Jag drömmer då och då om Jesus. Inte den 30-årige sonen till Gud som enligt de kristna kom till jorden för att frälsa oss från synd, inte heller om den 30-årige Uppenbararen av Guds ord som enligt bahá'íerna kom till jorden för att ge människorna kunskap om det eviga livet. Jag drömmer om en äldre bror till en flicka – som finns på riktigt och vars namn jag inte vill avslöja – och denne äldre bror, Jesuf, visar sig i drömmarna vara Jesus.

Man påstod att vi var nationens fiender och att vi gick Sovjetunionens ärenden. När jag, Roger och Jesuf gick runt och sålde partiets tidning smällde man oftast igen dörren i ansiktet på oss innan vi hunnit säga: "Hej, jag undrar om ni vill köpa arbetartidningen..." Ibland vrålade lägenhetsinnehavaren: "Jag är en riktig arbetare. Jag jobbar varje dag medan ni springer runt och leker Stalin!" Rätt åt oss, tycker jag nu. Men jag jobbade faktiskt också, på ett valsverk. Jag var en arbetare, son till arbetare, till skillnad från de flesta av mina kamrater i partiets ungdomsförbud. De var medelklasslynglar som gjorde uppror mot sina läkare och advokater till föräldrar. Jag tror att jag egentligen gick med i partiets ungdomsförbund för att Jesuf var med där, och jag var djupt förälskad i hans syster, Illusion.

Jag tror att jag hoppades på att Jesuf någon gång skulle bjuda hem mig. Men det gjorde han inte. Sedan dess har jag gjort resa i alla bemärkelser. Jag har svårt att förstå hur jag kunde känna någon sympati för det där partiet. Partiet har förvisso också gjort en resa i min hemkommun. På min tid fick de ungefär 6 procent av rösterna i kommunalvalet. Nu är Roger kommunalråd, andra mandatperioden, och partiet  har fått över 80 % de två senaste valen. Jag gissar att befolkningen tröttnade på sossarna, som hade regerat kommunen sedan arbetarklassen började betraktas som människor och demokratin infördes.

Jag vet inte var Jesuf finns idag. Jag har sökt, i förhoppningen att han lagt ut sin adress på Eniro eller någon annanstans på Internet. Men han finns helt enkelt inte. Hans syster Illusion är på andra sidan Atlanten, så mycket mer vet jag inte. Jag hoppas att hon är lycklig. Men det verkar hon inte vara, efter vad jag har hört. Hon övergav sin man och deras barn för Sin ungdomskärlek, en före detta rockstjärna. Han ringde upp henne i Sverige efter 15 år, och då stack hon bara ifrån man och barn. Samtidigt bröt hon med sina föräldrar och syskon. Vem hade trott det om den blyga tjej jag en gång kände. Nu kritiserar hon sin exman för att han tagit till flaskan. Hon har omskolat sig till lärarinna där borta på andra sidan Atlanten, så nu har hon många barn istället för sina egna här i Sverige. Hon mejlade till mig om hur hon månar om skolbarnen och deras olika "projekt" där borta, på andra sidan Atlanten. 

Det hade varit bäst för samtliga inblandade om hon hade blivit min hustru. Utom för mig. Det var min smala lycka att hon stack efter den där heta sommaren. Jag har aldrig varit den där farliga, destruktiva typen av man som hon fastnar för. 

Inom varje religion finns en mystisk ådra. Dessa har sitt ursprung i sökares behov av att få ordentliga svar, något som inte huvudströmningarna inom religionerna kan. I mystiken förenas religionerna. En dikt hämtad ur Hinduismens skattkammare beskriver detta:

In i världshavets djupa

famnrinner bäckar stora som små

från många källor berg uppå

Många är namnen och orden

men människor från hela jorden

böjer sig i ödmjuk skrud

inför världens ende Gud,

Dock känd under så många namn.

 

Heliga skrifter kan vara bra, men bokstavstro är farligt. Att blint tro på dessa, av människor författade böcker, är som att peka på månen och tro att fingret är månen (Buddha).

Religionernas mystiker säger samma sak, nämligen att människan ska söka Gud i sig själv. Sufi-mästaren Rumi uttrycker det så här:

Jag är inte gömd i det höga eller lågaInte heller i jorden, himlen ller på tronenDetta är visshet, O älskade:Jag är gömd i hjärtat hos den trogne.Om du söker mig, sök i deras hjärtan.

 

Bahá'í-trons grundare Bahá'u'lláh skrev så här år 1858 i egenskap av Guds budbärare:

O varandets son! Du är Min lampa och Mitt ljus firmes inom dig. Hämta din strålglans därifrån och sök ej någon annan än Mig, ty jag har frikostigt skänkt dig Min ynnest.

Runt alla religionens innersta sanningar finns påbyggnad av riter, traditioner, mytologi, etiska och moraliska normer, sociala funktioner osv. Denna religiösa kosmetika upprätthålls av religionernas kyrkor eller motsvarande institutioner. Dessa aspekter kommit att dominera religionenierna och fått dem att bli oense med varandra. Men det behöver inte vara så. Det är "här" och nu vi ska vända blicken inåt och söka det gudomliga, och enligt dem som vandrat denna väg finner vi underbara ting och har innerliga upplevelser både under vandringen och vid målet.