Jag drömmer då och då om Jesus. Inte den 30-årige sonen till Gud som enligt de kristna kom till jorden för att frälsa oss från synd, inte heller om den 30-årige Uppenbararen av Guds ord som enligt bahá'íerna förmedlade gudomlig kunskap till människorna om det eviga livet. Jag drömmer om en äldre bror till en flicka – som finns på riktigt och vars namn är Illusion – och denne äldre bror, Jesuf, visar sig i drömmarna vara Jesus.

Ni kan tycka att det jag skriver handlar mer om systern än om Jesuf. Så kan det säkert vara, ända tills jag skrivit av mig allt lidande. Jag insåg för en tid sedan att jag gjort många kvinnor illa för att Illusion en gång  gjorde mig ohyggligt illa.

Låt mig ställa följande fråga till dig som är kvinna: om en man är ohyggligt förälskad i dig, och du inte alls har samma känslor för honom – visst försöker du avsluta relationen så skonsamt som möjligt? Inte försöker du väl plåga honom genom att ge honom förhoppningar som du vet att du inte kommer att infria? Inte försöker du väl förstärka hans starka känslor för dig när du vet att du snart kommer att lämna honom? Inte låtsas du väl vara hans flickvän när du inte har en tanke på att fortsätta relationen? Inte gör du väl så mot en man som aldrig har gjort dig ont? 

Så gjorde Jesufs syster Illusion mot mig. Jag blev störtkär första gången jag såg henne, när vi båda var 15 år. Jag var fortfarande kär i henne när vi båda var 19 och hon av någon anledning inledde en relation med mig.  Men varför torterade hon mig så? Ena stunden var hon en varm och tillgiven flickvän som låg intill mig på madrassen på golvet i min lilla lägenhet. I nästa stund klädde hon sig och hastade ut för att träffa någon mystisk kille som hon påstod hette "Mikko", och som det var synd om och som hon påstod ha försummat genom att ägna sin tid åt mig. Jag vet inte vem "Mikko" var, om han ens existerade, men det hon sade och gjorde skadade mig. Så många gånger som hon kröp intill mig och tiggde om ett liv, en framtid, tillsammans med mig, för att en halvtimme senare lämna mig för att gå till "Mikko" eller göra något annat mystiskt som hon aldrig förklarade för mig. 

Var vår relation bara teater för henne, eller kände hon verkligen något för mig? Var hon skadad på något sätt, eller var hon elak av naturen? Gjorde hon mig illa bara för att jag var den ende hon kände som var naiv och godtrogen nog att låta sig skadas? Det som tyder på det är att hon fortsatt att skada män i sin omgivning. För tio år senare lämnade hon man och två barn i Sverige för att flytta ihop "Paddy" i USA. Det skulle ha hänt mig om hon stannat hos mig.

Jag älskade henne så mycket att jag utan tvekan skulle ha offrat mitt liv för hennes skull, och nu, 20 år senare, inser jag att det är just det jag har gjort. Jag har varit en fånge i hela mitt liv, och denna psykiska smärta har även blivit en kroppslig smärta som slagit ut mig från arbetslivet. En kvinna, Petronella, sade till mig att det är sjukligt att vara fixerad vid sin första kärlek under resten av sitt liv. Genom att söka efter Illusion i varje ny kvinna jag träffade så skadade jag varje ny kvinna jag träffade, för friheten är den enda illusion som bestraffas.

Jesuf dyker upp i mina drömmar och försöker säga mig detta. Att hålla fast vid min kärlek och mitt hat till Illusion kommer bara att ge mig mer av psykisk och fysisk smärta, och jag kommer att fortsätta skada andra bara för att hon skadade mig.

Gräv dig upp ur den förgängliga världens avskrädeshög

och stig in i den Eviga fröjdens trädgård,

den som Kärlekens Näktergal har sjungit om.

Öppna portarna till hjärtats trädgård för Den Älskade.

Lämna begärets och lidelsens betesvallar

och vandra i det Oändligas rike,

det som den Gåfulla Duvan talat om.

Öppna portarna till hjärtats trädgård för Den Älskade.

Kapa banden till penninggudens falska skimmer

och skåda Uppenbarelsens ynnests morgonljus,

det som Kraftens Tunga vittnat om.

Öppna portarna till hjärtats trädgård för Den Älskade.