kärlekens öken till den älskades hav, och i saknadens mörka natt tänt återföreningens ljus. Han hade drivit den som var fjärran till närhetens trädgård och lett en plågad själ till hjärtats läkare.

Om nu älskaren hade kunnat skönja slutet, skulle han ha välsignat väktaren från I första början, och bett för honom och sett denna grymhet som rättvisa. Men eftersom slutet var dolt för honom, grät han och klagade i början. Annorlunda är det för dem som färdas i kunskapens gröna dal, ty de ser änden i begynnelsen, fred i krig, och vänlighet i vrede.

Sådant är tillståndet för vägfarama i t ovan ser änden och begynnelsen som ett. nej de ser varken begynnelse eller ände och bevittiiar varken "först" eller "sist". Nej, snarare är det så att medborgarna i den odödliga staden, som ligger i de gröna trädgårdamas land, icke ens ser "varken först eller sist". De flyr från allt som är först och I tillbakavisar allt som är sist. Ty de har passerat namnens världar och snabbt som blixten flytt bortom kännetecknens världar. Sålunda har det sagts: "Absolut enhet utesluter alla egenskaper." Och de har upprest sina boningar i skuggan av Essensen.

Angående detta har Khájih 'Abdu'll´h – må Gud, den Allra Högste, helga hans älskade själ, - gjort en subtil anmärkning och vältaligt yttrat sig om innebörden av "Vägled oss till den raka vägen" vilken lyder: "Visa oss den rätta vägen, det vill säga, ära oss med kärleken till Ditt Väsen, så att vi måtte befrias från att vända oss till oss själva och till vadhelst annat än Dig, och att vi måtte bli helt och hållet Dina, och endast känna Dig, och endast se Dig, och inte tänka på någon utom Dig.'

 

Kärlek är en slöja mellan älskaren och den älskade,

Mer än detta har jag icke lov att säga.

 

Vid denna timma har kunskapens morgon grytt och vägfaramas och vandringsmännens lampor släcks. 

 

För Moses var detta dolt,

Trots all styrka och ljus.

Må då du som alls ej har vingar.

Icke försöka flyga.

 

Om du är en gudsgemenskapens och bönens människa, svinga dig då upp på vingar som Heliga Själar bistår dig med, på det att du måtte skåda Vännens mysterier och uppnå den Älskades ljus. "Vi är förvisso komna från Gud och till Honom skola vi återvända." 

Efter att ha passerat Kunskapens Dal, som är det sista av begränsningens plan, kommer vägfararen till ENHETENS DAL. 

Báb – Bahá'u'lláhs härold


Precis som Johannes Döparen pekade ut Jesus Kristus, hade Bahá'í-trons grundare Bahá'u'lláh en förelöpare i Báb. Apostrofen över a:et i Hans namn finns i bahá'í-litteraturen på alla språk med det latinska alfabetet och betyder att a:et ska uttalas långt. Hans titel var alltså Baab, vilket betyder "Porten", för Han var Porten till Gud, Porten till Bahá'u'lláh och Porten till det som skulle bli en ny världsreligion: Bahá'í.

Alltid och överallt finns det åtminstone några uppriktiga själar. Vid den tiden levde en stor islamisk lärare vid namn Siyyid Kazim, som studerade Koranen och försökte förklara betydelsen av dess verser. Många unga människor kom till hans hus för att lära sig av honom, och Siyyid Kazim undervisade dem och talade om för dem att det redan fanns en ny Guds profet på jorden och att den fanns mitt ibland dem. Hans namn kunde han inte nämna, men Kazim uppmanade sina elever att uppsöka denne gudomlige budbärare.

"Gå ut i hela världen", sade han till dem, "och be er Herre ödmjukt och andaktsfullt att leda er... Vänta till den tiden, då Han, som är er sanne ledare och mästare, kommer att hjälpa er nådigt att känna igen Honom." "Hur skall vi känna igen Honom, när vi finner Honom?" Då beskrev deras lärare för dem en mycket vacker ung man mellan 20 och 30 år, som skulle ha fullständig kunskap.


Mulla Husayn

En ung man bland hans elever utmärkte sie. Hans namn var Mulla Husayn. Han ville bryta upp meddetsamma för att finna den utlovade Guds budbärare. Han bad sina vänner att följa med, men de kom med ursäkter för att kunna stanna hemma, så Mulla Husayn kunde inte övertala någon att följa med. Men han tog med sig sin bror och sin systerson som reste med honom år 1844 till Shiraz i Persien.

När de kom fram till stadsporten bad Mulla Husayn dem att lämna honom ensam och lovade dem att möta dem i tid till kvällsbönen. När han fortsatte att ensam att gå vidare, såg han plötsligt en ung man som bar en grön turban komma emot honom. Mulla Husayn hade aldrig sett ett så vackert och vänligt ansikte. Den unge mannen kom emot honom och hälsade på honom som på en gammal och kår vän och inbjöd Mulla Husayn till sitt hus. Först sade Mulla Husayn till den unge mannen att han inte kunde gå med Honom, då hans bror och systerson väntade på honom. Med en mild men fast röst svarade den unge mannen: "överlämna dem till Guds omsorg. Han kommer att beskydda och bevara dem." Den unge mannen förde sedan Mulla Husayn in i sitt hus, där Han hämtade vatten åt honom, så att den trötte resenären kunde tvätta sina händer och fötter, och senare lagade Han te åt gästen.

Under hela denna tid var Mulla Husayn uppfylld av en glädje, som han inte kunde förklara. Han trodde att han måste återvända till sina vänner, som väntade på honom, för att be med dem vid solnedgången, men den unge mannen med den gröna turbanen sade till honom, att Gud hade andra planer för honom. Mulla Husayn bad sedan av hela sitt hjärta och bad Gud att hjälpa honom vid hans sökande efter den Utlovade. Efter bönen frågade den unge mannen Mulla Husayn om hans lärare hade talat om för honom, hur han skulle känna igen Guds budbärare för att han skulle kunna hitta honom. Då upprepade Mulla Husayn det Siyyid Kazim hade sagt åt honom att profeten skulle vara mellan tjugo och trettio år, han skulle vara av medellängd och av ädel börd och äga all kunskap. När Han hade hört det, sade den unge mannen: "Se, alla dessa tecken stämmer in på Mig!"


Báb – den nya Gudsmanifestationen

Denne sällsamme unge man sade till honom att han var det nya sändebudet från Gud, den Gudsmanifestation som följde efter Zarathustra, Moses, Krishna, Buddha, Jesus, Muhammed, och de som var före dem, och de vars namn vi inte längre känner. Mulla Husayn kunde först inte tro, att hans sökande hade nått målet. Den unge mannen skrev sedan ned utläggningar av några verser ur Koranen, och Mulla Husayn kunde inte betvivla längre att Han hade all kunskap. Så snart den unge mannen såg, att Mulla Husayn trodde på Honom, sade Han: "Jag år Báb", det betyder "Jag är Guds port".

Så som Jesus hade tolv av Honom utvalda lärjungar, följde arton vänner Báb, Dessa kallas för "Den Levandes bokstäver". Mulla Husayn var den förste bokstaven av den Levande för att han var den förste som fann Báb och trodde på Honom. En efter en fann Honom och var beredd att offra sitt liv för att sprida Hans budskap.

Och det var detta som Gud ville säga till människorna i Persien genom sin Utlovade, genom Báb: En ny uppenbarelse kommer mycket snart, och världen skall vara beredd att ta emot Honom. Báb sade till sina vänner, att Gud hade sänt Honom för att förbereda vägen åt den härligaste av alla budbärare. Den Levandes bokstäver uppmanades att resa till olika delar i Persien för att undervisa människorna, att rena sina hjärtan och sina liv för att vara beredda på den underbaraste dagen, som ingen kände till. Till Mulla Husayn sade Han: "Ge dig iväg till Teheran. En hemlighet ligger gömd i den staden. När den blir uppenbarad kommer den att förvandla jorden till ett paradis."

Just i detta ögonblick levde Guds profet för vår tid i staden Teheran! För första gången i världens historia hade Gud skickat tvä budbärare pä samma gång. Báb, känd som port, kom först. Han var som härolden som marscherar framför kungen , och blåser trumpet för att förkunna kungens ankomst. Han kom för att anmäla en, som skulle kallas för Guds Härlighet.

Medan den Levandes bokstäver reste från ort till ort, var det många som hälsade dem välkomna och Trodde på deras budskap. När människorna erkände Báb blev prästerna och de världsliga ledarna svartsjuka och rädda. De som trodde på Báb kallades babier och många av dem blev dödade bara för att de hade sagt att de visste att Han var sänd från Gud. De ville hellre dö än att säga bara ett ögonblick att de inte trodde på den himmelske profeten.


Bábs martyrdöd

Sex år efter kvällen, när Han för första gången fick besök av Mulla Husayn, dödades Báb i Sitt 33:e levnadsår. Som Jesus hade även Han kunnat rädda sig, då Han hade Guds kraft, men när Hans arbete på jorden var utfört tillät Han dem att döda Honom.

Den persiske härskaren befallde, att Báb skulle hängas upp på en offentlig plats med rep, och ett helt regemente soldater fick order att avlossa sina gevär mot Honom. Året var 1850, datumet den 9 juli och staden var Tabriz. När Báb skulle hämtas ur sin fängelsecell, hade Han just ett sista samtal med en av sina vänner, Siyyid Husayn, och bad att få avsluta samtalet, men soldaterna ville inte vänta.

De hängde upp Báb och en av Hans vänner så, att vännens huvud lutade mot Bábs axel. När skotten hade avfyrats, tittade folkmassan tills vinden hade blåst bort krutröken. Människorna kunde knappast tro vad de såg! Repen var sönderslitna av kulorna och Báb och Hans vän hade fallit oskadda till marken; Báb hade återvänt till fängelsecellen, där Han lugnt avslutade sitt samtal med Siyyid Husayn.

Senare hängdes de båda männen på nytt upp i repen, men den här gången vägrade soldaterna att skjuta. De var rädda och sade: "Gud skyddar dem. Vi vågar inte gå mot Guds vilja." Därför befalldes ett annat regemente att skjuta. Nu var Báb beredd att dö, för Han visste att Hans arbete på jorden var avslutat. Åter föll skotten på dem som hagel, och de dödades omedelbart. I landsomfattande förföljelser mötte tiotusentals av Hans anhängare samma öde.

Den persiske härskaren kunde göra slut på Bábs ärorika liv, men han kunde inte hejda flödet av Hans läror, som spreds överallt. Bábs korta liv hade öppnat en underbar port för att välkomna sanningens ande, som Jesus hade utlovat. Att den nya budbäraren redan levde i Persien hade redan förutsagts av Báb. Hans namn var Husayn-Ali, och Han kallades "Guds Härlighet", på arabiska Bahá'u'lláh.

Eftersom Bahá'u'lláh inte mördades, utan fängslades och utvisades gång på gång för att till slut hamna i fängelsestaden Akká, nära Haifa och berget Karmel, blev Bábs kropp till slut begravd på berget Karmel. Hans kropp, som hade räddats av en anhängare efter arkebuseringen, hade gömts i källare och gångar och smugglats i riktning mot Bahá'u'lláhs vistelseort i 50 års tid. Det blev Bahá'u'lláhs son 'Abdu'l-Bahá som fick äran att gravsätta stoftet en bit från den judiske profeten Elias grotta. Sedan dess har en imponerande kupol rests över Bábs grav och undersköna trädgårdsterasser leder upp mot gravhelgedomen. I närheten ligger Bahá'í-religionens världscentrum med Universella Rättvisans Hus, Forsknings- arkiv- och biblioteksbyggnader och det Internationella Undervisningscentret.

NÄR RELIGIONEN BLIR OND

Fem varningssignaler för när den religiösa gemenskapen håller på att urarta och religionen kan bli ond

Sammanfattning av bok av Charles Kimball 2002

1.    Anspråk på absolut sanning

i    En viss tolkning av en helig skrift eller av en karismatisk ledares ord och handlingar förvandlas till ovillkorliga och doktrinära trossatser mot vilka inga invändningar tolereras. Inga religiösa  anspråk kan i själva verket vara så invändningsfria och dogmatiska som fanatiska anhängare vill  ge sken av därför att våra mänskliga begränsningar i sökandet efter religiös sanning gör att det  alltid är uttolkningar det är fråga om.

 

 ii    Ledaren hävdar att han eller hon har absolut eller överlägsen kunskap om Gud eller det transcendenta. Det finns många vägar till kunskap:

        a)  personlig erfarenhet
        b)  direkta iakttagelser
        c)  intellektuella resonemang
        d) intuitiva insikter
        e) gudomliga uppenbarelser.

 Även de personer som menar att deras kunskap om den religiösa sanningen bygger på gudomliga uppenbarelser (e) använder i själva verket de andra kunskapskällorna (a – d) parallellt.

 

iii    Ledaren hävdar att det bara är han eller hon som kan tolka symboler som exempelvis religionens heliga skrifter.

iv    Missbruk av de heliga skrifterna:

a) när känslan för den symboliska dimensionen i de heliga skrifterna ersätts av att Ordet tolkas bokstavligt är risken överhängande att trons goda kärna förvanskas och går förlorad. Bokstavlig tolkning är farlig av två skäl:

- Läsaren invaggas i villfarelsen att texten, eftersom den ju är Guds ofelbara ord, är entydig  och konsekvent. Textens mening bestäms då av hur läsaren uppfattar den, men läsaren tror att det som står skrivet är Guds uppfattning.
- Läsaren inser inte att en del av texten kan bestå av allegorier, liknelser eller symbolik.

b) när de heliga texterna upphöjs till ofelbara dogmer eller till ensidiga och selektiva tolkningar. Genom att listigt manipulera de heliga skrifterna kan förslagna ledare hetsa till våld och fanatism.

c) när ett snävt urval görs av de heliga texterna leder denna ensidiga läsning och upphöjandet av vissa citat att religionens själ och hjärta förvanskas.

 

Kommentarer:  Det är utan tvekan så att Bahá'ís två grundare – Báb och Bahá'u'lláh ansåg att de hade överlägsen kunskap om Gud genom uppenbarelser, enligt paragraf 1 ii e ovan. Och det är otvivelaktigt så att alla troende bahá'íer anser att Báb och Bahá'u'lláh var sändebud från Gud, ja till och med direkta avspeglingar av Gud och Hans vilja. När man blir bahá'í får man skriva på ett papper där man intygar sin tro på att Bahá'u'lláh är en gudsmanifestation. Å andra sidan är det ett faktum att både Bahá'u'lláh och alla bahá'íer även erkänner Moses, Buddha, Jesus, Muhammed m.fl som uppenbarare av guds vilja, och att fler uppenbarare kommer att leda mänskligheten i framtiden.

När det gäller frågor som Bahá'u'lláhs skrifter inte kan besvara är det sedan 1963 enbart de nio män som sitter i Universella Rättvisans Hus i Haifa som får och kan lösa dessa frågor, enligt Bahá'í-tron. Det är också bara Universella Rättvisans Hus, som enligt paragraf 1 iii ovan, på ett riktigt sätt kan tolka Bábs och Bahá'u'lláhs skrifter.

Vad gäller de heliga skrifterna så är det ett faktum att Kitáb-i-Aqdas - den mest heliga boken inom Bahá'í - är en av de minst översatta. Boken innehåller de regler som bahá'íerna enligt Bahá'u'lláh måste rätta sig efter, eftersom dessa regler kommer direkt från Gud. Dock har ledarna för Bahá'í-tron efter Bahá'u'lláhs död 1892 bestämt att vissa regler inte gäller för västerländska bahá'íer än, medan exempelvis bahá'íer i Indien och Iran måste foga sig efter betydligt flera av Kitáb-i-Aqdas regler. Det är tyvärr ett faktum att vissa av de regler som finns i Kitáb-i-Aqdas aldrig skulle accepteras av moderna, välutbildade människor - som t.ex regeln om att sönerna ska ärva mer än döttrarna och andra liknande paragrafer. Det skulle inte gå att sprida tron i Europa och USA om sådana regler var kända och förknippade med Bahá'í. Förmodligen kommer vissa av reglerna aldrig att genomföras. Men censurerar man inte självaste Bahá'u'lláh då?

Det som är annorlunda när Bahá'í jämförs med Kristendom eller Islam är alltså att det inte alls förekommer någon bokstavstro inom Bahá'í. Tvärtom har  Universella Rättvisans Hus skjutit upp tillämpandet av många regler och anvisningar. Dessutom uppmanas bahá'íerna att även studera andra religioners heliga skrifter och traditioner.

 

2.     Blind lydnad och underkastelse hos medlemmarna

i    Se alltid med misstro på religiösa rörelser som försöker begränsa medlemmarnas intellektuella  frihet och begränsa deras omdöme. När anhängarna avsäger sig sitt personliga ansvar och fogar sig under en karismatisk ledares vilja, eller med blind fanatism följer en viss lära, är faran  uppenbar att den religiösa tankevärlden föder våld och förödelse.

ii    Religiösa sekter. I dessa är alla varningstecken förstärkta. En religion som föder många sekter antyder att inte heller moderreligionen mår så bra.

 

Kommentarer:  I fråga om paragraf 2 ii finns inte mycket att säga eftersom det bara finns en huvudfåra inom Bahá'í och inga sekter eller minoritetsuppfattningar. Paragraf 2 i är däremot mer problematisk. Bahá'u'lláh ser ordet "frihet" som ett samlingsbegrepp för flera olika typer av frihet. Människor har rätt att slippa förtryck men måste samtidigt lyda lagarna i de länder där regering och riksdag valts på ett demokratiskt sätt. En persons frihet får inte resultera i en annan persons ofrihet. Vidare behöver människor, enligt Bahá'u'lláh, ett visst mått av utbildning för att klara av t.ex den plötsliga frihet som uppstår när en koloni ombildas till en självständig nation. Massmedia ska ha frihet, men får inte ljuga. Till syvende och sist är det dock underkastelse under Gud som gör människan fri. Bahá'u'lláh skriver i Kitáb-i-Aqdas: "Sann frihet består i människans underkastelse under Mina bud, ehuru föga ni förstår det. Om människor efterlevde det Vi har sänt ned till dem från uppenbarelsens himmel, skulle de med säkerhet kunna uppnå fullkomlig frihet. Lycklig den människa, som har uppfattat Guds avsikt med allt Han har uppenbarat från Sin viljas himmel, den vilja som rådet över allt skapat". Det var också Bahá'u'lláhs och Hans son 'Abdu'l-Bahás uppfattning - dessa män som suttit fängslade under nästan hela Sina liv - att det egna jaget är det största fängelset, och därmed den största ofriheten.

 

3.    Etablerandet av ”Den Fulländade Tiden” eller ”Den Nya Eran”

i    Främst kristna, men också judiska och andra grupper, menar att staten Israels tillkomst 1948 var startskottet för den fulländade tid vi är på väg mot.

ii    Extremister har planerat att förstöra den muslimska klippmoskén och al-Asqamosken på Tempelberget för att det tredje judiska templet ska kunna byggas där.

    iii    Främst kristna grupper tror att världen snabbt nalkas den sju år långa period av lidandets mörker då Satan oinskränkt kommer att härska under ledning av Antikrist.

    iv     När denna prövningens tid är över kommer, enligt kristna grupper, Jesus att återvända till jorden och anföra de godas styrkor i den slutliga drabbningen vid Harmagedon. Han kommer att fjättra ondskans krafter och etablera sitt 1000-åriga fredsrike i det Nya Jerusalem.

    v    Denna sista era föregår slutet på mänsklighetens historia och den yttersta domen.

    vi    På motsvarande sätt ser en del ortodoxa judar återuppbyggandet av det tredje judiska templet  som ett förebud om att Messias äntligen kommer.

    vii    När troende, främst kristna och judiska grupper, knyter sådana hägrande ideal till en bestämd  religiös tolkning och därtill är förvissade om att de är utvalda av Gud för att förverkliga denna vision, då är faran uppenbar – religionen har redan urartat.

    –    Även många muslimer drömmer om ett rättfärdigt samhälle och att Gud har utvalt dem för att bekämpa ett västerländskt förtryck. Man tror dock inte på någon i förväg regisserad undergång av världen.

 

Kommentarer: Enligt Bahá’í har bahá’í-eran redan startat i och med Bábs (1844) och Bahá’u’lláhs (1863) deklarationer och uppenbarleser. Men här handlar det inte om någon undergång alls utan om det omvända – att mänskligheten nu nått den andliga mognad att de med gemensamma krafter kan skapa ett vetenskapligt, kulturellt och andligt blomstrande fredsrike på jorden.

    Man kan dock fråga sig vem som ska styra detta blomstrande och harmoniska världssamhälle.  Universella Rättvisans Hus ska väljas av delegater från alla länder eller regioner - och i framtidens världfederala system - från delstaterna. Men det är bara bahá'íer som har denna rösträtt. Ska resten av jordens befolkning inte rösta alls? Vidare skriver Bahá'u'lláh om att "Rättvisans hus skall ha en lagstiftande och en verkställande instans". Dessutom skall en världsdomstol inrättas. Men än så länge är Universella Rättvisans Hus såväl lagstiftande och verkställande och dömande - det vill säga, de nio männen i Universella Rättvisans Hus utgör riksdag, regering och Högsta Domstol på en och samma gång, och dessutom högsta religiösa instans, vilket sannerligen inte var vad Bahá'u'lláh hade tänkt sig.

 

4. När ändamålen helgar medlen

 i    Faran är uppenbar för att religionen håller på att urarta när troende ensidigt och fanatiskt  fokuserar på en viss aspekt av läran eller upphöjer en viss trossats till det övergripande målet och låter det slutliga målet träda i bakgrunden.

a)     När försvarandet av t.ex helig mark blir det överordnade målet som rättfärdigar alla medel.
b)    När människor uppmanas att tillgripa våld mot sina grannar i syfte att tjäna en högre sak.

 

Kommentarer: Inga särskilda när det gäller Bahá'í.

 

5.     Att förklara “heligt krig”

 i    Att förklara att ett krig är heligt är ett säkert tecken på moraliskt och religiöst förfall. Tvärtom ska kärleksbudet och löftet om evig fred vara intimt sammankopplat med det högsta målet i varje religion – ett löfte som både avser den inre frid som uppfyller den troende och en strävan efter fredlig samexistens med alla levande varelser i skapelsen.

 - Kristendom och Islam är inte endast de två största religionerna, utan de toppar även listan  över de religioner som mest frekvent har förvanskat trons sanna innebörd genom att egenmäktigt koppla religionen till krig och våldsutövning.

 
Kommentarer: Inga särskilda när det gäller Bahá'í.

 

 

Sammanfattningsvis kan man nog påstå att Bahá'í är en ganska frisk religion, och för detta är den också respekterad. En hel del frågor återstår dock att lösa.

Vem ska bestämma i världen om och när bahá'íerna i en avlägsen framtid skulle komma att utgöra över 50 procent av världens befolkning?

Om 51 procent av världens befolkning blir bahá'íer - ska då 49 procent av världens befolkning vara utan rösträtt?

När ska Rättvisans Hus indelas i en lagstiftande, en verkställande och en dömande instans - tre institutioner som samverkar men också håller koll på varandra? 

Ska det "andliga rådet" i Rättvisans Hus vara separerat från de lagstiftande, verkställande och dömande organen? 

.



















x
 

Jag lovade tidigare att jag skulle skriva något om hur du utsätter religioner, och i synnerhet sekter för granskning.

När det gäller Bahá'í är det särskilt viktigt att kolla upp allting om Bahá'í-tron innan du blir medlem genom att du sriver på ett papper där du garanterar din övertygelse om att Bahá'u'lláh är den senaste i raden av Gudsmanifestationer. Du ska givetvis fortsätta att vara vaken som medlem eftersom samfundet behöver vakna medlemmar, men detta med att kolla upp Bahá'í, vad denna religion står, att jämföra med andra religioner samt förvissa dig om att vi behöver någon religion alls -- detta är ett krav som Gud ställer på oss människor enligt Bahá'u'lláh.

 BAHA'I ÄR PLURALISM, INTE LIKRIKTNING

Steve Hassan är psykolog och rådgivare i sektfrågor i USA. Vi ska titta på några av de varningstecken han vill att vi ska titta efter för att kunna uptäcka att en religiös rörelse är på väg att spåra ur. Jag tar här upp Steve Hassans viktigaste punkter, och förklarar därefter hur Bahá'í fungerar i relation till Hassans varningar:

1. Fysisk kontroll innebär att sekten kontrollerar hela den fysiska miljön, var man bor, vilka kläder man använder, vilken mat man äter, hur man sover osv. Många sekter har intensiva schemalagda arbetsdagar för medlemmarna. Det finns alltid något att göra, även på fritiden.

SVAR: Så har vi bahá'íer det inte. Vi har vilka kläder vi vill, kan vara flintskalliga eller ha dreadlocks, äter vad vi vill, bor var vi vill och ägnar inte fritiden åt något slags religiöst arbete. Vi har inte samma musiksmak. Däremot har man ju behov av att träffa trosfränderna ibland eftersom vi inte har några kyrkor, präster eller gudstjänster. Men man vill ju träffa likasinnade, dessutom är det är kul, för de kommer från så många olika kulturer och länder. Det gör vi var 19:e dag och det handlar bl.a om att efter en andlig stund äta gott (mat från en massa länder i ett slags knytkalas) i ett kul sällskap. Alkohol och narkotika är dock bannlysta, men jag tycker inte att det är fel att avstå från droger. När det gäller var vi är bosatta, så är det åtminstone i Sverige så att om jag flyttar från en ort till en annan, så får det lokala samfundet på den nya orten information om att jag har flyttat dit. Men detta ser jag bara som praktisk administration.

2. Tankekontroll tränas upp och kan användas av medlemmen själv. När man tänker "otillåtna" tankar använder man ofta "tankestopptekniker". Sekten har ofta utvecklat ett eget språk som medlemmarna gör till sitt eget. Ord definieras om och får en annan innebörd, nya ord skapas. Hassan betonar att medlemmarna aldrig behöver tänka eftersom sekten gör det åt dem.

SVAR: Det känner jag inte heller igen. Det finns ju en del termer på persiska och arabiska eftersom religionen har sitt ursprung där, och som man måste få översatt för sig. Exempelvis kallas missionär för pionjär. Himlen är inte en fysisk plats utan snarare ett tillstånd och en riktning. Men i vardagslivet  är det pluralism som gäller. En bahá'í-regel säger att varje människa ska utbilda sig till det yrke han eller hon fallenhet för. Vi uppmanas att intressera oss för kultur, vetenskap, konst, skapande – alltså även filmer, tavlor, landvinningar, böcker, m.m som mänskligheten (alltså inte bara bahá'íer) har skapat.

3. Känslokontroll betyder att sekten försöker manipulera och begränsa en medlems känslor. Skuld och rädsla är viktiga ingredienser i "mind control". Rädsla fungerar som en stark sammanbindande kraft i en sekt.

SVAR: Det finns en central regel inom Bahá'í om att man aldrig får såra, skada, skrämma eller begränsa en annan människa. Gud anser detta vara av ondo, enligt vår tro. Naturligtvis kan man råka såra någons känslor ändå, men då får man be både människan och Gud om förlåtelse. Men det finns faktiskt en viss rädsla för att bli förklarad som "förbundsbrytare" och bannlysas och uteslutas ur det internationella Bahá'í-samfundet, särskilt om man är en djupt troende bahá'í.

Min uppfattning är dock att detta händer väldigt sällan, och att det krävs ett mycket starkt eller upprepade angrepp mot tron för att man ska uteslutas. 

4. Informationskontroll blir konsekvensen av att sektmedlemmarna vanligtvis inte har tillgång till den information som kommer från TV, radio och tidningar. Den information sektmedlemmarna vanligtvis får ta del av är skrifter som sekten själv producerat eller valt ut. Det kan finnas inbyggt i läran att man inte får kritisera läran eller ledaren."

SVAR: Vi ser alla på nyheter, dokumentärer och läser tidningar varje dag. Vi uppmuntras att engagera oss i det som händer i världen. Vi diskuterar det ibland och tycker inte alls lika i alla frågor. Regnbågen har tusen färger. Dessutom finns det rent praktiskt ingen möjlighet att kontrollera information nu längre genom att Internet finns. 

ANFÖRANDEN I PARIS

Kraften och värdet i sant tänkande

beror på dess omsättande i handling

'Abdu'l-Bahá 18 oktober 1911

Människans verklighet är hennes tanke, inte hennes materiella kropp. Tankeförmågans styrka och den fysiska styrkan går sida vid sida. Fastän människan är en del av den fysiska skapelsen, äger hon en tankeförmåga som är överlägsen alla andra skapade varelsers.

Om en människas tankar alltid strävar uppåt mot himmelska ämnen så blir hon helgonlik; om, å andra sidan, hennes tankar inte strävar i högre rymder utan riktas nedåt och koncentrerar sig på jordiska ting, blir hon mer och mer materialistisk tills hon når ett tillstånd som är föga bättre än ett djurs.

Tankar kan uppdelas i två grupper:

1) Tankar som endast tillhör tankevärlden.
2) Tankar som tar sig uttryck i handlingar.

En del män och kvinnor yvs över sina ädla tankar, men om dessa tankar aldrig tar sig uttryck i handling, är de till ingen nytta. Tankens kraft beror på dess omsättande i gärningar. En filosofs tanke kan Emellertid i utvecklingens och framåtskridandets värld omsättas i handling av andra människor, till och med då de själva inte är i stånd eller är ovilliga att visa fram sina stora ideal i sina egna liv. Till denna grupp hör majoriteten av filosofer eftersom deras läror står högt över deras handlingar. Detta är skillnaden mellan filosofer som är andliga lärare och de som endast är filosofer: den Andlige Läraren är den förste att följa sina egna läror. Han överför sina andliga uppfattningar och ideal till handlingens värld. Hans gudomliga tankar är uppenbarade för världen. Hans tanke är Han själv och från den är Han oskiljaktig.

Då vi finner en filosof, som betonar betydelsen och upphöjdheten 1 rättvisa och som sedan uppmuntrar en rovgirig monark i hans förtryck och tyranni, då förstår vi snabbt att han tillhör den första gruppen: ty han tänker himmelska tankar, men praktiserar inte de motsvarande himmelska dygderna.

Detta tillstånd är inte möjligt för Andiga Filosofer, ty de uttrycker alltid sina höga ideal och ädla tankar i handling.

Jag känner härmed för att gå vidare till den andra dalen – Kärlekens dal – i Bahá'u'lláh bok SJU DALAR, en bok i gränslandet mellan Sufism och Bahá'í; om det nu finns något sådant gränsland. "Jag har skapat dig för att du ska älska Mig, säger Gud. Och vi gör Gud till vår älskade, men precis som när vi förälskar oss i en människa är det det egna jaget som ska tillfredsställas. Vi älskar inte utan tanke på oss själva, utan vill få bekräftelse tillbaka så att den rasande skogsbranden i vårt inre lugnar sig lite för en stund.

Precis som kärleken till en partner kan kärleken till Gud bottna i egoism – eller i jagets illusion. Vi måste ta oss igenom Kärlekens Dal i vårt andliga sökande, skriver Bahá'u'lláh, för att "det sataniska jagets slöja (ska) brännas bort i kärlekens eld, på det att anden må bliva luttrad och renad och så kunna lära känna Världamas Herres ställning". Att ta sig igenom Kärlekens dal och lära oss något på vägen är svårt: till och med de visa, kloka och religiöst bevandrade kan för alltid fastna i denna dal - fjättrad av en kärlek som egentligen bygger på att det egna jaget söker bekräftelse.  Först när vi kan älska Gud utan att begära ett dyft tillbaka  så har vi "lärt känna Världarnas Herres ställning":

(...) Och om han, med Guds hjälp på denna resa finner ett spår av den sparlöse Vännen, och från den himmelske budbäraren inandas väldoften av den så länge förlorade Josef, skall han omedelbart träda in i

KÄRLEKENS DAL

och uppslukas i kärlekens eld. Över denna stad välver sig hänförelsens himmel och strålar längtans sol som upplyser världen. Och kärlekens eld flammar, och när kärlekens eld flammar bränner den förnuftets skördar till aska.

Nu är vägfararen omedveten om sig själv och om allt annat. Han ser varken okunnighet , eller kunskap, varken tvivel eller visshet. Han kan icke skilja vägledningens morgon ifrån förvillelsens natt. Han flyr från såväl otro som tro och dödligt gift är som balsam för honom. Därför säger 'Attár:

För den otrogne villfarelse - för den trogne tro,

För 'Attárs hjärta, ett grand av Din smärta.

Springaren i denna dal är smärta och om det ej finnes smärta får denna resa aldrig något slut. I detta stadium har älskaren ej tankar för något annat än sin Älskade, och söker endast tillflykt hos Vännen. I varje ögonblick offrar han hundra liv på den Älskades stig och för varje steg kastar han tusende huvuden för den Älskades fötter.

O Min Broder! Icke förrän du träder in kärlekens Egypten skall du förenas med den Josef som är Vännens Skönhet, och icke förrän du, såsom Jakob, försakar dina yttre ögon, skall du kunna öppna ditt innersta väsens öga, och icke förrän du brinner av kärlekens eld skall du umgås med Längtans Älskare.

En älskare fruktar intet och ingen skada kan komma honom nära: Du ser honom vara kall i lågorna och torr i havet.

Älskaren är kall i helvetets eld.

Den vise är torr i havets vågor. 

Kärleken accepterar ingen tillvaro och begär icke att få leva: Den ser livet i döden och söker upphöjelse i förnedringen. För att förtjäna kärlekens vanvett måste månniskan vara vid ytterst sunt förstånd. För att förtjäna Vännens band, måste hon vara uppfylld av ande. Välsignad den hals som fångas i Hans snara, lyckligt det huvud som faller till stoftet på Hans kärleks stig. O vän, giv då upp ditt jag, på det att du må finna den Oförliknelige, passera förbi denna dödliga jord på det att du må söka dig ett hem i himmelens hägn.  Var som intet om du skulle vilja tända varandets eld och bliva redo att beträda kärlekens stig.

Kärleken bemäktigar sig icke en levande själ.

Falken slår ej ned på en död mus,

Kärleken sätter i varje ögonblick en värld i brand och skövlar varje land dit den för sitt baner. Tillvaro existerar ej i dess konungadöme, de vise har ingen myndighet i dess rike. Kärlekens leviatan uppslukar förnuftets mästare och utplånar kunskapens herre. Han tömmer de sju haven, men hans hjärtas törst är likväl icke släckt, och han säger: "Finnes det ej mera?"i'' Han flyr från sig själv och drar sig bort från allt på jorden.

Kärleken en främling till jord och himmel är.

Den i sig sjuttiotvå galenskaper bär.

Den har fjättrat myriader offer och sårat myriader visa män med sin pil. Du skall veta att varje rodnad världen ser härrör från dess vrede och varje blekhet på människors kinder kommer sig av dess gift. Den underkastar sig ingen annan bot ån döden, vandrar ingen annanstans än i skuggomas dal. Likväl är dess bittra droppar sötare än honung på älskarens läppar och i sökarens ögon ar hans utplåning skönare än hundra tusen liv.

Därför måste det sataniska jagets slöja brännas bort i kärlekens eld, på det att anden må bliva luttrad och renad och så kunna lära känna Världamas Herres ställning.

Tänd kärlekens eld och bra allting bort.

Sätt sedan din fot i de älskandes Iand.

Och om älskaren, styrkt av Skaparens bekräftelse, undslipper kloma på kärlekens öm, skall han träda in i

KUNSKAPENS DAL

Bahá'íer över hela världen har nu firat att Báb, "Porten" (f. som Sayyid 'Ali Muhammad 20 okt 1819, d. 9 juli 1850) drygt två timmar efter solnedgången den 22 maj 1844 bevisade för Mullá Husayn att Han, Báb, var det sändebud från Gud som både kristna och muslimer hade väntat skulle uppenbara sig just år 1844. Därefter talade Báb hela natten om den nya era i mänsklighetens historia som just startat, och som genom mänsklighetens andliga återuppvaknande och hårt arbete skulle komma att förvandla jorden till ett paradis på bara några hundra år.

Så här gick det till enligt Mullá Husayn:

Natten mot den 23 maj 1844

Detta är berättelsen om ett nutida sökande efter det eviga livets bägare. Det började i det land, Persien, från vilket de tre konungarna en gång kommit till Betlehem, ledda av en strålande stjärna. Det vi nu berättar om ägde rum på 1800-talet, och det fanns då ett annat tecken på himlen – en stor, flammande komet. Många bävade, många skrämdes, många gladdes, ty både österlandet och västerlandet hade gripits av en religiös iver.

I Persien, "De tre vise männens" hemland, var uppståndelsen inför den eventuella ankomsten av en världsfrälsare större an i något annat land. I Amerika och Europa skrev och talade de lärde om det väntade framträdandet av "den utlovade Kristus", men i Persien sökte många människor aktivt efter honom. De var övertygade om att Utlovade redan var mitt ibland dem. 

Bland dem som letade i Persien var medlemmarna i Shaykh-rörelsen. Efter Shaykh Ahmads bortgång ledde Siyyid Kázim denna grupp av sökare. Upprepade gånger sade Siyyid Kázim till dem att de skulle få se inte bara en, utan två budbärare –  tvillinguppenbarelserna som utlovats i alla heliga böcker i dessa de ”sista dagarna”. Dessa två budbärare från Gud, som skulle komma efter varandra, skulle fullborda profetian om "det andra och tredje veropet”, som omnämnts i Johannes Uppenbarelser och som förutsäger att del tredje veropet snabbt skall följa på det andra. De två budbärarna skulle dessutom uppfylla versen om de två trumpetstötarna, som finns i Koranen, och som i de ”sista dagarna” snabbt skulle följa varandra.

Siyyid Kázim försäkrade sina lärjungar att efter den utlovade gryningen skulle den utlovade solen uppenbara sig. "Ty då den föregåendes stjärna har gått ner, sade han, skall den sistnämndes sol stiga upp och lysa upp hela världen." Siyyid Kázim påpekade att hans lärjungar levde på själva profetians dag, eftersom den löd så här: "Ar 1260 (1844) skall jorden upplysas av Hans ljus". Till sitt sista andetag uppmanade Siyyid Kázim enträget sina efterföljare att ihärdigt fortsätta sitt sökande efter den första av de två solarna.

Nu var år 60 inne, så den unge Shaykh-anhängaren Mullá Husayn begav sig genast av till Persien tillsammans med sin bror och brorson, för de kände att Persien var det rätta landet att börja söka i på grund av alla profetior. I Bibeln talar exempelvis Jesaja om en man från öster, det vill säga öster i förhållande till Babylon (Irak) där Bibelorden skrevs. Persien ligger öster om Babylon:

"Jag är Gud, ingen annan finns. Gud är jag, och ingen är Min like. Jag berättar i förväg vad som skall ske, förutsäger det som ännu inte hänt. Jag säger: Mina planer står fast, allt jag vill, det gör jag. Jag kallar på en fågel från öster, från fjärran land en man som genomför Min plan. (Jes 46: 8 - 11)

En inre stark ingivelse ledde Mullá Husayn till staden Búshir vid Persiska viken. Medan Mullá Husayn strövade genom staden slog hans hjärta av upphetsning. Någonting sade honom nämligen att denna stad en gång hade fått känna hans Älskade Sols fotsteg. Mullá Husayn sade till sina följeslagare att han nu visste att de sökte i rätt land eftersom han kunde kanna den ljuva väldoften av Den eftersökte Heligheten i Búshir. Samtidigt förstod Mullá Husayn att den de sökte inte bodde i Búshir. Någonting vände honom plötsligt, likt en kompassnål, mot norr. Mullá Husayn begav sig omedelbart iväg till fots mot den historiska staden Shiráz, där kung Darius hade byggt sitt palats för 2 500 år sedan.

Då Mullá Husayn och hans två släktingar anlände till stadsporten i Shiráz, sade han till sin bror och sin brorson, att gå till bönehuset och invänta hans återkomst.

”Någonting drar mitt hjärta till staden”, sade han, ”men jag skall möta eder till aftonbönen.”

Några timmar före solnedgången föll Mullá Husayns ögon på en ung man med ett strålande ansikte. Ynglingen närmade sig Mullá Husayn och hälsade honom med ett kärleksfullt välkomstleende. Han omfamnade Mullá Husayn med öm tillgivenhet, som om han hade varit en nära och livslång vän.

Till en början trodde Mullá Husayn att mannen var en för Mullá Husayn okänd lärjunge till Siyyid Kázim, som fått uppdraget att hälsa honom välkommen till Shiráz. Mullá Husayn minns denna förunderliga natt på följande sätt.

”Han bjöd mig varmt välkommen att besöka Hans hem och vila upp mig där efter resans vedermödor. Jag ursäktade mig och sade, att mina två följeslagare väntade att jag skulle återvända."

"Överlämna dem i Guds försorg", var den unge mannens svar. "Han kommer med säkerhet att skydda och vaka över dem."  Efter att ha sagt dessa ord vände Han sig om och bad mig följa Honom. Jag var djupt rörd av det vänliga men ändå betvingande sätt på vilket Han talade till mig. Hans gång, värdigheten i Hans hållning, allt tycktes förstärka mitt första intryck.

Snart stod vi vid porten till ett anspråkslöst hus.

"Stig in i fullkomlig frid", var Hans ord då Han steg över tröskeln och tecknade åt mig att följa efter. Hans inbjudan, yttrad med kraft och majestät genomträngde min själ. Jag tyckte att det var ett gott tecken att bli tilltalad med sådana ord, då jag stod på tröskeln till det första hus jag skulle besöka i Shiráz.

"Skulle inte mitt besök i detta hus", tänkte jag för mig själv, "kunna göra det möjligt för mig att komma närmare målet för mitt sökande?"

En känsla av obeskrivlig glädje intog mitt väsen. Under bönetimmen lättade jag mitt hjärta för Honom:

"O min Gud! Jag har strävat med hela min själ och hittills har jag inte lyckats finns Din utlovade Budbärare.  Men jag är övertygad om att Ditt ord ej skall fela och att Ditt löfte står fast!"

Omkring en timme efter solnedgången började min unge värd att samtala med mig:

"Vem efter Siyyid Kázim betraktar ni som er ledare?"

Jag svarade honom: "På sin dödsbädd manade Siyyid Kázim var och en av oss att lämna våra hem för att sprida oss vida omkring för att söka efter den Älskade som utlovats. Jag har rest till Persien och är fortfarande i färd med att söka."

"Har er lärare gett er några detaljerade instruktioner vad gäller den Utlovades mer framträdande karaktärsdrag?" frågade min värd.

Jag räknade upp alla kännetecken som Siyyid Kázim hade sagt att vi skulle igenkänna hos Guds Älskade. Min värd gjorde en stunds paus. Sedan överraskade Han mig med att med klingande stämma yttra dessa ord:

"Se, alla dessa tecken är uppenbarade i Mig."

Därefter tog Han omsorgsfullt upp varje enskilt tecken till betraktelse och bevisade slutligen att vart och ett av dessa verkligen stämde med Hans person. Jag var högeligen förvånad och djupt gripen. Hövligt anmärkte jag: "Han, vars ankomst vi väntar på, är en man med ojämförbar helighet och den Sak som Han skall uppenbara, är en Sak med oerhörd kraft."

Så snart orden fallit från mina läppar överväldigades jag av en sådan skräck och ånger att jag varken kunde dölja eller förklara den. Förbittrat förebrådde jag mig själv och beslöt att ändra min inställning och dämpa min ton. Jag svor vid Gud att om min värd återupptog ämnet, skulle jag med yttersta ödmjukhet svara honom och säga: '"Om ni är villig att bekräfta ert anspråk så kommer ni säkerligen att befria mig från den ängslan och ovisshet som så tungt trycker min själ. Jag kommer säkert att stå i tacksamhetsskuld till Er.'"

Namnet på Mullá Husayns värd var ’Ali Muhammed.  Denne unge man hade tillbringat flera år som köpman åt sin morbror i Búshir, innan han nyligen börjat bo hos Sin morbror i Shiráz. Mullá Husayns medvetande betraktade sin värds vackra ansikte samtidigt som han konstaterade att i dennes namn ingick Beskyddarens namn (Ali) före Profetens namn  (Muhammed). Han kom från Persien, som ligger öster om både Jerusalem och Babylon. Dessutom förkunnade 'Ali Muhammed Sin ankomst nu, år 60 (1844). Allt detta hade onekligen förutsagts av Siyyid Kázim?

Mullá Husayn hade föreberett två prov med vilka han hoppades kunna avgöra äktheten hos vem som än gjorde anspråk på att vara den eftersökte Budbäraren. Det första testet var en avhandling som Mullá Husayn själv hade sammanställt. Denna handlade om Shaykh Ahmads och Siyyid Kázims mest svårtolkade och förborgade teser. Vemhelst som var i stånd att lösa dessa mysterier skulle därefter prövas med det andra testet. Detta innebar att uppenbara en kommentar till Josefs sura (ett kapitel i Koranen).

Mullá Husayn minns med följande ord den spänning han kände i detta ögonblick: "Medan jag tänkte på dessa ting, yttrade min vördade värd åter: ’Se noga efter. Skulle ej den person som Siyyid Kázim talat om kunna vara jag?'

Därefter kände jag mig kallad att erbjuda honom min egen avhandling. ’Vill ni läsa min bok’, frågade jag honom, ’och se på dess sidor med förlåtande ögon?’

Han öppnade boken, tittade hastigt på vissa stycken, slog därefter ihop den och började tala till mig. Inom några minuter hade han, med kraft och charm, avslöjat alla dess mysterier och löst alla de frågor som jag hade brottats med utan att finna fullständiga svar. Han underrättade mig dessutom om vissa sanningar som inte fanns i någon av Siyyid Kázims eller Shaykh Ahmads skrifter. Dessa läror, som jag aldrig hade hört förut, tycktes mig vara fyllda med uppfriskande liv och styrka.

’Vid Guds rättfärdighet!’ utropade han. 'På denna dag krävs det av folken och nationerna i både öst och väst att skynda till denna tröskel. Det höves dem att stå upp lika uppriktigt och spontant som du har gjort och att med beslutsamhet och ihärdighet söka sin Älskade Utlovade!’

Därefter såg Han på mig, log och sade: ’Nu är tiden inne all uppenbara kommentaren till Josefs sura.’”

Allt gick till just så som Siyyid Kázim en gång hade förklarat för Mullá Husayn att det skulle ske. ”Den Älskade kommer i den stunden att oombedd uppenbara kommentaren till Josefs sura”, hade Siyyid Kázim  förutspått.

'Ali Muhammed  tog Sin penna. Med otrolig hastighet uppenbarade Han hela första kapitlet till Sin kommentar till Josefs sura. Texten växte senare till en bok, i vilken Han förutsäger Sin martyrdöd. Men denna natt förhöjdes det karismatiska i Hans sätt att skriva av det mjuka, vackra mässande Hans röst åstadkom. Inte för ett ögonblick avbröt Han strömmen av verser som flödade från Hans penna. Icke en enda gång gjorde Han något uppehåll förrän Han var färdig.

"Jag satt hänförd av Hans stämmas ljusning och den framböljande kraften i Hans Uppenbarelse", har Mullá Husayn berättat. "Till slut reste jag mig motvilligt från min plats och bad om lov att få gå. Han bad mig leende att sätta mig ner igen och sade: ’Om du går ut i ett sådant tillstånd, kommer var och en som ser dig säkert att säga att den här stackars unge mannen har förlorat sitt förstånd.'"

Just då visade klockan två timmar och elva minuter efter solnedgången. Det var natten till den 23 maj 1844. Samma natt ska den andra Andliga Solen – Mirzá Husayn 'Ali, senare benämnd Bahá'u'lláh – ha fått sin förstfödde son 'Abdu'l-Bahá.

”Denna afton”, sade Báb till Mullá Husayn, ”just denna timme, kommer att firas såsom en av de största och mest betydelsefulla högtidsdagarna i framtiden.”

Jesus förkunnade först Sin kallelse för enkla fiskare. Nu hade den Utlovade för denna tidsålder tillkännagivit Sin kallelse för den ödmjuke persiske studenten Mullá Husayn. Aldrig tidigare i religionens historia har de exakta orden blivit bevarade från ett sådant oförglömligt möte av ett ögonvittne. Mullá Husayn har för evigt efterlämnat ett minne av 'Ali Muhammeds – Guds sändebud Bábs – första tillkännagivande. Mullá Husayn kunde aldrig under sin livstid glömma den inre frid och oerhörda lugn han känt i Bábs livsbefrämjande närvaro. Han talade senare ofta med sina vänner om denna underbara afton.

”Jag satt trollbunden av Hans tal. Alla paradisets fröjder tyckte jag mig uppleva den natten. Det verkade för mig som om jag var på en plats, om vilken det i sanning kan sägas: ’In dit skall ingen möda nå oss… blott ropet Fred, Fred!’”
 
Tröttheten hade gett vika från Mullá Husayn medan han lyssnade till musiken från sin Älskade Andliga Sols röst:

”O, du som är den förste som tror på Mig. Sannerligen, Jag är Báb, Guds Port!

Till Mullá Husayn gav Báb titeln Bábu’1-Báb, del vill säga Portens port. Den timmen proklamerade Báb att Han var Den, som förutsagts i alla de heliga skrifterna från gången tid. Han sade att han hade kommit för att inleda en ny era, en blomstrande vårtid i människornas hjärtan.

Hans namn Báb betyder porten. Hans lära, sade han, skulle öppna dörren eller porten till en ny tid av enhet, under vilken människorna skulle erkänna en enda Gud och utöva en enda religion – samma religion som alla Guds profeter hade undervisat om från tidernas begynnelse Dörren hade öppnats till den väg som leder till den värld där alla människor skulle leva som bröder och systrar.
 
Báb förmanade Mullá Husayn att inte tala om för vare sig sina kamrater eller någon annan själ vad han hade sett eller hört. I begynnelsen måste nämligen arton själar spontant och av egen fri vilja söka, finna och acceptera Honom och erkänna sanningen i Hans Uppenbarelse. Och när deras antal var fullständigt, skulle Han sända ut dem för att förkunna Guds Ord.

Mullá Husayns långa sökande hade nått sitt slut.

En efter en sökte de resterande sjutton själarna efter Báb, fann Honom och antog överväldigade Hans lära. En av dessa lärjungar var en kvinna. Hon kallades Tahirih, (Den Rena)."Hon accepterade Báb utan att någonsin ha nått Hans närvaro. Hon såg Honom i visionens värld och blev orubbligt troende, en modig undervisare och slutligen en martyr.

En natt, medan Báb samtalade med Mullá Husayn, sade Báb till honom: "Sjutton själar ha hitills låtit värva sig under Guds baner… I morgon afton skall den återstående Bokstaven anlända och göra Mina utvalda lärjungars antal fullständigt."

Nästa kväll, då Báb åtföljd av Mullá Husayn, var på väg tillbaka till Sitt hus kom en yngling fram. Han var smutsig och uttröttad efter en lång resa. Hans namn var Quddús. Då denne, den artonde lärjungen kallad Quddús, hade erkänt  honom, vände sig Báb till dem och sade: "Höj ropet: Vakna! Vakna, ty se! Guds port är öppen och morgonljuset sprider sin strålglans över hela mänskligheten! Den Utlovade har kommit, bered väg för Honom, o världens folk!"

Bearbetning av Sanningens Uppenbarelses (William Sears) andra kapitel
 

Religionernas enhet

Mani var en profet som framträdde mellan Jesus och Muhammed. Mani skapade en synkretistisk religion genom att helt enkelt slå ihop zoroastrismen, judendomen, kristendomen och buddhsimen (islam fanns ej än vid den tidpunkten). Mani plockade det bästa från alla världsreligionerna och skrev nya heliga skrifter. Hans religion fick så många anhängare – från Spanien till Indien – att det ett tag såg ut som om den skulle konkurrera ut en annan ny religion: kristendomen. Om den romerske kejsaren valt Manis religion i stället för Jesus tro hade förmodligen Europas utveckling sett helt annorlunda ut.

Bahá'u'lláh förkunnar i mitten av 1800-talet, i klartext, att alla religioner hör ihop! att alla de stora religionsgrundarna är sända av samme Gud och att alla förkunnar samma centrala budskap - kärlek till Gud och till medmänniskorna.

Dessutom har varje profet haft ett speciellt budskap bestående av sociala lagar och förordningar riktade till människorna i just den tid och det område där han framträdde. Varje profet har alltså haft ett tvådelat budskap - kärleksbudet, som är evigt och aldrig förändras; och sociala lagar och förordningar, som är tidsbundna och kan upphävas eller förändras av efterföljande religionsgrundare.

"Du må veta, att i varje tidsålder, varje religionsepok, alla gudomliga bestämmelser blir förändrade och omformade i enlighet med tidens fordringar, alla utom kärlekens lag, vilken är som en ständigt flödande källa, som aldrig underkastas förändring."

Bahaullåh

Där har vi en av orsakerna till att de olika religionernas anhängare ailtid har varit – och är - i strid med varandra. Ingenting får ändras i den tro man har! Alla profeter, som förkunnar någon förändring av det budskap man tror på, är en "falsk profet", vars läror och anhängare skall bekämpas. Mani blev avrättad. Báb blev arkebuserad. Bahá'u'lláh försökte man få tyst på genom att isolera honom från dem som ville höra honom – och det genom att hålla honom fängslad och landsförvisa honom gång på gång under återstoden av hans liv.

Lägg märke till att ingen av de stora religionsgrundarna någonsin ändrat på kärleksbudet!

Det sorgliga är att "det budskap man tror på" många gånger också innehåller av människor gjorda tillägg, strykningar och misstolkningar - både medvetna och omedvetna. Även sådana rättar Guds profeter till. Undra på att de olika religionernas anhängare är i strid med varandra.

Det allra största hindret för att uppnå enhet och kärlek mellan anhängarna av de olika religionerna är dock, att man inte förstått Guds plan för mänsklighetens stegvisa utveckling mot högre och högre former av civilisation - man har inte förstått sambandet mellan profeterna.

Man kan fråga sig, varför just religionen skulle vara statisk i en värld där allt annat är under ständig förändring. Naturligtvis är den inte statisk. Religionerna har under mänsklighetens tid på jorden blivit allt med avancerade. De själar som Gud gett oss har genom historien utvecklats på ett sätt som påminner om evolutionen i biologin. Progressiv religiös utveckling och andlig evolution är ett faktum.

Genom Bahá'u'lláhs budskap om Guds och Hans profeters enhet, kan bahá'í-religionen idag förena människor som tror på Gud, i en stor universell rörelse, utan att någon behöver avsvära sig sin tro på en tidigare profet. Gud är en och densamme för alla religioner och alla Guds profeter är mänsklighetens lärare - i tider som gått, idag och i framtiden.

Vilka möjligheter till enhet, fred och Samarbete öppnas inte genom detta!

Mänsklighetens enhet

Sedan urminnes tider har Guds profeter stegvis och planenligt förberett människorna för den tid, då upprättandet av "Det nya Jerusalem", "Fredsriket", 'Himmelriket på jorden" skulle ske - en förening av alla jordens folk i ett fredsrike, där alla människor ska leva i enhet, kärlek och trygghet i en gemensam tro på en gemensam Gud.

"There's a land that I have heard about
So far across the sea (repeat)
To have you all, my dreamland
Would be like heaven to me (repeat)

We'll get our breakfast from the tree
We'll get our honey from the bees
We'll take a ride on the waterfalls
And all the glories, we'll have them all

And we'll live together on that Dreamland
And have so much fun (repeat)
Oh, what a time that will be
Oh yes, we'll wait, wait, wait and see
We'll count the stars up in the sky...

 

And surely we'll never die
And surely we'll never die"

Bunny Wailer 

Det "Dreamland" man sjungit om är inte längre bara en utopisk fantasi. Den tiden har nu kommit! Bahá'u'lláh förkunnar, att Guds vilja för vår tidsålder är världsenhet, världsfred och ett världssamhälle grundat på kärlek och rättvisa. Ett samhälle präglat av enhet i mångfald.

"Jorden är endast ett land och mänskligheten dess medborgare"

 Bahá'u'lláh

Världssamhället

Det av Bahá'u'lláh förkunnade världssamhället grundar sig givetvis på, att vi människor, i tro på Gud, följer de grundläggande andliga och moraliska lagarna, men att vi också strävar att uppfylla hans plan, som bl.a innefattar ett världsparlament, en världsdomstol, en världspoliskår, ett världsspråk - att läras av alla jämsides med modersmålet, ett gemensamt mynt-, mått- och viktsystem samt huvudlinjerna till ett nytt ekonomiskt system.

När Bahá'u'lláh i mitten av 1800-talet gav dessa riktlinjer, måste de ha uppfattats som helt utopiska. Människorna kunde ju inte då ana den oerhörda utveckling. som skulle komma att ske under det närmaste århundradet. Idag är mänskligheten tvingad att tänka i världstermer. om den ska ha någon chans att överleva!

"Mänsklighetens välfärd, des.s jrcd och säkerhet är ouppnåelig så länge som dess enhet inte är fast grundad (...) Snart har den nuvarande världsordningen spelat ut sin roll och en ny skall utbreda sig i dess ställe."  

Bahá'u'lláh