"Sky politiken som en pest....."

Detta starka uttalande gjorde Baha'i-trons Beskyddare Shoghi Effendi (1897 - 1957) i ) "Directives from the Guardian", s 54-55. Och han utvecklar det hela:

"Vi bör, var och en av oss, i hjärta och sinne, i ord och handlingar, ta avstånd från regeringars och nationers politiska angelägenheter och tvister. Vi bör hålla oss själva borta från sådana tankar."

I praktiken har detta bland de Baha'i-troende i framför allt västvärldens demokratier tolkats som att den som är Baha'i-troende inte får vara med i ett politiskt parti eller arbeta för det. Den Baha'i-troende får ta ett jobb som exempelvis stadsdirektör eller kommundirektör (kommunens högste tjänsteman) och genomföra den politik som den politiska majoriteten beslutar om. Den Baha'i-troende får också rösta i allmänna val. Men hon eller han får inte arbeta i propagandasyfte för något parti eller politisk allians eller försöka verka för att partiet kommer in i riksdagen, kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige eller EU-parlamentet. Den Baha'i-troende får givetvis inte arbeta som politisk sekreterare eller partipolitisk rådgivare. Men eftersom det finns massor av arbeten som är knutna till politiken finns det mängder av jobb som skulle anses som tveksamma om någon orkade börja granska och utreda dessa tjänster.

Shoghi Effendis uttalanden är en tolkning av ett bud i Bahá'í-religionen, eftersom trons grundare Bahá'u'lláh (1817 - 1892) själv förbjöd inblandning i politik. Bahá'u'lláhs son 'Abdu'l-Bahá (1844 - 1921) gjorde följande hänvisning till Bahá'u'lláh:

Han (Bahá'u'lláh) har helt enkelt förbjudit dem (de troende) att blanda sig i politiska problem" (Letter of the Universal House of Justice, July 7, 1976).

Varför nu detta? Varje Baha'i-troende kan säkert hitta politiska partier vilkas partiprogram till stor del sammanfaller med Bahá'í-lärans principer. Hon eller han kan emellertid inte identifiera sig med läror, ideologier, principer och program partierna bygger sin politik på. Shoghi Effendi har konstaterat att det inte finns och aldrig kommer att finnas något politiskt parti som harmonierar tillfredsställande med Bahá'í-läran. Och Universella Rättvisans Hus, som sedan 1963 är Baha'i-trons högsta organ, har förklarat:

"Medlemskap i något politiskt parti kräver därför nödvändigtvis att förkasta några eller alla de av Bahá’u’lláh förkunnade principerna för fred och enighet. Som ’Abdu’l-Bahá har förklarat; "Vårt parti är Guds parti, vi kan inte tillhöra något annat parti." (Letter of the Universal House of Justice, Frebruary 8, 1970.)

Enheten är grundstommen i det framtida idealsamhället

Både Shoghi Effendi och Universella Rättvisans Hus betonar att det framför allt är enheten, en av hörnpelarna i Bahá'í-läran och dess modell för att bygga ett framtida idealsamhälle, som skulle motverkas om de Baha'i-troende börjar engagera sig politiskt. De politiska partiernas alltmer hätska utspel mot varandra är vår tids "stamkrig", något som Bahá'í-läran menar att världen för all framtid måste lämna bakom sig:

"Vi bahá'íer är eniga världen över, vi försöker att bygga upp en ny världsordning, gudomlig till sitt ursprung. Hur kan vi göra det om bahá’íerna är medlemmar i olika politiska partier - några av dem diametralt motsatta varandra? Var finns då vår enighet? Vi skulle bli uppdelade mot varandra på grund av politiken och det är motsatsen till vårt syfte." (Principles of Bahá'í Administration", s 24, 26-3.)

"Om en bahá'í skulle hävda sin rätt att stödja ett visst politiskt parti kan man inte förneka andra troende samma grad av frihet. Detta skulle betyda att i Trons led, vars grundläggande budskap är att förena alla människor till en stor familj under Gud, skulle det finnas bahá'íer i motsättning till varandra. Var skulle då exemplet på enighet och harmoni finnas, som världen söker? (…) ”Om institutionerna för Guds sak. Gud förbjude, blir indragna i politik, skulle bahá’íerna finna sig själva framkallande fiendskap istället för kärlek. Om de intar en ståndpunkt i ett land, skulle de vara tvungna att i andra länder ändra på folkets syn på Trons syften och strävanden. Genom att bli indragna i politiska tvister skulle bahá’íerna, istället för att förändra världen eller hjälpa den, själva bli förlorade och tillintetgjorda”. " (Letter of the Universal House of Justice, Frebruary 8, 1970.)

Politiken förvränger och förgiftar religionsgrundarnas läror

Bahá'íerna har även lärt av att se på historien och på hur politiken än idag förvränger och förgiftar flera andra världsreligioner. Är inte al-Qaida (arabiska för ”basen”) inte bara en religiös, utan även en politisk terrororganisation? För inte Vatikanstaten och den Katolska kyrkan en utrikespolitik.

Jesus var utan tvekan ingen politiker, och värjde sig i kraftiga ordalag mot dem som försökte göra honom till en ledare för judarnas befrielsepolitik. ”Mitt rike är inte av denna världen”, var ett grunddrag i Jesus lära. Annat är det med Läran om Jesus. Muhammed lärde oss att det går att bygga en stor och högstående civilisation under förutsättning att tron förenar de olika folken. När politikerna fick makten över den muslimska nationen började den fördärvas och vittra sönder. Både Buddha och Zarathustra erböds politisk makt (Buddha erbjöds även att bli gud), men båda avböjde gång på gång.

Även kristendomen är politisk. Den kristna kyrkan har varit politisk ända sedan den började byggas upp för 2000 år sedan. Det började med att man noga anpassade religionen till vad som gick hem hos romarna och deras myndigheter samtidigt som man distanserade sig från judarna. Sedan gjorde man makaber politik av martyrskapet på gladiatorarenorna – ju fler kristna som mördades, desto fler nya anhängare fick man. När sedan kristendomen blev romersk statsreligion var det politiska målet att tillskansa sig makten över hela imperiet, och senare påvedömet över hela Europa. Det är hart när omöjligt att hitta en opolitisk kristen gren eller sekt idag.

Politikerna ägnar sig åt symptomlindring i stället för att bota världen

När de Baha’i-troende håller sig borta från politiken anklagas de ofta för att hålla sig borta från sina medmänniskors ”verkliga problem”. Men bahá’íerna arbetar under mottot ”Endast tron kan bota en sjuk värld”. De följer Bahá’u’lláhs anvisningar för att bota världens sjukdom i stället för att välvilliga politiker och regeringar (och nu även artister) allt oftare rycka ut för allt lindra den växande mängden symptom på världens sjukdom.

När Bahá’u’lláh förkunnade sitt budskap för världen under 1800-talet, gjorde Han helt klart att det första grundläggande steget för fred och mänsklighetens framåtskridande var dess enande. Än idag intar dock de flesta människor den motsatta ståndpunkten. De ser på enigheten som ett närmast ouppnåeligt mål, och om en världsfederation mot förmodan skulle kunna upprättas så anser de att detta är det sista steget i en rad åtgärder för att förbättra världen. De koncentrerar sig därför först på läkandet av alla andra av mänsklighetens sjukdomar, ovetande om att dessa andra sjukdomar är symtom och sidoeffekter av den grundläggande sjukdomen – oenighet.

Bahá’u’lláh har således förklarat att botandet av världen endast kan uppnås genom medverkan av tron, och är i detta överens med Buddha, Zarathustra, Jesus och Muhammed. Det förnämsta botemedlet och mäktigaste instrumentet för helandet av hela världen är föreningen av alla dess folk i en allomfattande sak, en gemensam tro. Det bästa sättet för en bahá’í att bidra till den sanna räddningen av hela världen är därför att hålla sig borta från politiska strävanden och anslutningar och i stället helhjärtat och fullständigt stödja Bahá’u’lláh gudomliga system. Bahá’íerna måste inrikta alla sina krafter på uppbyggandet av Baha’i-tron och dess administration. Om de blir indragna i de problem som världens regeringar strider om kommer de att vara förlorade. Men om de fortsätter att bygga upp Bahá’í-mönstret kommer de i framtiden att kunna erbjuda det som botemedel när allt annat har misslyckats.

Så här skriver bloggaren ”En Tid av Upplysning" den 8 juli 2008 (mitt svar kommer efteråt).

GUD är tilltalsnamnet på ett övernaturlig väsen större en alltet enligt dom monoteistiska religionerna Judendomen, Kristendomen och Islam. Monoteismen står för tanken på existensen av ett GUD och inte flera likt Hinduismen, som är en polyteistisk religion.  Toran, Bibeln och Koranen är texter som framför Guds ord och skall följas. Dessa tre religioner har trossystem och har stora likheter. Judendomen skapades först, sedan kristendomen och slutligen Islam.

En sak som får mig att förundras är: Om GUD nu existerar och dom heliga texterna är sanna, hur kan då vissa religionsgrupper som Protestantismen vända vinden efter kappan. Dom protestantistiska samförbunden går i mot Bibeln och anpassar sig efter hur samhällssynen på olika frågor är. Enligt min mening så kan man inte ändra på en religion efter hur samhället ser ut. Då begår man ett stor brott. Enligt Bibeln säger GUD att man ska leva efter bibelns ord och dom som inte gör det kommer inte att få en plats i paradiset. Detta säger oss att en religion ska stå fast vid Guds ord under alla tider. Dessa kan vara svåra och enkla tider. Det är en prövning för människorna och det är människorna med sin fria vilja som ska ta individuella beslut kring vad man väljer att tro på. Det är människorna som ska förändra sig och leva efter Guds ord och inte religionsgrupper som ska anpassa sig efter hur samhället ser ut.
en annan tanke som jag har grumlat på är: Om GUD är skaparen av alltet. Varför har han då agerat orationellt och ologiskt.

1. Varför dödade GUD dom förstfödda i Egypten, när han utan blodspillan kunde sett till att Egyptierna också började tro på honom. Detta då han är den allsmäktige.

2. Varför visade han sig bara i mellanöstern och inte i t ex Asien, Europa eller Afrika under samma period.

 3. Om nu alla människorna är Guds skapelser, varför favoriserade han Judarna.

Svaret på den frågan är självklar. orsaken till punkterna ovan är Judendomen och Judarna. Kristendomen och Islam är två religioner som använder sig av bl.a gamla testamentet som skapades av judarna.  Kristendomen tog hela gamla testamentet och började bygga sin existens på den med nya testamentet.  I Den får vi följa Abraham ( som betyder folkets fader på hebreiska), Sara, deras son Isaks och kommande generationers historia. Isak ses som Judarnas stamfader. I Islam väljer man att berätta tjänstekvinnan Hagars och  sonen Ismael (som hon fick med Abraham) historia. Ismael är Arabernas stamfader. Både araberna och Judarna är semitisk folkslag och har samma ursprung. Att Judarna favoriserar och ses som GUDs folk i t.ex Kristendomen har sitt ursprung i att religionen tog till sig texter som är en del av Judendomen och Judendomen är en religion som skapades av Judarna för Judarna. Detta borde få oss och fråga oss själva om GUD verkligen existerar eller är GUD en övernaturlig kraft i det Judiska folkets traditioner och sägner som senare kom att bli Judendomen. Är GUD huvudaktören i en  historia som fick större proportioner än vad den borde och därför fått ett eget liv. Tanken på en GUD, har sin grund i att tre utav dom största religionerna som dominerar har den synen.

Finns GUD verkligen eller är det en historia som tack vare Judendomens, Kristendomens och Islams dominans fått ett eget liv?

Av bloggaren ”En Tid av Upplysning den 8 juli 2008
(http://treshold.wordpress.com/2007/07/08/gud-och-dom-monoteistiska-religionerna/)

--------------------------REPLY SEPARATOR---------------------------------------------------------------| 

Så här svarade jag måndagen den 8 oktober 2007, men jag är inte säker på att svaret godkänts och publicerats:

I Enhetens ljus,

Du borde nog även studera Bahá'í-läran och vad den har att säga om Gud och religionen, och om vilken hållning man bör ha till urgamla religiösa skrifter skrivna av människor som drivits av diverse syften. Gud finns, men är inte den svartsjuke, lynnige Jahve som beskrivs i Bibeln. Och Gud har ingalunda enbart fokuserat på judarna och deras efterföljare, utan har i olika tidsåldrar varit i kontakt med många folk och också sänt sändebud vars läror på sikt har influerat hela mänskligheten.

Inom Bahá'í-läran används uttrycken Uppenbarare eller Gudsmanifestation, och de är ungefärligt synonyma med religionsgrundare. Gud har sänt Uppenbarare till alla folk med jämna mellanrum så länge homo sapiens har existerat. Långt innan vi hade något skriftspråk hade en tro etablerats över stora delar av Europa, Asien och Afrika. Det enda vi vet om denna är att människorna, som då var få och utspridda, har lämnat efter sig statyetter av likartade "modersgudinnor". De har hittats vid arkeologiska utgrävningar från Frankrike i väst till Kina i öst; från Danmark i norr till Sydafrika i söder. De är 20.000 - 40.000 år gamla.

Att Gud valde Moses kan ha att göra med att judarna och de första kristna skulle komma att spela en stor roll i historien långt senare, i det jättelika Romarriket som garanterade goda kommunikationer för dem som ville sprida en religion till en stor del av världen. Men långt dessförinnan hade judarna genom sin babyloniska fångenskap och kontakten med de persiska befriarna, kommit i kontakt med religiösa och filosofiska föreställningar från Persien och ännu längre österifrån. Från Babylon förde judarna med sig ett helt nytt sätt att se på religionen, och för första gången dyker föreställningar som att själen överlever kroppen upp i Mellanöstern.

Gud har inte favoriserat judarna, utan använt dem för att lära människan mer om hennes slumrande möjligheter. Det är inte riktigt att säga att Gud valde judarna eftersom endast två av de Uppenbarare eller religionsgrundare vi känner till kan sägas vara judar: Moses (även om Judendomen inte existerade då) och Jesus. Gud talade även genom Krishna (eller någon med liknande namn) som representerade den monoteistiska tron i det Brahmanistiska Indien ca 2000 f.v.t, genom Zarathustra som föddes vid Kaspiska Havets östra strand i en del av det enorma Persiska riket som nu är landet Turkmenistan, genom Buddha vid Himalayas rand, genom Jesus, genom Muhammed på den Arabiska halvön, genom Báb i Persien. Zarathustra, Buddha och Muhammed spred också religionen över stora områden därför att det existerade jätteriken med goda kommunikationer.

Den senaste Uppenbararen Guld valde ut var  Mirzá Husayn 'Ali Nurí (1817 - 1892). Precis som Siddharta Gautama fick den religiösa titeln "Buddha" och Jesus kallades "Kristus" blev Husayn 'Ali känd som "Bahá'u'lláh", vilket betyder "Guds Härlighet". Like lite som Moses, Jesus, Muhammed eller någon annan av de äkta Uppenbararna ville han bli Guds språkrör, eftersom den utvalde alltid känner sig för liten och dessutom kan vänta sig ett liv av svårt lidande. Bahá'u'lláh fängslades, torterades och forslades av de muslimska myndigheterna i Persien och Osmanska riket runt som fånge i Bagdad, Turkiet och slutligen Akka (strax söder om Haifa i det som idag är Israel) för sitt religiösa budskaps skull – att mänskligheten nu är mogen att skrota nationalstaterna, rasismen och krigen för gott för att i stället upprätta ett världssamhälle, Jordens Förenta Stater, där fred, frid och rättvisa råder, där gapet mellan extrem rikedom och extrem fattigdom elimineras, där prästerskap och gemensamma gudstjänster avskaffas, där vår sjuka planet får hjälp att läka, där jämställdhet mellan män och kvinnor råder, där varje barn på planeten ges en grundläggande undervisning och varje människa får den utbildning som tillvaratar hennes anlag och intressen, där vetenskapen, kulturen och andligheten blomstrar.

Detta låter kanske självklart och vettigt idag, men när Bahá'u'lláh förkunnade det för 150 år sedan trodde hans samtid att han var galen. Att han utan någon som helst vetenskaplig utbildning, långt innan fysikerna förstod det, kunde skriva att ett gult föremål egentligen inte är gult, eftersom det gula ljuset är det enda som inte absorberas av föremålet, är bara ett av många bevis på att Gud talade genom honom. Han förutspådde världskrigen och Internet och kommunismen, och förklarade dessutom varför kommunismen skulle kollapsa. Han förutsåg vikten av och svårigheterna med att få USA att ansluta sig till världsgemenskapen och uppenbarade böner för att motverka USA:s tendens att isolera sig. Han har förutspått en tid när de stora världsreligionerna kommer att uppleva den växande Baha'i-tron som ett hot, när muslimska texter kommer att kalla honom för Satan och kristna grupper kommer att beskriva honom som Antikrist. Bahá'u'lláh har därför instruerat de Baha'i-troende att aldrig kritisera någon annans religiösa tro och att genomgående möta kristna, judar, muslimer, buddhister m.fl med den allra största vänlighet och respekt. 

Bahá'u'lláhs budskap är också att en ny Uppenbarare framträder varje gång mänskligheten är mogen att förstå mer om Gud och religionen. Gud levererar byggstenar till tron genom sina olika Uppenbarare, vars budskap i grunden är identiskt (även om det krävs en del tankemöda för att förstå det). I regel lär man sig mer genom exempelvis sufi-mästarnas religiösa poesi, mystikens sätt att se på Gud genom Kabbala och den kristna gnosticismen än genom att läsa Bibeln, Koranen eller någon annan bok som skrivits och kopierats för hand gång på gång av människor, som kan ha lagt till både det ena och det andra av politiska och andra anledningar.

Gud verkar enbart genom sina Uppenbarare och inte på något annat sätt. Gud finns utanför "rumtiden", ett begrepp som fysikerna myntade 1908 (se Wikipedia), men Bahá'u'lláh förklarade 40 år tidigare i böcker som Sju Dalar, Förborgade Ord och Visshetens Bok på 1850- och 1860-talen. Vidare, förklarar Bahá'u'lláh, antar Gud aldrig mänsklig form eller visar sig på något sätt på Jorden. Jesus var inte en inkarnation av Gud utan en människa med stor själ som Gud gett möjligheten att utföra det som omvärlden uppfattade som mirakel för att han lättare skulle kunna föra ut sitt andliga budskap – det viktigaste var att våra själar har evigt liv och att det är oerhört viktigt att vi lever kärleksfullt i en anda av tjänande.

Zarathustras uppgift var att omvända folket från månggudadyrkan till tron på en enda Gud. Det var också Moses uppgift i en annan del av världen, och genom hebréernas nomadiserande tillvaro innan de tog kontrollen över Israel smittade monoteismen av sig på många andra folk. Genom att de monoteistiska judarna och de kristna kom att tillhöra det Romerska imperiet kunde monoteismen spridas över ett enorm område. Tyvärr kom kristendomen att förvanskas ganska mycket – Jesus lära blev "läran om Jesus". Något liknande hände med Muhammeds lära – men genom Muhammed fick mänskligheten lära sig att det går att skapa en storslagen civilisation där vetenskapen och andligheten är som de två vingar en fågel behöver för att flyga. Medan Europa sjönk ned i Medeltidens vilsenhet och brände både vetenskapsmän och antikens grekiska verk, räddade Muhammeds efterföljare arvet från antikens civilisationer genom att översätta Sokrates, Platon, Aristoteles, Homeros m fl verk till arabiska och vidareutvecklade matematiken och vetenskapen. Sedan tappade även Islam sin religiösa kraft, och innan Bahá'u'lláh framträdde vid mitten av 1800-talet hade både kristna och muslimer väntat länge på att Gud skulle sända en ny Uppenbarare.

Att Gud skulle ha orsakat katastrofer, förstört städer, "stoppat solen", dödat egyptiska barn osv. är bara sagor skrivna av människor. Kanske behövde människor tro på dessa sagor för tusentals år sedan, men det behöver vi inte nu.

På samma sätt missuppfattar majoriteten av världens religiösa än idag begrepp som "Himlen". Himlen är inte en plats enligt Bahá'í-läran (någonting som inte begränsas av rum och tid kan inte vara en plats), utan själens tillstånd i förhållande till Gud efter den fysiska kroppens död.

Sakta men säkert är vi på väg mot det samhälle som Bahá'u'lláh pekade ut som mänsklighetens nästa stora mål. Hans religion, Bahá'í, är en religion för hela mänskligheten och finns numera i Jordens alla länder och territorier.

John Esslemont skriver i sin bok "Bahá'u'lláh och Den Nya Tidsåldern":

"Han kommer för att göra kristna till bättre kristna för att göra muslimer till verkliga muslimer för att göra alla människor trogna den ande som inspirerade deras profeter. Han erbjuder en allmängiltig lära, på vilken nya och bättre samhällsförhållanden kan byggas, en lära anpassad till världens behov i den nya tidsålder som nu börjar."
J E Esslemont 

I Enhetens ljus,

Minns ni TV-serien "Riget" av Lars von Trier om Rikshospitalet i Köpenhamn med Ernst-Hugo Järdegård i huvudrollen?

Jag roade mig med att studera statistiken över dem som röstat på Riget på den stora filmportalen IMdb (http://www.imdb.com). Gissa vilka som gillar TV-serien mest? Jo, kvinnor över 45 och män under 18 år. Detta om något visar att enhet och pluralism är två sidor av samma mynt. Upfattningen kan vara enhetlig (människan skapades som Guds andliga avbild) medan pluralism råder när det gäller vilka som tror mest på uppfattningen (kvinnor under 25 år, män  40 – 65 år).

Under Enhetens sol, i Mångfaldens ljus