HJÄLPAREN OCH SANNINGENS ANDE

När en människa upptas i Baha'i-religionen genom att skriva på ett dokument där hon erkänner Bahá'u'lláh som den senaste i raden av Gudsmanifestationer, erkänner hon samtidigt att Bahá'u'lláhär den återvändande Kristus i Faderns härlighet. Bahá'u'lláh framhåller Kristi ord i Matt 16:27: Människosonen skall komma i sin Faders härlighet.

Detta är inte detsamma som profeternas enhet. Enligt Baha'i är profeterna visserligen olika om man ser till det mänskliga utseendet, men det är av samma ande. Om Jesus säger att Han är Moses så är Han det i detta avseende. Om Bahá'u'lláh säger att Han är Jesus så är Han det av samma anledning, enligt Baha'i. Det speciella med Kristendomen och Islam är emellertid att i båda dessa religioner är Jesus respektive Muhammed den siste profeten. Det som sedan väntar mänskligheten är Gud själv och domen.

Kristendomen innehåller emellertid även löften från Jesus om Hjälparen och Sanningens ande:

Hjälparen och Sanningens ande är omnämns av Jesus i Johannesevangeliet 16:5-15:

Jag sade er det inte från början, eftersom jag var hos er. Men nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er, och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är.

Vem är Hjälparen? Den återuppståndne Jesus, eller kanske Paulus? Ni får söka er till en Bibelsajt för att hitta kristna svar.

Sanningens ande är omnämns av Jesus på samma ställe i Johannesevangeliet:

Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta.

Enligt Bahá'u'lláh har Bahá'u'lláh förhärligat Jesus, och Jesus har förhärligat Bahá'u'lláh, och båda är återspeglingar av Guds Härlighet.

SKRIFTEN TILL DE KRISTNA

Bahá'u'lláh reder ut detta ibland annat Lawh-i-Aqdas, – Den Allra Heliga Skriften – som särskilt vänder sig till Sonens (Jesus) efterföljare.Har ni utestängt er från Mig för Mitt Namns skull? frågar bl.a Bahá'u'lláh de kristna, om menar med detta om de kristna inte förstår att Bahá'u'lláh är Jesus trots att Han inte ser likadan ut, inte talar samma språk, inte liknar Honom till utseende och inte är av samma ålder. Läs själva! Observera att Bahá'u'lláh alltid skriver om sig själv i pluralis (Vi, Vår, Vårt, Oss, etc) eftersom det är Han som skriver, men Gud som dikterar. Paranteserna i texten är bloggarens förtydliganden.

LAWH-I-AQDAS
DEN ALLRA HELIGASTE SKRIFTEN
eller
SKRIFTEN TILL DE KRISTNA

av Bahá'u'lláh i slutet av 1870-talet

Detta är den Allra Heligaste Skriften nedsänd från det heliga riket till den som vänt sitt ansikte mot Föremålet för världens tillbedjan, mot Honom som har kommit från evighetens himmel, iklädd överjordisk härlighet.

Vid namnet på Herren, den stora härlighetens Herre!

Detta är en skrift från Vår närvaro till honom som namnens slöjor ej förmått utestänga från Gud, jordens och himmelens Skapare, på det att hans ögon måtte fröjdas i de dagar som tillhör hans Herre, Hjälpen i farans stund, den självbestående.

Säg, o Sonens efterföljare (d.v.s. de kristna) ! Har ni utestängt er från Mig för Mitt Namns skull? Varför begrundar ni icke detta i era hjärtan?' Dag och natt har ni åkallat er Herre, den Allsmäktige, men när Han kom från evighetens himmel i stor härlighet, vände ni er bort från Honom och förblev nedsjunkna i likgiltighet. Se på dem som förkastade Anden när Han kom till dem med uppenbar makt. Hur talrika var ej de fariséer som levde i avskildhet i synagogorna i Hans namn, klagande över sin skilsmässa från Honom. Likväl, när återföreningens portar öppnades vida och det gudomliga Ljuset strålade klart från Skönhetens Morgongryning, trodde de icke på Gud, den Upphöjde, den Mäktige. De försummade att uppnå Hans närvaro, fastän Hans ankomst hade blivit dem utlovad i Jesajas bok liksom i profeternas och Budbärarnas böcker. Icke en enda från deras skara vände sitt ansikte mot den gudomliga nådens Daggryning utom sådana som saknade all makt bland människorna. Och likväl sätter idag var människa, som är utrustad med makt och överhöghet, sin stolthet i Hans namn. Drag dig vidare till minnes den person som dömde Jesus till döden. Denne var bland de lärdaste i Hans tid, i Hans eget land (judarnas högste präst) , medan en som blott var en fiskare (flera av lärjungarna) trodde på Honom. Tag er i akt och var bland dem som uppmärksammar varningen. Tag på samma sätt i beaktande hur talrika i denna tid de munkar är som har dragit sig undan i sina kyrkor, åkallande Anden, men när Han framträdde genom sanningens kraft, försummade de att draga nära Honom och räknas därmed bland dem som grundligt farit vilse. Lyckliga är de som har trätt fram och vänt sina ansikten mot Honom som den Åstundade för alla som är i himlarna och alla som är på jorden.

De (som nu är kristna) läser Evangeliet och vägrar likväl att erkänna den Allhärlige Herren trots att Han har kommit i kraft av Sitt upphöjda, Sitt mäktiga och nåderika herravälde. Vi (d.v.s. Bahá'u'lláh) har i sanning kommit för er skull och har uthärdat denna världs olyckor (plundrats på egendom, uthärdat fångenskap, tortyr och landsförvisning) för er frälsning. Undflyr ni Honom Som har offrat sitt liv på det att ni må bli uppväckta? Frukta Gud, o Andens efterföljare och följ ej i fotspåren på vilken som helst skriftlärd (alla typer av kristna ledare) som farit fullkomligt vilse! Inbillar ni er att Han söker sin egen vinning, när Han ständigt hotats av fiendens svärd eller att Han söker världens fåfänglighet, när Han fängslats i den mest ödsliga av städer (Akká)? Var rättvisa i ert omdöme och följ ej i de orättfärdigas fotspår!

Öppna era hjärtans portar. Han Som är Anden (som är av samma ande som Jesus) står i sanning framför dem (framför de kristna). Varför undandrager ni er Honom Som avser att föra er nära en Lysande Plats? Säg: Vi har i sanning öppnat Gudsrikets portar för er! Skall ni stänga till era boningars dörrar framför Mitt ansikte? Detta är sannerligen ingenting annat än ett bittert misstag. Han har i sanning, än en gång kommit ned från himmelen på samma sätt som Han kom ned den första gången (inte som jungfrufödd, utan som en Gudsmanifestation). Akta er så att ni (kristna) ej bestrider det som Han förkunnar, såsom folket före er (judarna) bestred Hans yttranden. Sålunda underrättar er den Sanne, kunde ni blott inse det.

Jordanfloden har förenats med den Allra Största Oceanen och Sonen, i den heliga dalen, utropar: "Här är Jag, här är Jag, o Herre, min Gud", medan Sinai kretsar runt Hans Hus och den Brinnande Busken med hög röst ropar: "Han som är den Efterlängtade har kommit i Sitt överjordiska majestät!" Säg, skåda! Fadern (Gud) har kommit och det som ni utlovats i Gudsriket har blivit fullbordat! Detta är Ordet som Sonen dolde, då Han till dem som omgav Honom yttrade: "I kunnen icke nu bära det". Och när den utsatta tiden var kommen och timmen var slagen, lyste Ordet fram över Guds viljas horisont. Tag er i akt, o Sonens efterföljare, att ni icke kastar det ifrån er. Tag ett Stadigt grepp om det. Bättre är detta för er än allt vad ni äger och besitter. Sannerligen, Han är nära dem som handlar rättrådigt. Timman som Vi dolt från kunskapen bland världens folk och de gynnande änglarna är kommen. Säg, sannerligen, Han (Jesus) har vittnat om Mig och Jag (Bahá'u'lláh) vittnar sannerligen om Honom (Jesus). Han (Jesus) har förvisso icke åsyftat någon annan än Mig. Om detta bär varje rättvis och förstående själ vittnesbörd.

Oaktat de oräkneliga bekymmer som hopats över Oss, kallar Vi människor till Gud, namnens Herre. Säg, sträva att nå fram till det som utlovats er i Guds Böcker (främst det som Bahá'u'lláh skrivit, men även Bibeln, Koranen m.fl.) och vandra ej den okunniges väg. Min (Bahá'u'lláhs) kropp har uthärdat fångenskap på det att ni (kristna) måtte befrias från jagets slaveri. Vänd då era ansikten mot Hans anlete (Baha'i-tron) och följ icke i den fientlige förtryckarens fotspår. Sannerligen, Han (Bahá'u'lláh) har samtyckt till att bli djupt förnedrad på det att ni (kristna) måtte uppnå ära - likväl fördriver ni (kristna) er tid i likgiltighetens dal. Han dväljs (Bahá'u'lláh plågas) i sanning i den mest ödsliga av boningar (i fängelset i Akká) för er skull medan ni vistas i era palats (era hem i Västerlandet).

Säg, lyssnade ni ej till Roparens röst (Bahá'u'lláhs härold, profeten Báb) som kallade högt i Bayans vildmark (Bábs skrifter och gärningar, jämförda med Johannes Döparens) och bringade det glada budskapet om er Herres, den Allbarmhärtiges (Bahá'u'lláhs) ankomst? Se! Han (Bahá'u'lláh) har kommit i Vittnesbördets (Bábs) beskyddande hägn, iklädd slutgiltiga bevis och tecken, och de som uppriktigt tror på Honom betraktar Hans närvaro som förkroppsligandet av Guds rike. Välsignad är den människa som vänder sig till Honom och ve den som förnekar eller tvivlar på Honom.

Kungör för prästerna: Se! Han Som är Härskaren har kommit. Träd fram ur slöjorna i Din Herres Namn, Han Som tvingar alla människor att böja sina huvuden. Förkunna sedan för hela mänskligheten denna mäktiga, denna ärorika Uppenbarelses (Baha'i-trons) glada budskap. Sannerligen, Han Som är Sanningens Ande (Bahá'u'lláh är Sanningens Ande) har kommit för att leda er till hela sanningen. Han talar icke av Sig Själv, utan såsom påbjudits av Honom Som är den Allvetande, den Allvise (Gud).

Säg, det är Denne (Bahá'u'lláh) Som har förhärligat Sonen (Jesus) och upphöjt Hans Lära. O jordens folk, kasta bort det ni äger (vrångbilden av Kristendomen) och tag ett fast grepp om det som blivit er förordnat (Baha'i – Bahá'u'lláhs förnyelse av det Gud sade människorna genom Jesus) av den Allstarke, Han Som är Bäraren av Guds förtroende. Rena era öron och vänd era hjärtan till Honom att ni må hörsamma den allra härligaste Kallelsen som har utgått från Sinai, er Herres, den Mest Ärorikes, boning (Gud ansågs bo på berget Siani, bl.a av Moses; Bahá'u'lláhs tolkning av boplatsen är symbolisk). Detta kommer i sanning att draga er nära den Plats där ni kommer att förnimma härligheten från Hans anletes ljus (Bahá'u'lláh är Guds Härlighet) , vilket lyser över denna strålande Horisont.

O, skara av präster! Upphör att ringa i klockorna och träd fram ur era kyrkor (enligt Baha'i ska inga präster få finnas mellan Gud och den troende). Det tillkommer er i denna dag att högt förkunna det Största Namnet för alla folk. Föredrar ni att tiga, när varje sten och varje träd ropar ut: "Herren har kommit i Sin stora härlighet!" (Gud avspeglas i Bahá'u'lláh). Allt gott skall tillkomma den människa som hastar till Honom. Sannerligen, han räknas till dem vars namn evinnerligen skall ihågkommas och omnämnas av Härskaren i Höjden. På detta sätt har det förordnats av Anden i denna underbara Skrift. Den som kallar människorna i Mitt namn tillhör i sanning Mig och han kommer att framvisa det som övergår kraften hos alla som är på jorden. Följ Herrens väg och gå ej i fotspåren på dem som är nedsjunkna i likgiltighet (Kristendomen har förvanskat Jesu lära så mycket att många människor i Väst slutat bry sig om religion). Väl skall det gå för den slumrande som väckas av Guds Vindfläkt och reser sig från de döda och styr sina steg mot Herrens väg (Baha'i-tron). Sannerligen, en sådan människa betraktas i Guds, den Sannes åsyn såsom en ädelsten bland människor och räknas till de välsignade.

Säg: i Österlandet har Hans Uppenbarelses ljus brutit fram, i Västerlandet har Hans rikes tecken visat sig. Begrunda detta i era hjärtan, o folk, och var icke bland dem som så allvarligt misstog sig när Min Hågkomst (Báb) kom till dem på den Allsmäktiges, den Allprisades befallning. Låt Guds Vindfläkt väcka er. Sannerligen, den har svept fram över hela världen. Allt gott skall vederfaras den som har förnummit dess väldoft och blivit räknad bland de förvissade.

O, skara av biskopar! Ni är stjärnorna på Min kunskaps himmel. Min barmhärtighet önskar ej att ni faller till jorden. Min rättvisa förkunnar dock: "Detta är vad Sonen påbjöd." Och vadhelst som utgått från Hans oklanderliga, Hans sanningssägande, tillförlitliga tunga kan aldrig ändras. (Bahá'u'lláh vill ej biskoparna något ont, men deras tid är över, och inte heller Jesus ville ha några biskopar mellan Gud och de troende).Klockorna ringer i sanning ut Mitt Namn och klagar över Mig, men Min Ande fröjdar sig av glädje. Den Älskades kropp trängtar efter korset och Hans huvud ivrar efter svärdet på den Allbarmhärtiges väg. Förtryckarens makt kan på intet sätt förmå Honom att avvika från Sin föresats. Vi har kallat samman alla skapade ting att uppnå närvaron av Din Herre, alla namns Konung. Välsignad är den människa som har vänt sitt ansikte mot Gud, Domedagens Herre.

O, skara av munkar! Om ni väljer att följa Mig (Bahá'u'lláh uppmanar alla munkar och nunnor att lämna klosterlivet), skall Jag göra er till arvtagare av Mitt Rike och om ni är ohörsamma mot Mig, skall Jag i Min långmodighet uthärda det tålmodigt, och sannerligen, Jag är den Evigt förlåtande, den Allbarmhärtige.

O, Syriens land (Israel/Palestina i det Osmanska riket)! Vad har det blivit av din rättfärdighet? Du har i sanning förädlats av Din Herres fotspår. Har du uppfattat doften av himmelsk återförening eller skall du komma att räknas bland de ohörsamma? Betlehem är uppväckt av Guds Vind. Vi hör hennes röst ljuda: 'O mest givmilde Herre! Var är Din stora härlighet upprättad? Din Närvaros ljuva dofter har vederkvickt mig efter det att jag förtärts i min skilsmässa från Dig. Prisad vare Du i det Du lyft undan slöjorna och kommit med kraft i uppenbar härlighet'. Vi (Bahá'u'lláh) ropade henne till från Majestätets och Storhetens tabernakel: 'O Betlehem! Detta ljus har framträtt i Österlandet och färdats mot Västerlandet tills det nådde dig i sitt livs afton. Säg Mig då: igenkänner sönerna Fadern och erkänner Honom eller förnekar de Honom liksom folket fordom förnekade Honom (Jesus)?' Varpå hon utropade och sade: 'Du är i sanning den Allvetande, den Välunderrättade.' Sannerligen, Vi skådar hur alla skapade ting manats att bära vittnesbörd om oss. Några känner Oss och vittnar om Oss, medan de flesta bär vittnesbörd, dock utan att känna Oss.

Sinais berg är upptänt av glädjen över att skåda Vårt anlete. Hon har höjt sin hänförda röst i förhärligandet av sin Herre, sägande: 'O Herre! Jag förnimmer Din klädnads väldoft. Det tyckes mig som Du är nära, beklädd med Guds tecken. Du har förädlat dessa trakter med Dina fotsteg. Stor är Ditt folks välsignelse, kunde de blott känna Dig och inandas Dina ljuvliga dofter! Ack, ve dem som sover djupt!'

Lycklig är du som har vänt ditt ansikte mot Mitt (Bahá'u'lláhs) anlete, för att du har rivit sönder slöjorna, krossat avgudarna och erkänt Din oföränderlige Herre. Koranens folk (muslimerna) har rest sig mot Oss (Bahá'u'lláh och baha'ierna) utan något klart bevis eller vittnesbörd och plågar Oss i varje stund med en ny plåga. De inbillar sig fåfängt att vedermödor kan omintetgöra Vår föresats. Gagnlöst är förvisso det som de föreställt sig. Sannerligen, din Herre är Den Som förordnar vadhelst Han behagar.

Aldrig går Jag (Bahá'u'lláh) förbi ett träd utan att Mitt hjärta vänder sig till det och säger: 'Ack, om du kunde huggas ned i Mitt Namn och Min kropp fick korsfästas på dig!' Vi uppenbarade dessa ord i Brevet till shahen på det att det skulle tjäna såsom en varning till religionernas efterföljare. Sannerligen, din Herre är den Allvetande, den Allvise.

Låt icke de ting som de har gjort sig skyldiga till bedröva dig. Sannerligen de är liksom döda och ej levande. Lämna dem åt de döda och vänd så ditt ansikte mot Honom Som är världens Livgivare. Tag dig i akt så att icke de tanklösas yttranden gör dig sorgsen. Förbliv ståndaktig i Läran och undervisa folket med fulländad visdom. Sålunda påbjuder dig jordens och himmelens Härskare. Inom kort kommer Gud att upphöja åminnelsen av dig och skall med Härlighetens Penna inrista det som du har tillkännagivit för Hans kärleks skull. Han är i sanning Beskyddaren av dem som handlar väl.

Framför Min hälsning till dem som bär namnet Murád och säg: 'Välsignad är du, o Murád, eftersom du har kastat åt sidan din egen önskans viskningar och följt Honom Som är hela mänsklighetens Åstundade.' (Bahá'u'lláh)

Säg: Välsignad är den slumrande som väckes av Min vind. Välsignad är den livlöse som vederkvickes av Mina återupplivande fläktar. Välsignat är det öga som tröstas av att skåda Min skönhet. Välsignad är den vägfarande som riktar sina steg mot Min härlighets och Mitt majestäts tabernakel. Välsignad är den betryckte som söker sitt skydd under Min tronhimmels hägn. Välsignad är den svårt törstande som hastar till min godhets flödande vatten. Välsignad är den omättliga själ som kastar bort sina själviska begär av kärlek till Mig och intar sin plats vid den festmåltid som jag har nedsänt från den gudomliga givmildhetens himmel till Mina utvalda. Välsignad är den förnedrade som griper stadigt tag i Min härlighets band och den behövande som inträder i skuggan av Min rikedoms tabernakel. Välsignad är den okunnige som söker Min kunskaps källa och den likgiltige som klamrar sig fast vid det band som är åminnelsen av Mig. Välsignad är den själ som väckts till liv genom Min livgivande ande och erhållit tillträde till Mitt himmelska Konungarike. Välsignad är den människa som upplivats av de ljuva dofterna av återförening med Mig och som förmåtts draga nära Min Uppenbarelses Morgongryning. Välsignat är det öra som har hört och den tunga som sett och igenkänt Herren Själv i Hans stora härlighet och majestät, iklädd höghet och makt. Välsignade är de som nått fram till Hans närvaro. Välsignad är den människa som sökt sin upplysning från Mitt Ords Morgonstjärna. Välsignad är den som prytt sitt huvud med Min kärleks diadem. Välsignad är den som hört om Min smärta och stigit fram för att bistå Mig bland Mitt folk. Välsignad är den som offrat sitt liv på Min stig och burit alla slag av bekymmer för Mitt Namns skull. Välsignad är den människa som med förlitan på Mitt ord, har rest sig från de döda för att lovprisa Mig. Välsignad är den som hänförts av Mina undersköna melodier och rivit sönder slöjorna genom Min makts förmåga. Välsignad är den som förblivit trogen Mitt förbund och som av världens angelägenheter ej har hindrats att uppnå Mitt heliga Hov. Välsignad är den människa som frigjort sig från allt utom Mig, svävat i Min kärleks rymd, ernått tillträde till Mitt Konungarike, skådat Min härlighets nejder, i djupa drag druckit Min gåvas levande vatten, släckt sin törst i Min kärleksfulla försyns himmelska flod, lärt känna Min lära, uppfattat det som Jag dolt i Mina Ords skattkammare och strålande har trätt fram från den gudomliga kunskapens horisont, sysselsatt med att lovprisa och förhärliga Mig. Sannerligen, han tillhör Mig. Över honom vile Min barmhärtighet. Min godhet. Min ynnest och Min härlighet.

Bahá'u'lláh

Åt vilket håll man ska vända sig när man ber trodde jag länge var en fråga för enbart muslimer. Jag har för mig att man från 1844 och ett decennium framåt vid bön skulle vända sig åt det håll där Báb för tillfället råkade befinna sig. Men vad gäller inom Baha'i-tron? Så här skriver Shoghi Effendi:

I bönen kan de troende vända sitt medvetande mot Bahá'u'lláhs helgedom, förutsatt att om de gor så, visar de att de har en klar och korrekt förståelse av Hans ställning som Guds Uppenbarare.

(Från ett brev daterat 15 november 1935 skrivet på

Shoghi Effendi vägnar till en enskild troende.)

Sålunda är det medvetandet som ska vändas mot Bahá'u'lláhs helgedom. Medvetandet, inte nödvändigtvis kroppen. 'Abdu'l-Bahá påpekar att man bör be genom att använda en förmedlare mellan sig själv och Gud. Kristus och Bahá'u'lláh är sådana förmedlare, eftersom de både har vandrat på denna jord som människor och varit manifestationer av Gud. Att vända medvetandet mot Bahá'u'lláh är att be genom att använda Honom som förmedlare. Det är i alla fall vad jag tror.

Men var ligger egentligen Bahá'u'lláhs helgedom? Ni kanske tänker på det hus i Bahji där Han har Sin grav och baha'ierna valfärdar. Jag tycker att det låter lite ateistiskt -- som Lenin i sitt maosoleum ungefär.

En Guds Uppenbarare som Bahá'u'lláh är en ren och fläckfri själ, en väldigt speciell själ för hela mänskligheten. Som människa måste Bahá'u'lláh avlida, men Hans själ återvände till den högre tillvaron, till fullständig närhet till och absolut harmoni med Gud. Kan det möjligen vara så att Bahá'u'lláhs helgedom är Hans odödliga själ? Men vi vet ju redan att den dödes själ inte beger sig till någon plats utan hamnar i ett tillstånd på den fortsatta resan mot Gud. Bahá'u'lláhs helgedom är inte heller någon fysisk plats som heter Himlen.

58. O, MÄNNISKOSON!

Varandets tempel är Min tron. Rena den från allt, så att Jag må taga plats och förbliva där.

59. O, VARANDETS SON!

Ditt hjärta är Mitt hem, helga det för Mitt inträde. Din ande är platsen för Min uppenbarelse, rena den för Mitt framträdande.

Idag är det den 17 dagen i den femte månaden (Ljus) år 164 enligt Bábs tideräkning. Det är den 21 juni år 2007. För några timmar sedan -- dvs. kl. 02 i natt -- kom min son instormande. Han hade egentligen gått och lagt sig, men juni månad här uppe i norra Skandinavien gör både barn och hundar och katter halvtokiga. De kan inte förstå att det plötsligt är ljust dygnet runt. De vill inte sova. De stiger upp mitt i natten och rusar omkring på gräsmattan. Bábs månad Ljus är verkligen ljus i trakterna av den norra Polcirkeln.
 
Báb lade stor vikt vid den kalender Han konstruerade och som är baserad på de heliga talen 9 och 19. Jag vet inte riktigt om jag själv har så stor tilltro till talmagi och att man kan ge bokstäver numeriska värden och sedan räkna ihop alltihop och komma fram till ett tal eller en siffra som säger något om den person som bär namnet. Talmagin finns i I Ching och Daoismen, i gammal japansk tro, i persisk och arabisk tro. Den fanns i Egypten, Grekland och Romarriket. Den fanns hos Mayaindianerna och äldre Mellanamerikanska högkulturer. Och alla säger de olika saker. Jag tror inte på astrologi eller på att spå i djurs inälvor heller.
 
Báb indelade året i 19 månader med 19 dagar. De fyra dagar som blev över är skottdagar. Vart fjärde år är det alltså fem skottdagar, alla andra år är fyra extra dagar inskjutna. Det visa i Bábs kalender är nittondedagsfesterna som de lokala samfunden har vid varje månadsskifte. På så vis upprätthåller man kontakten med vännerna (de andra baha'ierna) på orten, lär känna nytillkomna, och kan ha en gemensam andlig stund med läsning ur de heliga skrifterna och bön. Förutom den andliga delen består nittondedagsfesten av att det Lokala Andliga Rådet rapporterar till de övriga i samfundet och av en slags fest eller ett knytkalas där mat eller fika ingår.
 
Det visa, enligt min mening, är att man som baha'i garanteras åtminstone 19 andliga sammankomster om året tillsammans med de medtroende. Egentligen blir det några sammankomster till eftersom även Baha'i-tron har sina helgdagar. Jag är emellertid en social varelse som alla andra människor, och med min andliga läggning vill jag dela Gudsupplevelsen med mina medtroende. Om jag hade fortsatt att vara kristen hade jag garanterats närmare 60 högmässor i kyrkan per år, vilket är betydligt mer än 19 nittondedagsfester plus nio helgdagar. Men jag fick aldrig några andliga upplevelser när prästen predikade för mig och sju gamla tanter i den protestantiska kyrkan. Inte ens prästerna verkade tro på Gud, så jag beklagar inte att Báb och Bahá'u'lláh förbjöd präster, biskopar, munkar, nunnor, påvar, mullor och ayatollor inom Babi och Baha'i.
 
Nu är det så att vi faktiskt får faktiskt ha så många andliga sammankomster vi vill inom Baha'i-tron. Det enda som Bahá'u'lláh har förbjudit är att vi läser någon av de tre obligatoriska dagliga bönerna tillsammans med andra, eller att vi bekänner våra synder för varandra. Den dagliga obligatoriska bönen är speciell och ska läsas ensam inför Gud. Och sina synder får man enbart bekänna ensam inför Gud. Bahá'u'lláh förstod i Sin vishet att bikt i någon form inför en medmänniska är förnedrande för den som biktar sig och det kan innebära att man "håller igen" och inte är 100 procent uppriktig, vilket medför att man på grund av skam kan gå miste om Guds barmhärtighet och förlåtelse. Vi ska dessutom hålla oss till de böner som Báb, Bahá'u'lláh och 'Abdu'l-Bahá har uppenbarat -- vi får inte skriva egna böner och läsa upp dem. Däremot går det bra med poesi och/eller att sjunga bönerna och poesin. Den andliga stunden kan även bestå i att vi bevistar invigningen på en vernissage där några av våra medtroende ställer ut konst med Baha'i-motiv. Vi uppmanas ju faktiskt av Bahá'u'lláh att uttrycka oss kulturellt och att utveckla våra konstnärliga färdigheter.
 
Ensam ska man dagligen läsa en av tre obligatoriska böner. Man kan välja mellan en kort, en medellång och en lång bön. Alla tre anses ha en "större kraft" än andra böner, och ingen av de tre är mer betydelsefull än de andra två. Dessutom ska man som baha'i varje dag läsa något ur de heliga skrifterna. Men inte för mycket, vilket Bahá'u'lláh i Sin visdom förstod:
 
 

Läs ni Guds verser varje morgon och afton. (...) Tag er i akt att inte överdriven läsning och för många fromhetshandlingar under dagen och under natten gör er högmodiga. Skulle en människa blott läsa en enda vers från de Heliga Skrifterna i en anda av glädje och utstrålning, skulle detta i sanning vara bättre för honom än att läsa alla Guds (...) Skrifter. Läs ni Guds verser på ett sådant sätt att ni inte drabbas av trötthet och leda. Belasta inte era själar, så att de utmattas och tynges ned, utan bemöda er istället att upplysa dem så att de må" va högt på de uppenbarade Versernas vingar till gryningsplatsen för Hans tecken. Detta befrämjar närmandet till Gud, om ni blott förstår det.

 
Kitáb-i-Aqdas, § 2
 
 
Men jag önskar som sagt fler andliga sammankomster med likasinnade. Problemet är att så många i dagens jäktade värld har ont om tid.

Jag hittade följande resonemang i en kommentar till bloggen Frukter Från Den Eviga Trädgårdens Utkanter som finns på

http://sapientia.bloggtopp.com

Jag måste erkänna att det faktiskt låter faktiskt vettigt att Gud och Bahá'u'lláh måste se strängare på sexuellt utnyttjande av barn och trafficking (sexuell människohandel) än på kärleksförhållanden mellan två vuxna män eller mellan två vuxna kvinnor.

Det är fullt möjligt att § 107 i Bahá'u'lláhs lagbok Kitáb-i-Aqdas handlar om ett starkt fördömande av vuxna mäns sexuella utnyttjande av minderåriga, och inte alls om homosexualitet som Shoghi Effendi, Universella Rättvisans Hus och i stort sett hela Baha'i-rörelsen har tolkat § 107 som. (Jag förstår att signaturen Sapientia vill vara anonym). Alltså: pedofilbrott är oförlåtlig ondska medan homosexualitet är regleras av en helt annan paragraf i Kitáb-i-Aqdas, nämligen den som säger att endast en man och en kvinna som är gifta med varandra får ha sex -- så tolkar jag Bahá'u'lláhs uppenbarelse av Guds vilja.

Så här ser kommentaren på Sapientias blogg ut:

"Med tanke på lagarna i Kitáb-i-Aqdas (”The Most Holy Book”, som skrevs av Bahá’u'lláh i Akká 1873 och som är en slags sammanfattning efter två decennier som Gudsmanifestation) vore det kanske bäst att översätta boken från originalspråket arabiska och inte från den engelska översättningen.

Jag tänker bl.a på § 107 som på engelska lyder “We shrink, for very shame, from treating of the subject of boys”, och som av den överväldigande majoriteten baha’ier tolkats som ett förbud mot homosexualitet.

Det är säkert så att Bahá’u'lláh avvisar sexuella eller kärleksrelationer mellan två vuxna människor av samma kön. Men det anser jag att Han indirekt gör i den paragraf som stadgar att samlag endast får förekomma mellan gifta. Paragraf 107 handlar om betydligt allvarligare saker. Bahá’u'lláh skriver “boys”, och då avser Han hur minderåriga pojkar och även flickor utnyttjas. Det är självklart, som jag ser det, att Bahá’u'lláh, som var långt före sin tid på alla områden, tar till kraftspråk när det gäller att skydda de svagare (barnen, kvinnorna) mot de starkares (männens) övergrepp. Då, nu och i all framtid.

Orden “homosexuell” och “heterosexuell” eller några egentliga motsvarigheter existerade inte på arabiska på 1870-talet enligt religionsforskaren R. Jackson Armstrong-Ingram. Han påpekar att på Bahá’u'lláhs tid användes i den muslimska världen sedan länge beteckningarna zina och liwat. Det är begrepp som har att göra med penetration utförd av någon som är ogift respektive gift, och endast män penetrerar. På 1800-talet existerade i bl.a det alltmer dekadenta Osmanska riket en form av horhus där minderåriga pojkar eller flickor utklädda till pojkar bjöds ut för sexuella tjänster. Bahá’u'lláh hade bott i Konstantinopel, en storstad där detta fruktansvärda försiggick, något så vedervärdigt, människoföraktande och Gudsvidrigt att Han inte förmår skriva mer detaljerat än Han gör i Kitáb-i-Aqdas. Men det är enligt min, och Armstrong-Ingrams med fleras mening att Bahá’u'lláhs § 107 handlar om ett oerhört starkt förbud för män mot att utnyttja prostituerade, och då i synnerhet barn (i båda fallen lagar vi har i Sverige idag).

Givetvis måste Gud, genom Bahá’u'lláh, betrakta våldtäkter på barn och sexhandel som någonting mycket värre än sex mellan två vuxna människor av samma kön.

Detta är bara ett exempel på hur noggrann man måste vara i översättningen av Kitáb-i-Aqdas, och att den bör översättas till svenska från arabiska och inte från engelska (som danskarna har gjort). När du skriver “vi” förmodar jag att du syftar på Sveriges Nationella Andliga Råd. Det är de som måste ta beslut om en översättning av Trons lagsamling. Om en fond inrättas till översättningen av Kitáb-i-Aqdas är jag säker på att Sveriges baha’ier kommer att fylla fonden med råge. Det är en bok som i likhet med Baha’iböner måste finnas i svenska baha’iers hem."

Ett påpekande när det gäller homosexualiteten är Bahá'u'lláhs och 'Abdu'l-Bahás starka uppmaning att vetenskap och religion måste vara i balans, precis som en fågel måste ha lika starka och utvecklade vingar för att kunna flyga. Och när det gäller homosexualiteten är vetenskapen långt ifrån att förstå dess orsaker, medan företeelsen omgärdas av mycket vidskepelse. Framtiden måste frambringa en flygduglig fågel även när det gäller detta ämne.

Ni kanske minns att jag försökt förklara att Himlen inte är en plats eller ett rike eller något liknande. Uttryck som Paradis, Trädgård, Guds Tron och liknande är bara symboliska uttryck.

Himlen är ett tillstånd. En kvinnas kropp kan hamna i ett tillstånd där hon är gravid. På samma sätt innebär kroppens död att själen hamnar i ett tillstånd som till vardags kallar Himlen. Vi kan också säga El-Abhá (Den allra härligaste Härligheten), det är fortfarande ett tillstånd.

Riktningen i detta tillstånd är alltid mot Gud, ett gradvis närmande Gud precis som en graviditet sakta men säkert leder till att barnet på något sätt kommer ut. Då kan, om allt går bra, tillståndet graviditet bytas ut mot tillståndet moderskap. Och för bebisen är förändringen allra mest dramatiskt: att befinna sig i tillståndet ofödd kan inte på något sätt förbereda den lilla människan för tillståndet nyfödd. På samma sätt är det en dramatisk förändring att gå från tillståndet döende till tillståndet själ befriad från kroppens skal.

Själens riktning är alltid mot Gud. Det finns ingen annan riktning, det finns bara skilda startpunkter. Enhet med Gud är den yttersta härlighet en själ kan nå, och arbetet för enhet mellan människorna och religionerna här på jorden är bara bleka avspeglingar av den saliga innerlighet som enhet med Gud innebär.

Själarna fortsätter således att utvecklas efter döden, i riktning mot Gud. Vi får därför inte glömma bort att be för våra dödas själar. Vi är fortfarande nära våra släktingar och vänner, trots att vi begravt deras kroppar.

0 Gud! I denna största Religionsordning mottager Du förbön från barnen å deras föräldrars vägnar. Detta är en av de oändliga speciella gåvorna i denna Tidsålder. Därför, o du kärleksfulle Herre, mottag denne Din tjänares begäran vid tröskeln av Din ensamhet, och nedsänk hans fader/moder/bror/syster i Din nåds ocean, därför att denne tjänare har rest sig för att tjäna Dig och uppbjuder ansträngningar oavbrutet på Din kärleks stig. Sannerligen Du är Givaren, den Förlåtande och den Vänlige.

(Bön uppenbarad av'Abdu'l-Bahá)

Jag är en kvällsmänniska. När jag egentligen borde gå och lägga mig så sätter jag mig och skriver och läser, ber eller ser på TV. Allra bäst tänker jag när det nya dygnet, mitt i natten. Alla säger till mig att detta är fel, dock inte 'Abdu'l-Bahá:

Det andaktsfulla tillståndet är det bästa av alla tillstånd, därför att människan i ett sådant stadium samtalar med Gud, speciellt när bönen utövas i avskildhet och vid tider när sinnet är fritt, såsom vid midnatt. I sanning bönen ger liv.

(Från en nyligen översatt Skrift av 'Abdu'l-Bahá)

Det var ett oerhört hårt arbete som Beskyddaren Shoghi Effendi tvingades utföra för att forma Baha'i-tron till en självständig religion. Ändå åtråddes jobbet efter Shoghi Effendis bortgång.

Den fråga som delar Baha'i-rörelsen (eller delar är väl att ta i förresten, när 99,9 % tror på huvudlinjen och 0,1 % kallar sig Ortodoxa Baha'ier) är om det är rätt eller fel att Baha'i-tron saknar en Beskyddare sedan Shoghi Effendis död den 4 november 1957.

Man kan läsa vilken bok om Baha'i som helst. Överallt står det att Bahá'u'lláh i sitt testamente utsåg Sin son till Baha'i-trons ledare och uttolkare.'Abdu'l-Bahá såg framför sig ett valt Rättvisans Hus och en av företrädaren utpekad religiös ledare. Nödvändiga Tvillinginstutioner har de kallats, Rättvisans Hus och Beskyddaren.

Shoghi Effendi var dotterson till 'Abdu'l-Bahá och utpekades i' Abdu'l-Bahás testamente till Beskyddare, eller Guardian som det heter på engelska, år 1921. Bland annat står det så här, på engelska:

"O ye the faithful loved ones of 'Abdu'l-Bahá! It is incumbent upon you to take the greatest care of Shoghi Effendi, the twig that hath branched from and the fruit given forth by the two hallowed and Divine Lote-Trees, that no dust of despondency and sorrow may stain his radiant nature, that day by day he may wax greater in happiness, in joy and spirituality, and may grow to become even as a fruitful tree."

I de metaforer som Bahá'u'lláh använde i Sitt språk fanns ofta ord som "trädgård", "träd", "gren", "löv" och "frukt". 'Abdu'l-Bahá var den viktigaste grenen för Bahá'u'lláh och därmed en naturlig efterträdare och uttolkare av Tron. 'Abdu'l-Bahá kom även att kallas för Mästaren eftersom han levde ett perfekt baha'i-liv, till föredöme och ledning för alla oss andra. 'Abdu'l-Bahá är en av mycket få genuint heliga "vanliga" människor som levt på vår jord, karismatisk och tydlig som lärare, vis i sin framsynthet, upphöjd i sin barmhärtighet, sin givmildhet, sin hjälpsamhet och i sin strävan att aldrig skada eller såra någon annan själ.

Shoghi Effendis liv blev annorlunda. Han var den förste Beskyddaren av den unga Tron. Han hade ansvaret för att hålla ihop samfundet och sprida Baha'i-tron över hela jorden genom översättningar och resor. Han var den som alla vände sig till med brev och frågor om Tron. Shoghi Effendi lyckades sprida Tron över nästan hela världen och lägga grunden för det som snart kom att utvecklas till en världsreligion. Shoghi Effendi var fortfarande medelålders när han avled av en hjärtinfarkt i London 1957, och man kanske inte är helt fel ute om man säger att Beskyddaren formligen arbetade ihjäl sig.

När Shoghi Effendi tog vid efter Bahá'u'lláh var den första uppgiften att formera Tron och samla grupper av anhängare världen över till en självständig religion med ett unikt eget budskap och en egen administration.

Att samla alla dem som attraherats av Bahá'u'lláhs och 'Abdu'l-Bahás bdskap under ett tak var ingen lätt uppgift för den unge Shoghi Effendi. Vissa grupperingar acepterade inte någon insyn från Trons ledarskap och i USA fanns troende som inte ville underordna sig USA:s Nationella Andliga Råd. Mest känd bland dessa bahá'í-orienterade organisationer var en grupp i New York som leddes av Mirza Ahmad Sohrab samt Lewis Chanler och Julia Chanler. De hade bildat organisationen "New History Society" och dess ungdomssektion "Caravan of East and West. Sohrab och paret Chanler vägrade gå med på att det Lokala Andliga Rådet i New York skulle ha överinseende över deras organisation. Det hela slutade med att de expellerades (uteslöts, förjagades, bannlystes) från Tron som förbundsbrytare av Shoghi Effendi som hade att avgöra frågan som Beskyddare.

De uteslutna framhöll dock att uteslutningen var meningslös eftersom de ansåg att Baha'i-tron inte kunde eller skulle institutionaliseras.

Shoghi Effendi var gift med en vacker kanadensiska som tidigt hade kommit i kontakt med Baha'i-tron. Men paret fick aldrig några barn. Shoghi Effendi blev med morfadern 'Abdu'l-Bahás ord "a fruitful tree" när det gällde att sprida Baha'i över världen, men inte i fråga om att bli far till eller välja en efterträdare. Dessutom fanns ännu inget Rättvisans Hus vid hans död 1957. Det första Universella Rättvisans Hus valdes först 1963, och under dessa sex år hade en församling kallad "Guds Saks Händer" ansvaret för Tron.

Sex år utan både Beskyddare och ett Rätvisans Hus – det innebar verkligen en kris för Bahá'í-tron. Var fanns de utlovade "tvillinginstitutionerna"?

Visst hade Shoghi Effendi och den heliga familj han stammade ifrån många släktingar, men ingen som passade som näste Beskyddare. De flesta var inte ens baha'ier, och flera hade uteslutitas från Tron på grund av de illegitima anspråk på ledarskapet som vissa släktingar hade haft ända sedan Bahá'u'lláhs tid. Bahá'u'lláhs uppenbarelse var äkta och ledde fram till ett förbund mellan baha'ierna (och i förlängningen hela mänskligheten) och Gud. Följaktligen tvingades både 'Abdu'l-Bahá och Shoghi Effendi att inse att de som på olika sätt försökte skada Tron -- och fortsatte med detta trots samtal, böner och alla möjliga försök till försoning -- var "förbundsbrytare" och därför måste uteslutas ur Tron.

Nu var det inte sagt att näste Beskyddare nödvändigtvis behövde vara släkt med Shoghi Effendi och hans förfäder. Shoghi Effendi hade möjligheten att peka ut den, oavsett härkomst, som var rätt person att ta sig an Bahá'í-tron och bli Beskyddare nummer två. Men Shoghi Effendi gjorde inte detta. Kanske hann han inte eftersom han hade förväntat sig att leva längre. Kanske förmådde inte Shoghi Effendi att utvecklas till "a fruitful tree" på grund av det intensiva motstånd han ofta mötte och det hårda arbete han tvingades till, och därmed kunde han inte heller peka ut någon frukt. Kanske var frågan om succession -- att ledarskapet för Baha'i-tron i all framtid skulle gå i arv inom familjen -- något som Gud inte ville se. Endast Gud vet.

Det hann dock inte gå mer än tre år efter Shoghi Effendis död förrän en ledande baha'i tillkännagav att han själv var Beskyddare nummer 2.

Det var en av de 27 "Guds Saks Händer" och arkitekten bakom några av de kontinentala Baha'i-templen, Mason Remey (1874 - 1974) som byggde sitt anspråk på att han tidigare hade valts till ordförande för det då nybildade Internationella Baha'i-rådet. Han hävdade också att Shoghi Effendi hade menat att Remey skulle efterträda honom, men inte hunnit fästa det på papper. När Remey vägrade att ge upp sina försök att ta över Beskyddarrollen agerade de övriga "Sakens Händer" att utesluta och bannlysa honom från Tron med motiveringen att han förbrutit sig mot förbundet (han var en s.k "Convenant-braker"). Kort därefter blev ett antal troende i främst USA och Europa uteslutna och bannlysta för att de hade stött Mason Remey.

De uteslutna formerade sig som ortodoxa baha'ier. Efter Mason Remey blev år 1969 Joel Marangella den "tredje" Beskyddaren. De så kallade ortodoxa baha'ierna är inte många -- färre än 200, främst i USA och Indien. Det finns heller inga andra skiljelinjer än just frågan om Baha'i-tron fortfarande har en Beskyddare eller inte. Nämnas bör även att de ortodoxa baha'ierna har splittrats upp i mindre samfund med olika beskyddare.

KRITIKEN MOT BAHA'I

Ni som är baha’ier, eller är intresserade av denna religion, och som surfat en del på Internet för att inhämta information, har säkert också stött på en del negativ kritik mot Baha’i. En sajt är FBI, som står för Forum for Baha’i Investigations (FBI)Här finns bl.a artiklar från många baha'ier som hoppat av efter många år som medlemmar, samt från baha'ier som fötts in i religionen och hoppat av i vuxen ålder. På FBI-sajten skriver även en del människor som blivit bannlysta och uteslutna från Baha'i efter att ha framfört kritik, och i vissa fall efter att de som bestämmer längre upp i Bahais hierarkiska struktur fått för sig att enskilda medlemmar är ”inre fiender” och därefter uteslutit dessa inbillade eller verkliga fiender efter att ha låtit deras vänner i det lokala baha’i-samfundet spionera på dem en tid.

Det är rörande och skrämmande vittnesbörd man får ta del av. Och jag tvivlar inte ett ögonblick på att dessa människor talar sanning. Det finns många vittnesbörd, alltför många för att avfärda dem. Och det finns ett mönster i klagomålen, nämligen att så mycket av den enskilde baha'ierns tid går åt till administration och materialistiska göromål att det inte finns något utrymme för andlig utveckling.

FÖR LITE SJÄL, FÖR MYCKET BYRÅKRATI

Att det är så kan vem som helst förvissa sig om genom att läsa vilken baha’i-broschyr som helst. Omkring 40 procent av innehållet i dessa broschyrer handlar hur världssamfundet ska organiseras och om hur mänskligheten ska komma dit. Ytterligare 40 procent beskriver Baha’is historia och religionsgrundarna Bábs och Bahá’u’lláhs liv – enligt Baha’is historieskrivning. Religionsforskningen har en något annorlunda bild av vad som egentligen hände mellan 1844 och 1921 .En tiondel av baha’i-broschyrerna handlar om det andliga och livet efter döden. Och när det gäller det andliga livet saknar Baha’i egentliga gudstjänster. Religionsgrundarna Báb och Bahá’u’lláh var benhårda på den punkten att den enskilde troende ska tala med och Gud direkt, i ensamhet. Det ska inte finnas några präster, biskopar. heliga män, ayatollor eller kyrkor mellan den enskilde troende och Gud. Den troende ska heller inte bekänna sina fel och be om förlåtelse hos någon annan än Gud (om det nu inte handlar om att man gjort någon medmänniska illa).

Samtidigt säger Gud genom Bahá'u'lláh att den nuvarande världsordningen är på väg att rasa samman, och att ett nytt och underbart världssamhälle ska byggas i dess ställe. Hur våldsam katastrofen blir och hur fort det går att bygga ett mycket bättre samhälle beror på mänskligheten själv. Därför sliter världens knappt sju miljoner baha’ier med att bygga upp institutioner och organ som kan ta över när den nuvarande sjuka samhällsordningen kollapsat. Arbetet med detta sker till skillnad från den andliga sidan av Baha'i enligt ett mycket hierarkiskt system: Universella Rättvisans Hus i Haifa, som är det högsta organet gör upp detaljerade femårsplaner som de Nationella Andliga Råden och de Lokala Andliga Råden har att följa till punkt och pricka. För att se till att allt fungerar finns kontinentala och nationella rådgivare och andra organ för kontroll.

CENSUR, BANNLYSNING, UTESLUTNING...

En artikel som ursprungligen publicerades is http://www.csj.org/Cultic Studies Journal,Volume 18, pp.109-140, inleds med följande abstact eller sammanfattning:

Sammanfattning: Baha'i-tron, som är mest känd för sina liberala sociala lärosatser och sin tolerans gentemot andra religioner, har en auktoritär ledarstruktur som förorsakat en betydande besvikelse bland anhängarna. På grund av religionens betoning på begreppet enhet, finns en betydande osäkerhet för att medlemmar ska ge uttryck för meningsskiljaktigheter och en rädsla för inre fiender. Konformiteten har upprätthållits genom straffåtgärder, uteslutning, och bannlysning. Informationen kontrolleras genom ett censursystem. Trots att religionens styrs av valda institutioner, hålls valen inte öppet inför valmanskåren. Dessutom anses det högsta styrande organet, Universal House of Justice, vara ofelbara. När Internet började växa enormt som ny informationskanal under 1990-talet försvagades baha’i-administrationens informationskontroll. Trons ledarskikt hotade och bestraffade då de liberala intellektuella baha'ier som uttryckte sina åsikter på Internet-forum och e-postlistor.

Artikeln frikänner Baha'i från att använda sekt- eller kultliknande kontrollmetoder. Kritiken handlar i huvudsak om människor som vill utöva den andliga sidan av Baha'i, och gärna tillsammans med sina trosfränder i stället för ensamma i sina kammare, i stället får så många uppdrag som går ut planering, administration, utbildning, undervisning och matlagning till alla 19-dagsfester att det aldrig finns något utrymme för gemensamma andliga manifestationer. Det är också detta materialistiska slavande i administrationens tjänst som fått människor att hoppa av – samtidigt fortsätter både avhoppare och uteslyna att tro på Baha’is andliga grund.

Nu, år 2007, kan man konstatera att Universella Rättvisans Hus inte haft någon chans mot Internet när det gäller att strypa och tillrättalägga informationen. Vem som helst har möjlighet att anonymt kritisera aspekter av Baha’i-tron, så länge man inte försöker nå ut med denna kritik via någon av Baha’i-samfundets egna webb-portaler. Och det måste ju vara bra. Meningen med tron måste väl vara att utvecklade själar ska stiga upp mot Gud när kroppen dör, inte att Gud ska få en massa duktiga byråkrater i Sin himmel.