DET MÅSTE RÅDA HARMONI MELLAN VETENSKAP OCH ANDLIGHET

Konflikten mellan vetenskap och religion är gammal, men sorgligt nog ett missförstånd som hindrat och ännu hindrar människan från att breda ut breda ut två jämstarka vingar – andligheten och vetenskapen – och flyga högre än någonsin förr.

En av grundsatserna i Baha'i-religionen är att det måste råda harmoni och samspel mellan vingarna för att mänskligheten ska kunna nå allt högre höjder. Mänsklighetens historia är dock fylld av avskyvärda exempel på vetenskapsmän som har anklagats i "religionens namn". Vetenskapsmännen har under fruktansvärd tortyr tvingats att förneka sina upptäckter. Nyligen har pendeln svängt åt andra hållet och religionen har sedan två århundraden tillbaka i allt högre grad tvingats backa och delvis skrota sina teologiska universum efter de avancemang som vetenskapen har gjort. Mycket av det som står skrivet i religionernas heliga skrifter har visat sig vara myter, legender och vidskepelse.

Men inte heller denna nya vetenskapliga dominans är bra. Vem ska ställa de moraliska och andliga frågorna när vetenskapen och teknologin utvecklat domedagsvapen, lärt sig att klona människor eller mänskliga organ, utvecklat metoder för att göra 60-åriga kvinnor gravida samt suddat ut gränsen mellan sena aborter och möjligheten att rädda för tidigt födda barn.

Baha'i-religionens grundare Bahá'u'lláh insisterar på harmonin mellan dessa två funktioner hos människoanden. Både andligheten och vetenskapen är vägar till sanningen och kan inte vara varandras motsatser. Om människan skall uppleva inre frid så måste vetenskap och religion stämma överens – förstånd och tro måste vara i full samstämmighet. Denna harmoni gäller inte mänskligheten som helhet – då får vi det som vi redan har: en polarisering där vetenskapsmännen, eller deras påhejare, och de som uppfattar sig som religiösa strider mot varandra, skriker och anklagar varandra, och i värsta fall utför attentat och mördar varandra. Bahá'u'lláh menar att harmonin mellan andlighet och vetenskap måste finnas inom varje enskild individ. Om individerna förmår att höja sig till denna nivå kommer de inte längre att söka sig till den ena eller den andra av de stridande grupperna.

FÖRMÅGAN TILL VETENSKAPLIGT TÄNKANDE OCH MATERIELLT FRAMÅTSKRIDANDE ÄR EN GÅVA FRÅN GUD TILL MÄNNISKAN

Människans förmåga till vetenskaplig utveckling, till uppfinningar och genombrott, till enorma framsteg på medicinens, teknologins, natur- och samhällsvetenskapens områden är en gåva från Gud. Det gudomliga ljus Han har placerat i var och en av oss ger varenda individ förmågan att utvecklas på både det andliga och det kunskapsmässiga området.

"Mänsklighetens dygder är många men vetenskap är den ädlaste av dem alla. Den särställning, som människan åtnjuter över och bortom djurets tillstånd, är avhängig denna ofantliga förmåga. Den är en gåva från Gud, den är inte materiell utan gudomlig. Vetenskap är ett skimmer av Verklighetens Sol, förmågan att undersöka och upptäcka universums sanningar, medlen med vilka man finner en stig till Gud. Människans alla förmågor och kännetecken är mänskliga och medfödda till sitt ursprung, följer naturens skeenden, utom intellektet, som är översinnligt. Genom intellektuell och intelligent forskning är vetenskapen alltings upptäckare. Den förenar det nuvarande och det förgångna, uppenbarar gångna nationers och händelsers historia och består människan idag med kärnan i all mänsklig insikt genom tiderna. Genom intellektuella processer och logiska slutledningar med förståndet kan denna höge raft hos människan genomtränga framtidens mysterier och förutse dess skeenden.
Vetenskap är det första utflödet från Gud till människan (…) "Människan har två förmågor och hennes utveckling två aspekter. En förmåga är förbunden med den materiella världen och genom den är hon i stånd till materiellt framåtskridande. Den andra förmågan är andlig och genom dess utveckling väcks hennes inre dolda natur. Dessa förmågor är liksom två vingar. Båda måste utvecklas, ty flygning är omöjlig med en vinge. (…) I annat fall, med en ensidig utveckling längs materiella linjer, blir människans fysiska tillstånd, hennes naturliga eller materiella förhållanden stabiliserade och förbättrade men hon kommer att förbli i avsaknad av den andliga eller gudomliga gåvan. Hon är då som en kropp utan ande, en lampa utan ljus ett öga utan synförmåga, ett öra som inte hör något ljud, ett sinne ur stånd att förstå, ett intellekt utan förståndets gåva."

The Promulgation of Universal Peace av 'Abdu'l-Bahá

DET ÄR INTE DE STORA VETENSKAPSMÄNNEN OCH RELIGIONSGRUNDARNA SOM SLÅSS, UTAN PRAGMATISKA ANHÄNGARE MED EGOISTISKA SYFTEN

Striderna har heller inte stått mellan verkliga vetenskapsmän och uppriktiga religiösa, utan av andra som utnyttjat religionen och vetenskapen för sina egna egoistiska syften. Lättast att manipulera har religionen varit, men både andliga lärare och vetenskapsmän har förföljts och många har pinats och mördats. Religionens och vetenskapens stora profeter har aldrig fördömt varandra. Jesus Kristus och Albert Einstein skulle ha kommit väl överens och delat varandras världsbilder.

Det är de ovärdiga avhängarna till kunskapens och andens stora lärare som förvrängt och förvridit sanningen. Dessa dyrkare av bokstaven, men inte av andan i de stora, viktiga lärorna, har alltid har varit de som förföljer, alltid varit utvecklingens hätskaste motståndare. De har rättat sig efter ljuset från just den religiösa uppenbarelse eller vetenskapliga upptäckt som de håller helig och har med största omsorg och noggrannhet utvecklat och omformulerat lärans egenskaper och särdrag till den inte längre går att känna igen och ljusets låga nästan utsläckts. Om Gud i Sin oändliga frikostighet sänt ett starkare ljus från en annan trakt och inspirationens fackla brinner klarare än förut från en ny fackelbärare, blir dessa egoistiska manipulatörer förbittrade och oroade i stället för att välkomna det nya ljuset, oavsett om det är Darwin eller Bahá'u'lláh.