Nu har Hollywood upptäckt den gripande historien om den 16-åriga martyren Mona, som tillsammans med ett antal andra kvinnor avrättades i Shiaz i Iran 1983 för att hon som bahá'í-troende undervisade barn till bahá'íer som inte fick gå i den vanliga skolan på grund av sin tro. Åtminstone säger ryktet att en film är på väg.

Det är svårt att säga om detta är bra eller dåligt. En gripande film (för den kan inte bli annat än gripande) för med sig två saker:

1) Att omvärlden ser det förtryck och den förföljelse som den bahá'í-troende minoriteten (en halv miljon) i den shia-muslimska ayatollakratin Iran utsätts för.

2) Att världen upptäcker Bahá'í-läran, som kan ena alla människor i en universell Sak och en gemensam Tro.

Bahá'í sprids idag mest från de redan troende till vänner som dragits allt mer till denna religion så att de till slut vill ha full kunskap om vad tron handlar om. En hollywood-produktion skulle onekligen få miljontals människor att bli nyfikna på Bahá'í. Men frågan är om de blir det på rätt sätt.

Bahá'í har till skillnad från kristendomen undvikit att sprida idealiserade bilder på Guds budbärare. Foton på Bahá'í-trons grundare Bahá'u'lláh (Guds Strålglans) har bara spridits av Wikipedia, där bildredaktörerna i strid med Wikipedias egen stränga respekt för bildrättigheter envisats med att lägga in en dålig kopia av ett passfoto i artiklarna. Detta har upprört alla bahá'í-troende på planeten, men det råder inget absolut bildförbud som inom Islam. Kortfattat kan man säga att bahá'í-troende kräver att bilder på alla Guds budbärare ska behandlas med djupaste respekt, och att det är meningslöst att försöka pryda en religion med idealiserade bilder på religionsgrundaren.

Det är ungefär lika vettigt som att försöka komma närmare Gud genom att sitta och titta på de påstådda skelettbitar av Jesus jordiska kropp (reliker), som många katolska kyrkor skyltar med. Om du inte kan höra Hans ljuva ord, om du inte kan ses av Hans genomträngande ögon, om du inte kan få en vänlig klapp eller en uppmuntrande gest av personen på bilden – vad är det då för mening att dyrka bilden? Läs Hans skrifter och dyrka Gud i stället!

Bahá’u’lláh lär oss att Guds väsen ligger utanför vårt vetande. Detta betyder att vi inte bör föreställa oss Gud i fantasin, till exempel som en man. Det skapade kan inte förstå sin skapare. En byggnad kan till exempel inte förstå arkitektens väsen. Arkitektens natur är fullständigt oförståeligt för de hus Han ritar.

Kort sagt kommer det aldrig att göras en film där Bahá'u'lláh finns med och spelas av en skådespelare. De bahá'í-troende har alltid vänt sig bort från den form av aggressiva marknadsföring som t.ex vissa evangelister använder sig av. Däremot kanske det kommer filmer, som den om martyren Mona. Men det får inte heller i detta fall handla om ren och skär marknadsföring av en tro. I stället måste Monas val att inte avsäga sig sin tro och grunderna för hennes beslut lyftas fram, detta utan att regissören frossar i den tortyr och det lidande hon utsattes för.

Man kan bara be för att det blir en värdig film, om det nu blir någon film.