Bahá'u'lláhs lära innebär sannerligen ett antal innovationer i det andliga livet. Han avskaffade både  präster och munkar, och förbjöd människor att använda andra människor för att bekänna sina synder. Bahá'í är en religion där den troende ensam kommunicerar med Gud flera gånger om dagen. Den dagliga bönen ska också ske i avskildhet. Såväl katolikernas bikt som frikyrkornas tältmöten där skadade människor offentligt ska berätta för församlingen vad de gjort för fel är grova brott i Guds ögon, om man frågar Bahá'u'lláh. De största brotten begår de som tar emot syndabekännelsen i Guds ställe och, naturligtvis, de som organiserar ämbeten där sådana ritualer. 

Det är icke tillåtet att bekänna sina synder och överträdelser inför någon människa emedan detta aldrig har varit, ej heller är, bidragande till att försäkra sig om Guds förlåtelse och ursäkt. Samtidigt leder sådan bekännelse inför de skapade varelsema till en förödmjukelse och förnedring och Gud - upphöjd vare Hans härlighet - önskar icke Sina tjänares förödmjukelse. Sannerligen, Han är Medlidsam och Välgörarnde (Bahá'u'lláhs "The Glad Tidings, s 194).

Fast egentligen är detta inga innovationer. Det är en återgång till det som både Jesus och Muhammed predikade. Var någonstans i Nya Testamentet säger Jesus att det ska byggas kloster eller att man ska bikta sig hos en präst i stället för att själv be Gud om förlåtelse? När Bahá'u'lláh skriver att Han har förhärligat Jesus så betyder det, bland mycket annat, att han återupprättat Jesu lära.