"Sky politiken som en pest....."

Detta starka uttalande gjorde Baha'i-trons Beskyddare Shoghi Effendi (1897 - 1957) i ) "Directives from the Guardian", s 54-55. Och han utvecklar det hela:

"Vi bör, var och en av oss, i hjärta och sinne, i ord och handlingar, ta avstånd från regeringars och nationers politiska angelägenheter och tvister. Vi bör hålla oss själva borta från sådana tankar."

I praktiken har detta bland de Baha'i-troende i framför allt västvärldens demokratier tolkats som att den som är Baha'i-troende inte får vara med i ett politiskt parti eller arbeta för det. Den Baha'i-troende får ta ett jobb som exempelvis stadsdirektör eller kommundirektör (kommunens högste tjänsteman) och genomföra den politik som den politiska majoriteten beslutar om. Den Baha'i-troende får också rösta i allmänna val. Men hon eller han får inte arbeta i propagandasyfte för något parti eller politisk allians eller försöka verka för att partiet kommer in i riksdagen, kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige eller EU-parlamentet. Den Baha'i-troende får givetvis inte arbeta som politisk sekreterare eller partipolitisk rådgivare. Men eftersom det finns massor av arbeten som är knutna till politiken finns det mängder av jobb som skulle anses som tveksamma om någon orkade börja granska och utreda dessa tjänster.

Shoghi Effendis uttalanden är en tolkning av ett bud i Bahá'í-religionen, eftersom trons grundare Bahá'u'lláh (1817 - 1892) själv förbjöd inblandning i politik. Bahá'u'lláhs son 'Abdu'l-Bahá (1844 - 1921) gjorde följande hänvisning till Bahá'u'lláh:

Han (Bahá'u'lláh) har helt enkelt förbjudit dem (de troende) att blanda sig i politiska problem" (Letter of the Universal House of Justice, July 7, 1976).

Varför nu detta? Varje Baha'i-troende kan säkert hitta politiska partier vilkas partiprogram till stor del sammanfaller med Bahá'í-lärans principer. Hon eller han kan emellertid inte identifiera sig med läror, ideologier, principer och program partierna bygger sin politik på. Shoghi Effendi har konstaterat att det inte finns och aldrig kommer att finnas något politiskt parti som harmonierar tillfredsställande med Bahá'í-läran. Och Universella Rättvisans Hus, som sedan 1963 är Baha'i-trons högsta organ, har förklarat:

"Medlemskap i något politiskt parti kräver därför nödvändigtvis att förkasta några eller alla de av Bahá’u’lláh förkunnade principerna för fred och enighet. Som ’Abdu’l-Bahá har förklarat; "Vårt parti är Guds parti, vi kan inte tillhöra något annat parti." (Letter of the Universal House of Justice, Frebruary 8, 1970.)

Enheten är grundstommen i det framtida idealsamhället

Både Shoghi Effendi och Universella Rättvisans Hus betonar att det framför allt är enheten, en av hörnpelarna i Bahá'í-läran och dess modell för att bygga ett framtida idealsamhälle, som skulle motverkas om de Baha'i-troende börjar engagera sig politiskt. De politiska partiernas alltmer hätska utspel mot varandra är vår tids "stamkrig", något som Bahá'í-läran menar att världen för all framtid måste lämna bakom sig:

"Vi bahá'íer är eniga världen över, vi försöker att bygga upp en ny världsordning, gudomlig till sitt ursprung. Hur kan vi göra det om bahá’íerna är medlemmar i olika politiska partier - några av dem diametralt motsatta varandra? Var finns då vår enighet? Vi skulle bli uppdelade mot varandra på grund av politiken och det är motsatsen till vårt syfte." (Principles of Bahá'í Administration", s 24, 26-3.)

"Om en bahá'í skulle hävda sin rätt att stödja ett visst politiskt parti kan man inte förneka andra troende samma grad av frihet. Detta skulle betyda att i Trons led, vars grundläggande budskap är att förena alla människor till en stor familj under Gud, skulle det finnas bahá'íer i motsättning till varandra. Var skulle då exemplet på enighet och harmoni finnas, som världen söker? (…) ”Om institutionerna för Guds sak. Gud förbjude, blir indragna i politik, skulle bahá’íerna finna sig själva framkallande fiendskap istället för kärlek. Om de intar en ståndpunkt i ett land, skulle de vara tvungna att i andra länder ändra på folkets syn på Trons syften och strävanden. Genom att bli indragna i politiska tvister skulle bahá’íerna, istället för att förändra världen eller hjälpa den, själva bli förlorade och tillintetgjorda”. " (Letter of the Universal House of Justice, Frebruary 8, 1970.)

Politiken förvränger och förgiftar religionsgrundarnas läror

Bahá'íerna har även lärt av att se på historien och på hur politiken än idag förvränger och förgiftar flera andra världsreligioner. Är inte al-Qaida (arabiska för ”basen”) inte bara en religiös, utan även en politisk terrororganisation? För inte Vatikanstaten och den Katolska kyrkan en utrikespolitik.

Jesus var utan tvekan ingen politiker, och värjde sig i kraftiga ordalag mot dem som försökte göra honom till en ledare för judarnas befrielsepolitik. ”Mitt rike är inte av denna världen”, var ett grunddrag i Jesus lära. Annat är det med Läran om Jesus. Muhammed lärde oss att det går att bygga en stor och högstående civilisation under förutsättning att tron förenar de olika folken. När politikerna fick makten över den muslimska nationen började den fördärvas och vittra sönder. Både Buddha och Zarathustra erböds politisk makt (Buddha erbjöds även att bli gud), men båda avböjde gång på gång.

Även kristendomen är politisk. Den kristna kyrkan har varit politisk ända sedan den började byggas upp för 2000 år sedan. Det började med att man noga anpassade religionen till vad som gick hem hos romarna och deras myndigheter samtidigt som man distanserade sig från judarna. Sedan gjorde man makaber politik av martyrskapet på gladiatorarenorna – ju fler kristna som mördades, desto fler nya anhängare fick man. När sedan kristendomen blev romersk statsreligion var det politiska målet att tillskansa sig makten över hela imperiet, och senare påvedömet över hela Europa. Det är hart när omöjligt att hitta en opolitisk kristen gren eller sekt idag.

Politikerna ägnar sig åt symptomlindring i stället för att bota världen

När de Baha’i-troende håller sig borta från politiken anklagas de ofta för att hålla sig borta från sina medmänniskors ”verkliga problem”. Men bahá’íerna arbetar under mottot ”Endast tron kan bota en sjuk värld”. De följer Bahá’u’lláhs anvisningar för att bota världens sjukdom i stället för att välvilliga politiker och regeringar (och nu även artister) allt oftare rycka ut för allt lindra den växande mängden symptom på världens sjukdom.

När Bahá’u’lláh förkunnade sitt budskap för världen under 1800-talet, gjorde Han helt klart att det första grundläggande steget för fred och mänsklighetens framåtskridande var dess enande. Än idag intar dock de flesta människor den motsatta ståndpunkten. De ser på enigheten som ett närmast ouppnåeligt mål, och om en världsfederation mot förmodan skulle kunna upprättas så anser de att detta är det sista steget i en rad åtgärder för att förbättra världen. De koncentrerar sig därför först på läkandet av alla andra av mänsklighetens sjukdomar, ovetande om att dessa andra sjukdomar är symtom och sidoeffekter av den grundläggande sjukdomen – oenighet.

Bahá’u’lláh har således förklarat att botandet av världen endast kan uppnås genom medverkan av tron, och är i detta överens med Buddha, Zarathustra, Jesus och Muhammed. Det förnämsta botemedlet och mäktigaste instrumentet för helandet av hela världen är föreningen av alla dess folk i en allomfattande sak, en gemensam tro. Det bästa sättet för en bahá’í att bidra till den sanna räddningen av hela världen är därför att hålla sig borta från politiska strävanden och anslutningar och i stället helhjärtat och fullständigt stödja Bahá’u’lláh gudomliga system. Bahá’íerna måste inrikta alla sina krafter på uppbyggandet av Baha’i-tron och dess administration. Om de blir indragna i de problem som världens regeringar strider om kommer de att vara förlorade. Men om de fortsätter att bygga upp Bahá’í-mönstret kommer de i framtiden att kunna erbjuda det som botemedel när allt annat har misslyckats.