Detta är ett exempel på hur en forntida text kunde vara en kristen sekts allra hemligaste hemlighet. Den är som alltid i sådana här fall så kryptisk att den som har tolkningsföreträde blir en maktfaktor i sekten. I en parallellvärld kan det vara Johannesapokryfen och liknande texter som utgör grunden för Nya Testamentet. Hur ser den världen ut?

Johannesapokryfen

Detta är undervisningen och uppenbarelsen av de gömda mysterierna, så som Kristus lärde Johannes, sin lärjunge.

Det hände en dag, när Johannes, Zebedeus son - hade kommit till templet i Jerusalem, att en Farisé som hette Arimanius närmade sig honom och frågade honom, "Var är mästaren som du följde?" Och Johannes sa till honom, "Han har gett sig iväg till platsen varifrån han kom." Farisén sa då till honom, "Denna Nazaré vilseledde er med bedrägerier och fyllde era öron med lögner, och vände er bort från era fäders traditioner."

När jag, Johannes, hörde dessa saker gav jag mig iväg bort från templet till en öde plats. Och jag plågades mycket i min själ, och tänkte, "Hur kommer det sig att frälsaren var utvald till detta, och varför var han sänd till världen av sin fader, och vem är hans fader som sände honom, och hur blir tidsåldern som kommer? Vad menade han när han sa till oss, "Den tidsålder som kommer är av typen oförgänglig tidsålder", men han lärde oss inte mer om vad det skulle innebära.

Plötsligt, medan jag funderade över dessa saker, öppnades himlen och hela marken sken upp av ett starkt ljus, och jorden började skaka. Jag blev väldigt rädd, och jag såg i ljusskenet en ung man som kom mot mig. Då jag tittade till på honom, blev han som en gammal man. Och han ändrade sitt utseende igen, och blev som en tjänare. Det var inte flera personer jag såg, utan en med många former i ljuset, och utseendena framträdde liksom i varandra.

Han sa till mig, "Johannes, Johannes, varför tvivlar du, och varför är du rädd? Du är väl bekant med denna bild, eller hur? - du behöver inte vara ängslig! - jag är den som är med er alltid. Jag är Fadern, jag är Modern och jag är Sonen. Jag är ren och oförstörbar. Nu har jag kommit för att lära dig vad som är, och vad som var, och vad som skall hända, och du ska få reda på det som ännu inte är avslöjat, och jag ska lära dig hemligheterna angående den utvalda människorasen. Därför, lyft upp ditt ansikte, så att du kan mottaga de saker jag skall lära dig idag, och så att du kan berätta det för dina vänner som tillhör den utvalda människorasen."

Och jag frågade om detta för att få veta, och han sa till mig: "Monaden som är en slags ickerumslig beståndsdel, är en monarki som står över allt annat. Det är den som existerar såsom Gud och Far, det är Den Osynlige som är över allting, som existerar så som det oförstörbara, vilken är det rena ljuset som inget öga kan se."

"Han är den osynliga Själen, och det är inte ens rätt att betrakta honom som en gud, eller någonting liknande. För han är mer än en gud, eftersom det inte finns något ovanför honom. För han kan inte existera i förhållande till någonting som gör honom underlägsen, eftersom allting existerar i honom. Det är han som etablerar sig själv. Han är den i sig själv varande. Han är evig, och han behöver inget. Han är den totala fulländningen och han saknar ingenting som skulle kunna tillföra honom något; han är alltid fullständig i det perfekta ljuset. Han är oändlig, då det inte finns någon före honom som sätter gränser för honom. Han kan inte hittas eller sökas, då det inte existerar någon som var före som kan undersöka honom. Han är omätlig, eftersom ingen fanns före honom som skulle kunna mäta honom. Han är osynlig, då ingen annan såg honom. Han är evig, då han existerar för evigt. Han är obeskrivlig, då ingen fanns som kunde förstå att beskriva honom. Han kan inte ges något namn, då det inte fanns någon före honom som kunde ge honom ett namn."

"Han är omätligt ljus, vilket är rent, helt och oförstörbart. Han är outsäglig och perfekt i sin oförstörbarhet. Han är inte fulländad, eller välsignad, eller gudomlig, men han är långt överlägsen detta. Han är inte fysisk men heller inte okroppslig. Han är varken stor eller liten. Man kan inte säga, 'Hur stor är han?' eller, 'Vilka egenskaper äger han?', för ingen kan betrakta honom. Han är inte någon som existerar bland andra varelser, tvärtom är han är långt överlägsen. Inte på så vis att han bara är överlägsen, men hans väsen deltar inte i tidsflödet. För den som deltar i en tidsålder är skapad. Tidflödet var inte tilldelat honom, eftersom han inte erhåller något från någon annan. För han som står över alla andra saknar inget från någon som han skulle kunna få från dem. För snarare är det så, att de senare är de som ser förväntansfullt på honom i hans fullständiga ljus."

"Fulländningen är majestätisk. Han är ren, och omätligt sinne. Han är den som skapar tidsåldrar. Han är den som ger liv. Han är kunskapsgivande. Han är godhet. Han skapar barmhärtighet. Han ger behag, inte därför han äger den, men därför att han ger det omätliga, obegripliga ljuset."

"Så vem är jag att tala med dig om honom? Hans tillstånd är oförstörbart, det är vila och evig tystnad, källan som är före allting. Han är huvudet i alla tidsåldrar, och det är han som ger dem kraft. Vi känner inte till obeskrivliga saker, och vi kan inte förstå det omätbara, utom Han som kom till genom honom, nämligen Fadern. Det är han som berättade det för oss ensam. Och det är han som speglar sig i hans ljus som omger honom, nämligen källan från livets vatten. Och det är han som ger ut av sin kraft till alla livstillstånd, och som får sin kraft från spegelbilden som han ser i Själens källa. Det är han som begär Liv från källan i det rena ljus-vatten som omger honom."

"Och Han tänkte en tanke och utförde en handling och Hon kom fram, nämligen hon som hade framträtt inför honom i skenet av hans ljus. Detta är den första Livskraften vilken var till före alla dem som kom fram från hans sinne, Hon är omtänksamheten i Allt - hennes ljus skiner likt hans ljus - den perfekta kraften vilket är bilden av den osynliga, jungfruliga Själen som är perfekt. Den första Urkraften, tillståndens perfekta balans och härlighetens uppenbarelse. Hon dyrkade den jungfruliga Själen och det var hon som prisade honom, tack vare honom hade hon kommit till. Detta är den första tanken, hans bild; hon blev livmodern till allting, för det är hon som är före dem alla, Moder-Fadern, det första livet, den heliga Själen, treenigheten, den androgyne, och det eviga tillståndet bland de osynliga, och det första som kom till."

"Hon begärde Liv från den osynliga, jungfruliga Själen - som kallas Barbelo, den första tanken - för att ge henne ett medvetande. Och Själen samtyckte. Och när han hade samtyckt, kom medvetandet fram, och det var där tillsammans med omtänksamheten; som härstammar från tanken av den osynliga, jungfruliga Själen. Medvetandet dyrkade honom och den harmoniska kraften, Barbelo, för det var för hennes skull som den hade kommit till."

"Och hon begärde igen att erhålla stabilitet, och han samtyckte. När han hade samtyckt, kom stabiliteten fram, och fanns tillsammans med tanken och medvetandet. Den dyrkade det osynliga Enda och Barbelo, den ende för vars skull de hade kommit till."

"Och Barbelo begärde att hon skulle beviljas evigt liv. Och den osynliga Själen gav sitt samtycke. Och när han hade samtyckt, kom evigt liv fram, och de betjänade och dyrkade den osynliga Själen och Barbelo, som var anledningen till att de hade kommit till."

"Och hon begärde att beviljas sanningen. Och den osynliga Själen samtyckte. Och när han hade samtyckt, kom sanningen fram, och de betjänade och dyrkade den osynliga Själen och Barbelo, för att de hade kommit till."

"Detta är tillvarons rörelse som utgår från Fadern, vilket är den första mannen, bilden av den osynliga Själen; och den första tanken, som kallas Barbelo, det är tanken, och det första medvetandet, och stabiliteten, och det eviga livet, och sanningen. Detta är den androgyna pendlingen genom tidsåldrarna, så är tillvaron uppbyggd, vilket är detsamma som Fadern."

"Och han betraktade Barbelo, den första tanken, med det rena ljus som omger den osynliga Själen, och med hans gnista, och hon avlades från honom. Han skapade en gnista av ljus med ett ljus liknande evigheten. Men det är inte samma ljus som hans storhet. Detta var ett enfött barn från Moder-Fadern som hade kommit fram; det är avkomlingen, den förstfödde, det rena Livsljuset."

"Och den osynliga, jungfruliga Själen gladde sig över Livsljuset som kom fram, det som frambringades först av den första kraften från hans första tanke, vilken är Barbelo. Och han invigde det med harmoni och balans tills det blev perfekt, och inget felades, därför att han hade invigt det med den osynliga Själens helhet. Och det tjänade honom då han flödade ut sin själ mot det. Och omedelbart när det hade mottagit flödet från Själen, tjänade det den heliga Själen och den perfekta första tanken, för vars skull den hade kommit till."

"Och det begärde att få en arbetskamrat, vilket är medvetandet, och han samtyckte gärna. Och när den osynliga Själen hade samtyckt, kom medvetandet fram, och det betjänade Barbelo, Kristus, medvetandet. Och alla dessa kom till i tystnad."

"Och medvetandet ville utföra en handling genom den osynliga Själens ord. Och hans vilja blev en handling och den framträdde tillsammans med medvetandet; och ljuset tjänade det. Och ordet följde viljan. För på grund av ordet, skapade Kristus, den gudomlige avkomman allting. Och det eviga livet och hans vilja och medvetandet och den första kunskapen tjänade och dyrkade den osynliga Själen och Barbelo, för vars skull de hade blivit till."

"Och den heliga Själen färdigställde den gudomliga avkomman, hans son, tillsammans med Barbelo, så att han kan tjäna den mäktiga och osynliga, jungfruliga Själen som den gudomliga avkomman, Kristus hade hedrat med mäktig röst. Han kom till genom den första tanken. Och den osynliga, jungfruliga Själen satte den gudomliga avkomman över allt liv. Och all annan auktoritet underordnades honom, och sanningen som är i honom, gör att han kan veta Allt som kan kallas med namn, och upphöjde honom över alla andra namn. Och det namnet ska nämnas till de som är värdiga det."

"Och från det ljuset, vilket är Kristus, det eviga livet, och genom gåvan från Själen framträdde de fyra ljusen. Han förväntade att de skulle tjäna honom. Den gudomliga treenigheten är vilja, tanke, och liv. Och de fyra krafterna är medvetenhet, behag, förnimmelse, och klokhet. Och behag tillhör ljustillståndet Armozel, vilket är den första ängeln. Och där är tre andra tillstånd tillsammans med detta tillstånd: behag, sanning och form. Och det andra ljuset är Oriel, som är satt över det andra tillståndet. Och det finns tre andra tillstånd med honom: föreställning, förnimmelse, och minne. Och det tredje ljuset är Daveithai, som är satt över det tredje tillståndet. Och där finns tre tillstånd tillsammans med honom: förstånd, kärlek, och idé. Och det fjärde tillståndet är satt över det fjärde ljuset Eleleth. Och där är tre tillstånd med honom: fulländning, fred, och klokhet. Dessa är de fyra ljus som tjänar den gudomliga avkomman, och dessa är de tolv tillstånd som tjänar den mäktiges son, avkomman, Kristus, genom viljan och gåvan från den osynliga Själen. Och de tolv tillstånden tillhör sonen. Och alla saker fastställdes av den heliga Själens vilja genom avkomman."

"Och från det harmoniska medvetandets första kunskap, genom uppenbarelsen av den osynliga Själens vilja och viljan från sonen, den första avkomman, framträdde den perfekta levande varelsen, den första uppenbarelsen, och sanningen. Den är den som den jungfruliga Själen kallade Pigera-Adamas, och han satte honom över den första kosmiska tidsåldern med den mäktige, den första avkomman, Kristus, genom det första ljuset Armozel; och hans krafter är med honom. Och den Osynlige gav honom en ande, en oövervinnerlig kraft. Och han talade och tjänade den osynlige Själen, och sade, 'Det är för din skull allting har kommit till och allting kommer att återvända till dig. Jag skall tjäna och dyrka dig och sonen och det eviga livet, de tre: Fadern, Modern, och Sonen, den perfekta, harmoniska kraften.'

"Och han satte sin son Seth över den andra kosmiska tidsåldern i närvaron av det andra ljuset Oriel. Och i den tredje kosmiska tidsåldern sattes frö från Seth över det tredje ljuset Daveithai. Och de fullkomnade själarna placerades där. Och i den fjärde kosmiska tidsåldern placerades själarna från dem som inte känner till Pleroman och som inte ångrade sig genast, utan som framhärdade för ett tag och ångrade sig i efterhand; de är av det fjärde ljuset Eleleth. Dessa är varelser som tjänar den osynliga Själen."

"Och Epinoians Sophia, som blev ett kosmos, tänkte en tänkte utifrån sig själv och föreställningen från den osynliga Själen och det första medvetandet. Hon ville frambringa en avkomling som liknade henne, ur sig själv, utan samtycke av Själen, - och han hade inte godkänt det - det var utan hennes manliga motkraft, och utan hans övervägande. Och fastän den manliga motkraften inte hade godkänt en delning, och fastän de inte hade gjort en överenskommelse, och hon hade tänkt en tanke utan samtycke från Själen och från det första balanserade medvetandet, ändå gick hon vidare med detta till handling. Och på grund av sin oövervinnerliga kraft som är i henne, blev hennes tanke inte sysslolös, och någonting kom fram ur henne som var ofullständigt och olikt hennes uppenbarelse, därför att hon hade skapat det utan hennes gemål. Och den var olik dess moder, för den hade en annan form."

"Och när hon såg konsekvenserna av hennes önskan, ändrade den form till en orm med lejonansikte. Och dess ögon var som eldslågor. Hon kastade bort den från sig, ut från den platsen, så att ingen av de odödliga kunde se den, för hon hade skapat den i okunnighet. Och hon omgav den med ett lysande moln, och hon placerade en tron i mitten av molnet så att ingen kunde se den utom den helige Själen som kallas modern åt allt liv. Och hon kallade honom för Yaltabaoth."

"Detta är den första skapelsen som tog livskraft från sin mor. Och han avlägsnade sig från henne och flyttade från platsen där han var född. Han blev stark och skapade själv andra kosmiska existenser med en flamma av lysande eld vilka fortfarande existerar. Och han förenade sig med sin arrogans som är i honom och fick auktoritet i sig själv. Namnet på den första existensen är Athoth, som generationerna kallar skördemannen. Den andre är Harmas, som är avundets öga. Den tredje är Kalila-Oumbri. Den fjärde är Yabel. Den femte är Adonaiou, som heter Sabaoth. Den sjätte är Cain, som människor kallar solen. Den sjunde är Abel. Den åttonde är Abrisene. Den nionde är Yobel. Den tionde är Armoupieel. Den elfte är Melceir-Adonein. Den tolfte är Belias, den är han som är över djupet i Hades. Och han placerade sju kungar - var och en motsvarande de sju kosmiska nivåerna - och fem över avgrundens djup, att regera. Och han delade sin eld med dem, men han tog inte fram kraften från ljuset som han hade tagit från sin mor, för han är alltför okunnig."

"Och när ljuset hade blandat sig med mörkret, fick det mörkret att lysa. Och när mörkret hade blandat sig med ljuset, fick det ljuset att mörkna och det blev varken ljus eller mörkt, det blev dunkelt."

"Skapelsen som blev svag har tre namn. Det första är Yaltabaoth, det andra är Saklas, och det tredje är Samael. Och han är respektlös i sin arrogans. För han sa, 'Jag är Gud och det finns inga andra Gudar bredvid mig', för han är okunnig om varifrån han har kommit."

"Och dessa ärkekrafter skapade sju krafter åt sig vardera, och krafterna skapade åt sig sex änglar vardera tills de blev 365 änglar. Och dessa är namnen på de sju: den första är Athoth, och han har ett fåransikte; den andra är Eloaiou, han har ett åsneansikte; den tredje är Astaphaios, han har en hyenas ansikte; den fjärde är Yao, han har ett ormansikte med sju huvuden; den femte är Sabaoth, han har ett drakansikte; den sjätte är Adonin, han har ett apansikte; den sjunde är Sabbede, han har ett lysande eldsansikte. Detta motsvarar veckans sjutal."

"Men Yaltabaoth hade en mängd ansikten och former, mer än alla de andra, så att han kunde ta fram vilket ansikte han ville inför de andra, så som han önskade, när han är bland seraferna. Han delade sin eld med dem; därför var han herre över dem. På grund av kraften som han ägde från sin moders ljus, kallade han sig själv Gud. Och han lydde inte de andra från den platsen där han kommit ifrån. Och han förenade de sju krafterna med sin egen auktoritet. Och detta hände när han talade. Och han gav namn åt varje kraft med början av den högsta: och den första är godhet med den första makten, Athoth; den andra är den första kunskapen, Eloaio; och den tredje är gudomen, Astraphaio; den fjärde är herraväldet, Yao; den femte är kungariket, Sabaoth; den sjätte är avundsjukan, Adonein; den sjunde är förståndet, Sabbateon. Och dessa har ett kosmos motsvarande varje egenskap. De fick sina namn i enlighet med de förstörande krafter som tillhör varje kosmos. Och i namnen som gavs till dem av deras Skapare, däri var kraften. Men namnen som gavs till dem enligt med de förstörande krafter som tillhör dess kosmos, betyder förstörelse och kraftlöshet. Därför har de två motsatta betydelser."

"Och när han skapade allting, organiserade han det enligt den första harmoniska tidsålderns modell som hade kommit till, så att han skapade dem som om de var oförstörbara. Inte för att han hade sett de oförstörbara tillstånden, men kraften i honom, som han hade tagit från sin mor, skapade i honom likheten med ett sådant harmoniskt kosmos. Och när han såg skapelsen som omringar honom, och mängden av änglar runt honom som hade kommit till genom honom, sa han till dem, 'Jag är en svartsjuk Gud, och det finns inga andra Gudar bredvid mig.' Men genom att förkunna detta avslöjade han till änglarna som var med honom att det existerar andra Gudar. För om det inte fanns andra Gudar, på vem skulle han vara svartsjuk?"

"Då började modern röra sig fram och tillbaka. Hon blev medveten om bristen i henne när skenet från hennes ljus försvagades. Och hon blev mörk därför att hennes gemål inte hade kommit överens med henne."

Och jag sa, "Herre, vad menas med att hon rörde sig fram och tillbaka?" Men han log och sa, "Tro inte att det är som Moses sa, 'ovanför vattnen.' Nej, men när hon hade sett ondskan som hade hänt, och stölden som hennes son hade begått, blev hon ångerfull. Och hon överväldigades av glömska i okunnighetens mörker och hon började skämmas. Och hon vågade inte återvända, men hon rörde sig hit och dit. Och flyttande sig fram och tillbaka av oro."

"Och den arrogante tog kraft från sin moder. För han var ovetande, och han tänkte att det existerade inga andra utom hans moder ensam. Och när han såg mängden av änglar som han hade skapat, då upphöjde han sig själv över dem."

"Och när modern upptäckte att mörkrets klädesplagg var ofullständiga, då visste hon att hennes gemål inte hade varit överens med henne. Hon grät och ångrade sig mycket. Och hela pleroma hörde hennes klagan, och de prisade för hennes skull den osynlige, och jungfruliga Själen. Och han samtyckte; och när den osynliga Själen hade samtyckt, utgöt den heliga Själen hela pleroma över henne. Men det var inte hennes gemål som kom till henne, utan han kom till henne genom pleroman i avsikt att rätta till hennes brister. Och hon togs upp, inte till sin egen tillvaro utan till ett kosmos ovanför hennes sons, för att hon skulle vara i den nionde tills hon hade rättat till sina brister."

"Och en röst hördes från den upphöjda himmelstillvaron: 'Människan existerar och Människosonen.' Och ärkeledaren, Yaltabaoth, hörde den och tänkte att rösten hade kommit från sin moder. Men han visste inte varifrån den kom. Och han lärde känna dem, den heliga och perfekta Moder-Fadern, den fullständiga första medvetenheten, bilden av den osynlige som är Fader till allt och genom vilken allting kom till, den första Människan. För han uppenbarade sitt väsen i en mänsklig form. Och Ärkeledarnas tillvaro darrade, och avgrunden skakade. Och på jordens vattenmassor, var undersidan upplyst av hans bilds framträdande som hade avslöjats. Och när alla auktoriteter och Ärkeledare tittade till, såg de hela undersidan som var upplyst. Och genom ljuset såg de formen av bilden i vattnet."

"Och han sa till änglarna som var med honom, 'Kom, låt oss skapa en människa som avbild av Gud och som liknar oss, så att hans bild kan bli en ljus för oss.' Och de skapade genom sina respektive krafter i förhållande till de anvisningar de givits. Och varje makt medskickade en karakteristisk form av bilden som han hade sett i dess naturliga form. Han skapade en varelse som liknade den första, perfekta Människan. Och de sa, 'Låt oss kalla honom Adam, så att hans namn kan bli en kraft av ljus åt oss.'

"Och änglarna började: den första, godheten, skapade en skelett-själ; och den andre, den första kunskapen, skapade en muskel-själ; den tredje, gudomen, skapade en kött-själ; och den fjärde, herraväldet, skapade en ryggmärg-själ; den femte, kungariket, skapade en blod-själ; den sjätte, avundsjukan, skapade en skinn-själ; den sjunde, förståndet, skapade en hår-själ. Och mängden av änglar betjänade honom och de mottog från krafterna sju ämnen av den naturliga formen för att skapa proportionerna på lemmarna och proportionen på bakdelen och så att allt fungerade väl tillsammans mellan alla delar."

"Den förste började med att skapa huvudet. Eteraphaope-Abron skapade skallen; Meniggesstroeth skapade hjärnan; Asterechme skapade höger öga; Thaspomocha, vänster öga; Yeronumos, höger öra; Bissoum, vänster öra; Akioreim, näsan; Banen-Ephroum, läpparna; Amen, tänderna; Ibikan, kinderna; Basiliademe, tonsillerna; Achcha, tungan; Adaban, nacken; Chaaman, ryggkotorna; Dearcho, halsen; Tebar, höger axel; [...], vänster axel; Mniarcon, höger armbåge; [...], vänster armbåge; Abitrion, höger underarm; Evanthen, vänster underarm; Krys, höger hand; Beluai, vänster hand; Treneu, fingrarna på höger hand; Balbel, fingrarna på vänster hand; Kriman, naglarna på händerna; Astrops, höger bröst; Barroph, vänster bröst; Baoum, höger axel; Ararim, vänster axel; Areche, magen; Phthave, naveln; Senaphim, buken; Arachethopi, höger revben; Zabedo, vänster revben; Barias, höger höft; Phnouth vänster höft; Abenlenarchei, märgen; Chnoumeninorin, benen; Gesole, magen; Agromauna, hjärtat; Bano, lungorna; Sostrapal, levern; Anesimalar, mjälten; Thopithro, tarmarna; Biblo, njurarna; Roeror, senorna; Taphreo, ryggraden; Ipouspoboba, venerna; Bineborin, artärerna; Atoimenpsephei, är rörelsen som är i alla lemmar; Entholleia, allt köttet; Bedouk, höger skinka; Arabeei, vänster skinka; Eilo, testiklarna; Sorma, könsorganen; Gorma-Kaiochlabar, höger lår; Nebrith, vänster lår; Pserem, höger njure; Asaklas, vänster njure; Ormaoth, höger ben; Emenun, vänster ben; Knyx, höger skenben; Tupelon, vänster skenben; Achiel, höger knä; Phnene, vänster knä; Phiouthrom, höger fot; Boabel, dess tår; Trachoun, vänster fot; Phikna, dess tår; Miamai, naglarna på fötterna; Labernioum - [...]"

"Och de som bestämde över allt detta är: Zathoth, Armas, Kalila, Jabel, (Sabaoth, Cain, Abel). Och de som är särskilt aktiva i lemmarna är huvudet Diolimodraza, nacken Yammeax, höger axel Yakouib, vänster axel Verton, höger hand Oudidi, vänster hand Arbao, fingrarna på höger hand, Lampno, fingrarna på vänster hand Leekaphar, höger bröst Barbar, vänster bröst Imae, bröstkorgen Pisandriaptes, höger axel Koade, vänster axel Odeor, höger revben Asphixix, vänster revben Synogchouta, magen Arouph, livmodern Sabalo, höger lår Charcharb, vänster lår Chthaon, genitialerna Bathinoth, höger ben Choux, vänster ben Charcha, höger sken-ben Aroer, vänster sken-ben Toechtha, höger knä Aol, vänster knä Charaner, höger fot Bastan, dess tår Archentechtha, vänster fot Marephnounth, dess tår Abrana."

"De sju som råder över allt detta är: Michael, Ouriel, Asmenedas, Saphasatoel, Aarmouriam, Richram, Amiorps. Och den som bestämmer över sinnena är Archendekta; och han som bestämmer över känseln är Deitharbathas; och han som bestämmer över fantasin är Oummaa; och han som står över personligheten är Aachiaram, och han som står över alla ingivelser är Riaramnacho."

"Och demonernas ursprung som är i hela kroppen är till antalet fyra: hetta, kyla, väta, och torka. Och modern till dessa är materia. Och han som regerar över hettan är Phloxopha; och han som regerar över kylan är Oroorrothos; och han som regerar över torkan är Erimacho; och han som regerar över vätan är Athuro. Och modern över alla dessa, Onorthochrasaei, står i deras mitt, eftersom hon är oändlig, och hon blandar med dem alla. Och hon är riktig materia, för de är födda ur henne."

"De fyra huvudsakliga demonerna är: Ephememphi, som tillhör välbefinnandet, Yoko, som tillhör önskan, Nenentophni, som tillhör sorgen, Blaomen, som tillhör rädslan. Och modern till dem alla är Aesthesis-Ouch-Epi-Ptoe. Och från dessa fyra demoner utgår passionen. Och från sorg kommer avund, svartsjuka, pina, problem, smärta, okänslighet, oro, sorg, och så vidare. Och från glädje kommer mycken elakhet, och tom stolthet, och liknande saker. Och från önskan kommer ilska, vrede, och bitter lidelse, och otillfredsställelse, och liknande saker. Och från rädsla kommer fruktan, fjäskande, dödsångest, och skam. Alla dessa är användbara saker såväl som oanvändbara. Men insikt i deras sanna egenskaper är Anaro, som är huvudet åt den materiella själen, för den tillhör de sju känslorna, Ouch-Epi-Ptoe."

"Detta är antalet änglar: tillsammans är de 365. De arbetade alla med den naturliga och materiella kroppen, lem för lem, tills de var klara. Det finns också andra tjänstgörande demoner som härskar över de återstående passionerna som jag inte nämnde för dig. Men om du vill veta vilka det är, kan du läsa om dem i boken, Zoroaster. Och alla änglar och demoner arbetade tills de hade konstruerat den naturliga kroppen. Och deras produkt var fullständigt inaktiv och orörlig i lång tid."

"Och när modern ville hämta tillbaka kraften som hon hade givit till ärkeledaren, gjorde hon en hemställan till Moder-Fadern, som är den mest barmhärtige. Han sände, medelst det heliga påbudet, fem ljus ner till platsen där ärkeänglarna vistades. De rådde honom att de borde framkalla kraften från modern. Och de sa till Yaltabaoth, 'Blås en del av din ande på hans ansikte så att hans kropp kan resa sig.' Och han blåste in sin själ, vilket är kraften från hans moder på hans ansikte; men han visste inte detta, för han existerar i okunnighet. Och kraften från modern gick ut ur Yaltabaoth till den naturliga kroppen, vilken de hade format efter bilden av den som existerade från början. Kroppen rörde sig och fick styrka, och den var lysande."

"Och i den stunden blev resten av änglarna avundsjuka, därför att han hade kommit till genom dem alla och de hade givit deras kraft till människan, och hans intelligens var högre än deras som hade gjort honom, och högre än ärkeledarens. Och när de märkte att han var lysande, och att han kunde tänka bättre än de, och att han var fri från ondska, tog de honom och kastade honom till den lägsta trakten av all materia."

"Men den välsignade, Moder-Fadern, den välgörande och barmhärtige, hade barmhärtighet med moderns kraft vilken hade kommit fram ur ärkeledaren, för de (ärkeänglarna) kan skaffa kraft till den naturliga och förnimbara kroppen. Och han sände, genom sin välgörande Själ och stora barmhärtighet, en hjälpare till Adam, den lysande Epinoia som kom ut ur honom, och som heter Eva. Och hon assisterar hela varelsen, genom att arbeta hårt med honom och återställa honom till hans fullständighet och undervisade honom om hans säds härstamning och om vägen till helande, vilket är samma väg som han kom ifrån. Och den lysande Epinoia var gömd i Adam, för att ärkeänglarna inte skulle veta om henne, så att Epinoia skulle kunna rätta till felet hos modern."

"Och mannen kom till på grund av ljusets skugga som är i honom. Och hans tänkande var överlägset alla de som hade skapat honom. När de tittade upp, såg de att hans tänkande var överlägset. Och de rådslog med hela samlingen av ärkedemoner och änglar. De tog eld och jord och vatten och blandade det tillsammans med fyra eldiga vindar. Och de formade dem tillsammans och det orsakade en stor störning. Och de tog honom (Adam) till dödens skugga, för att forma om honom från jord och vatten och eld och från själen som härrör från materian, vilket är okunnighetens mörker och åtrå, den förfalskade själen. Detta är graven av den nyligen formade kroppen med vilken rövarna hade klätt mannen, banden av glömska; och han blev en dödlig man. Detta är den första som kom till, den första separeringen. Men Epinoia som kom från ljuset vilken var i honom, hon är den som skulle väcka upp hans medvetande."

"Och ärkedemonerna tog honom och placerade honom i paradiset. Och de sa till honom, "Ät, det är din fritid," men deras lyx är besk och deras skönhet är fördärvad. Och deras lyx är bedrägeri och deras träd är gudlöshet och deras frukt är dödligt gift och deras löften är död. Och deras livsträd har de placerat mitt i paradiset."

"Och jag skall lära dig vad som är mysteriet med deras liv, vilket som är planen de gjorde, hurudana deras egenskaper är. Detta träds rot är besk och dess grenar är döda, dess skugga är hat och bedrägeri är i dess löv, och blommorna är salva av elakhet, och dess frukt är död och åtrå är dess frö, och den växer i mörker. De som smakar trädet har sin boplats i Hades, och mörker är deras viloplats."

"Men det de kallar kunskapens träd på gott och ont, vilket är Epinoias ljus, höll de sig till, för att han (Adam) inte skulle se sin fullständighet och känna igen sitt nakna tillstånd. Men det var jag som fick dem att äta."

Och jag sa till frälsaren, "Var det inte ormen som lärde Adam att äta av kunskapens träd?" frälsaren log och sa, "ormen lärde dem att äta utifrån skapad ondska, åtrå, (och) förstörelse, för att han (Adam) skulle bli användbar för honom. Och han (Adam) visste att han var olydig mot honom (ärkeledaren) beroende på ljuset från Epinoia som är i honom, vilket gjorde honom mer korrekt i sitt tänkande än ärkeledarens tänkande. Och (den sistnämnde) försökte att få den kraft som han själv hade givit honom. Och han lät glömska komma över Adam."

Och jag sa till frälsaren, "Vad är glömska?" Och han sa "Den är inte av samma slag som den Moses skrev om. För han sa i sin första bok, 'Han fick honom att sova', men det var enligt hans uppfattning. För även han sa genom profeten, 'Jag vill göra deras hjärtan tunga, så att de inte kan behålla uppmärksamheten och inte kan se' (Is 6:10)."

"Då gömde sig ljusets Epinoia i honom (Adam). Och ärkeledaren försökte ta ut henne ur hans revben. Men ljusets Epinoia är av sådan karaktär att det inte går att få tag i. Fastän mörkret försökte nå henne, kunde det inte fånga henne. Men han lyckades ändå få en del av hans kraft ur honom. Och han skapade en annan varelse, i form av en kvinna, som liknade Epinoia. Och han tog kraften som han hade tagit ut från mannen in till kvinnovarelsen, och inte så som Moses sa, ' av hans revben.'

"Och han (Adam) såg kvinnan bredvid honom. Och i den stunden framträdde den lysande Epinoia, och hon lyfte av slöjan som låg över hans minne. Och han blev nykter från mörkrets fylleri. Och han kände igen sin motsats, och han sa, 'Detta är verkligen ben från mina ben och kött från mitt kött.' Därför skall mannen lämna sin fader och sin moder, och han skall hålla sig till sin fru, och de vill båda vara ett kött. Och de skall hämta honom hans gemål, och han skall lämna sin fader och sin moder ... " (3 rader är här oläsliga).

"Och vår syster Sophia (är) hon som kom ner i all oskuldsfullhet för att rätta till hennes bristfälligheter. Därför kallades hon Eva, vilket är de levandes moder, genom det första medvetandet av kosmos suveränitet. Och genom henne har de smakat den harmoniska medvetenheten. Jag framträdde i en örns form i kunskapens träd, vilket är Epinoia, det rena ljusets första medvetande, så att jag skulle kunna lära dem och väcka upp dem ur den djupa sömnen. För de var båda i ett nedfallet skick, men de upptäckte sin nakenhet. Epinoian framträdde åt dem som ett ljus; hon fick dem att börja tänka."

"Och när Yaltabaoth märkte att de drog sig tillbaka från honom, förbannade han jorden. Han fann kvinnan då hon förberedde sig för sin make. Han var herre över henne, fastän han inte kände till mysteriet som hade kommit till genom det heliga påbudet. Och de var rädda för att klandra honom. Och han visade änglarna som är i honom sin okunnighet. Och han kastade dem ut ur paradiset och han klädde dem i dystert mörker. Och ärkeledaren såg oskulden som stod bredvid Adam, och att den lysande och levande Epinoia hade framträtt i henne. Och Yaltabaoth var full av okunnighet. Och när Alltets medvetande märkte (det), sände hon några och de ryckte åt sig liv ur Eva."

"Och ärkeledaren förförde henne och han fick med henne två söner; den första och andra (är) Eloim och Yave. Eloim har ett björnansikte och Yave har ett kattansikte. Den ene är rättrådig men den andre är orättfärdig. Yave råder över eld och vind, och Eloim råder över vatten och jorden. Och dessa kallade han Kain och Abel med avsikt att bedra."

"Och nu till innevarande dag. Sexuellt umgänge fortsatte med ärkeledaren. Och han inplanterade sexuell längtan i henne som tillhör till Adam. Och han skapade genom umgänge kopior av kropparna, och han inspirerade dem med sin förfalskade själ."

"Och de två arketyperna satte han över grundprinciperna, så att de kan härska över graven. Och när Adam kände igen gestalten av sin egen harmoniska medvetenhet, började han likna en människoson. Han kallade honom Seth, enligt universums utvecklingsväg. Likaledes, sände även modern ner sin själ, som är i hennes gestalt och en kopia av de som är i pleroma, för hon vill bereda en bostad åt de världar som skall komma ner. Och han fick dem att dricka av glömskans vatten, från ärkeledaren, för att de inte skulle veta varifrån de kom. Därför, förblev fröna för en tid en hjälp åt (honom), i avsikt att, när Själen kommer fram från den heliga tillvaron, läka honom från bristerna och resa honom upp och, så att hela pleroma kan bli hel och felfri."

Och jag sa till frälsaren, "Herre, kommer alla själar då att vara i det rena ljuset?" Han svarade och sa till mig, "Stora tankar har kommit upp i ditt medvetande, för det är svårt att förklara till andra utom till de som är från den stabila rasen. De på vilka livets Själ vill stiga ned och ge sin kraft till, de skall vara räddade och bli perfekta och vara värdiga storheten och vara renade från all elakhet och all ondska. Då skall de inte bry sig om något annat än hederliga gärningar, vilket de skall rikta sin uppmärksamhet på hädanefter, utan ilska eller avund eller svartsjuka eller åtrå och snikenhet på något som helst. De är inte påverkade av något som helst förutom att vara ensamma i kroppen, vilket de uthärdar medan de förväntansfullt bidar tiden när de skall bli förenade med mottagarna (av kroppen). Sådana är värdiga det oförgängliga, eviga livet och det tillståndet. För de uthärdar allting och kan bida tiden under allting, så att de kan avsluta strider och ärva det eviga livet."

Jag sa till honom, "Herre, själarna som inte handlade på detta sätt (men) som kraften och Själen steg ned på, kommer de att vara förskjutna?" Han svarade och sa till mig, "Om Själen steg ned på dem, kommer de i alla fall att bli räddade, och de kommer att ändra sig till det bättre. För kraften kommer att sänka sig över varje människa, för utan den kan ingen uthärda. Och efter att de är födda, då, när livets Ande ökar och kraften kommer och ger själen styrka, kan ingen leda den vilse med onda handlingar. Men på dem som den förfalskade själen sänker sig över, de dras med av honom och de går vilse."

Och jag sa, "Herre, vart tar dessa vägen när deras själar har kommit ut ur kroppen?" Och han log och sa till jag, "den själ i vilken den heliga kraften blir starkare än i den förfalskade själen, den är tillräckligt stark och den undviker ondskan och, genom ingripande av den oförstörbare, räddas den, och den tas upp i resten av kosmos."

Och jag sa, "Herre, men de som inte har vetat vem de tillhör, vart tar deras själar vägen?" Och han sa till mig, "I dem har den ömkliga själen blivit stark när de gick vilse. Och han betungade själen och fick den att göra onda handlingar, och han kastade den ner i glömska. Och efter att den kommer ut ur kroppen, överlämnas den till myndigheterna, som blev till genom ärkeledaren, och de binder den med kedjor och kastar den i fängelse, och förenar sig med den tills den är fri från glömska och behöver medvetenheten. Och om den därvid blir harmonisk, så räddas den."

Och jag sa, "Herre, hur kan själen bli mindre och återvända till moder natur eller till en människa?" Då gladde han sig när jag frågade honom detta, och han sa till mig, "Riktigt, du är välsignad, du har förstått! Själen är skapad (av materia) och på den följer en annan, eftersom livets Själ är i den (kroppen). Den räddas genom honom och den återföds inte igen i en annan kropp."

Och jag sa, "Herre, dessa som är medvetna, men ändå vände sig bort, vart tar deras själar vägen?" Då sa han till mig, "De går till den plats dit fattigdomens änglar går, platsen där ingen ånger råder. Och de hålls kvar till den dagen då de som har smädat själen ska plågas, och de ska straffas med ett evigt straff."

Och jag sa, "Herre, varifrån kommer den förfalskade själen?" Då sa han till mig, " Moder-Fadern, som är rik på barmhärtighet, den på alla sätt heliga Själen, den som är barmhärtig och som sympatiserar med er, dvs., Epinoian, ljusets första medvetande, han skapade en avkomling från den harmoniska rasen och dess tänkande och människans eviga ljus. När ärkeledaren förstod att de var upphöjda över honom i höjd - och de överträffade honom i tänkande - då försökte han erövra deras tänkande, utan att veta att de överträffade honom på så sätt att han inte kunde erövra deras tänkande."

"Han smidde en plan med sina myndigheter, som är hans krafter, och de bestämde sig att skiljas från Sophia, och ett bittert öde väntades dem, vilket är det sista band som kan bytas. Och det är av en sort som är utbytbart. Och den är hårdare och starkare än hon som gudarna är förenade med, och änglarna och demonerna och alla generationer till denna dag. För från det ödet kom varje synd och orättvisa och hädelse, och glömskans kedja och okunnighet och varje skadligt ord, och allvarliga synder och stora rädslor. Och därför blev människan skapad i blindo, därför att de inte kände Gud, som är över allt. Och på grund av glömskans kedjor var deras synd gömd. För de är bundna av mått och tider och stunder, eftersom ödet är Herre över allting."

"Och han (ärkeledaren) ångrade allting som han hade skapat. Denna gång planerade han att ta till med en översvämning på skapelsen. Men högheten från det första medvetandets ljus informerade Noa, och berättade för alla människors avkomlingar. Men de som var hans främlingar lyssnade inte till honom. Det är inte så som Moses sa, 'De gömde sig i en ark', utan de gömde sig på en plats, inte bara Noa, utan även många andra folk från den stabila rasen. De kom till en plats gömda i ett lysande moln. Och han (Noa) kom i kontakt med sin inre kraft, och hon som tillhör ljuset var med honom, och sken på dem därför att han, ärkeledaren hade skapat mörker på hela jorden."

"Och med hjälp av sin kraft gjorde han (ärkeledaren) upp en plan. Han sände sina änglar till människodöttrarna, för att ta några av dem till sig och skaffa sig avkomlingar. Och till att börja med så lyckas det inte. När de inte hade någon framgång, församlade de sig igen och de gjorde upp en plan. De skapade en falsk själ, som liknade Själen som hade stigit ned, för att orena själarna genom den. Och änglarna ändrade sitt utseende så att de liknade människorna, och fyllde dem med mörkrets själ, vilket de hade blandad åt dem, av ondska. De hade med sig guld och silver och presenter och kopparmynt och järn och metall och alla möjliga saker. Och de styrde in människorna som hade följt dem i mycket besvär, genom att leda dem vilse med många villfarelser. De (människorna) blev gamla utan förnöjelse. De dog, utan att ha funnit sanningen och utan att känna sanningens Gud. Och därför blev människan förslavad, från skapelsen tills nu. Och de tog kvinnor och barn med sig in i mörker i enlighet med deras själars egenskaper. Och de stängde sina hjärtan, och de härdade sig genom den falska själen tills nu."

"Därför, ändrade jag min säd, jag alltets harmoniska Pronoia, för jag existerade först, och har varit överallt. För jag är det rika ljuset; jag är pleromas minne."

"Och jag gick in i mörkrets rike och jag uthärdade tills jag kom till fängelsets mitt. Och kaos skakade i sina grundvalar. Och jag gömde mig från dem på grund av deras ondska, och de kände inte igen mig."

"Jag återvände för en andra gång, och jag vandrade omkring. Jag kom fram till dem som tillhörde ljuset, vilket är Jag, minnet av Pronoia. Jag gick in i mitten av mörkret och in i Hades, eftersom jag ville utföra min uppgift. Och kaos grundvalar skakade, så att de kunde falla ner på dem som är i kaos och förstöra dem. Och jag skyndade mig upp till ljusets källa igen, för att de inte skulle förstöras för alltid."

"En tredje gång gick jag in - jag är ljuset som existerar i ljuset, jag är Pronoias minne - vilket gör att jag kan träda in till mitten av mörkret och in i Hades. Och jag fyllde mitt ansikte med ljus från evighetens fullständigande. Och jag gick in i mitten av deras fängelse, vilket är kroppens fängelse. Och jag sa, 'Han som hör, låt honom stå upp från den djupa sömnen.' Och han grät och tårarna föll. Han grät bittra tårar och han sa, 'Vem är det som kallar mig vid namn, och från vem har detta hopp kommit till mig, medan jag är fängslad i kedjor?' Och jag sa, 'Jag är det rena ljuset av Pronoia; jag är den jungfruliga Själens tänkande, som reste dig upp till en hedrad plats. Res dig upp och kom ihåg att det är du som lyssnade, och följ dina rötter, vilket är jag, den barmhärtige, och skydda dig mot fattigdomens änglar och kaosdemonerna och alla de som snärjer dig, och var försiktig med den djupa sömnen och Hades inhägnade inre."

"Och jag reste honom upp, och förseglade honom i vattnets ljus med fem förseglingar, för att döden inte skulle ha makt över honom från denna tid. "

"Och se, nu skall jag vandra upp till den harmoniska evigheten. Jag är färdig med allting som jag skulle sagt dig. Och jag har sagt allting så att du kan skriva ner det och ge det i hemlighet till dina själsfränder, för detta är den stabila rasens mysterium."

Och frälsaren presenterade dessa saker för honom så att han skulle skriva ner det och hålla det gömt. Och han sa till honom, "Förbannad vara alla som byter dessa ord mot betalning eller mat eller dricka eller kläder eller några andra sådana saker." Och dessa saker presenterades för honom som ett mysterium, och omedelbart försvann han från honom. Och han återvände till sina anhängare och berättade för dem vad frälsaren hade sagt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

The Principles of The Bahai Faith     The oneness of mankind – Mänsklighetens grundläggande enhet     Universal peace upheld by a world government – Internationell fred gnm en världsregering     Independent investigation of truth &n...

Osjälviskhet och öppenhet leder till kunskap och förståelse och samförstånd Om vår bägare är full av själviskhet, finns där ingen plats för livets vatten. Det förhållandet att vi tror oss själva ha rätt och alla andra fel, är det största av alla hi...

För oss som gillar science fiction som inte är matiné är det glädjande att Kanal 5 äntligen visar fjärde säsongen av Battlestar Galactica. Avslutningen på tredje säsongen var minst sagt mystisk, med många frågor som tittarna måste få svar på Tyvärr g...

Laddade ner Neros pröva-på-i-30-dagar-version (trial version), och fann att installationsfilen innehöll  aggressiva virus. Man kan tycka att en så etablerad aktör som Nero – som sålt DVD- och CD-brännarprogram i många år – borde rensa det...

Var och en måste fritt och utan påverkan få söka efter sanningen.    Detta är en av bahá'í-trons hörnpelare. Den gäller visserligen i alla sammanhang, men inom bahá'í-rörelsen har friheten att ta reda på sanningen främst handlat om en process...