Förslaget att man ska kunna komma åt sin patientjournal via Internet är väldigt välkommet. Jag har en vän som är sjuk, och som bemöts med professionalism och respekt när hon besöker Akuten. Men efter någon timme, när läkarna tittat i hennes tjocka journal, är det stopp. Oavsett vad hon sökt för försöker läkarna få henne att gå hem eller uppsöka psyket. Det är helt enkelt stopp. Detta har nästan kostat henne livet några gånger.

Min teori är att hon en gång i tiden retade upp vissa läkare genom ett kritiskt debattinlägg i lokaltidningen. Vem vet vad de har fört in i hennes journal för att hämnas. En ung, entusiastisk läkare gick en gång igenom alla hennes journaler. Efter några veckor ringde han hem till henne och frågade om hon gjort läkarkåren någonting, för det fanns helt klart en dold agenda i hennes fall.

Artikeln i DN kan ni läsa här:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=739535&rss=145 

Vill man främja mellankulturell förståelse och utveckling samt förebygga fördomar och stridigheter är det viktigt att man förstår varandra. Om alla människor på Jorden hade samma andraspråk vid sidan av modersmålet så skulle det leda till en avevärd förbättring av mänsklighetens villkor och framtidsutsikter.

Engelskan är på väg att bli ett världsspråk. Att vissa har det som modersmål, andra inte, är däremot inte så bra. När det gäller den här planetens säkerhet och mänsklighetens utvecklingsmöjligheter är det idag så att man måste få fyra stora nationer med varsitt språk att enas och dra åt samma håll. Dessa länder är USA (engelska), Kina (folkkinesiska), Ryssland (ryska) och Indien (hindi). Dessutom tillkommer den muslimska världen där arabiskan antingen är modersmål eller, i många fall, andraspråk. Att kräva att alla kineser, ryssar, indier och muslimer ska lära sig engelska kan uppfattas som ett krav på, eller en risk för, att inlemmas i den amerikanska kultursfären.

Engelskan är inte heller helt enkel, eftersom uttalet av framför allt vokaler inte överensstämmer med hur de uttalas i de flesta andra språk. Om man talar om en världskultur, där alla särdrag också ska få plats, måste ett andraspråk vid sidan av modersmålet vara fritt från assossiationer. 

INTERLINGUA – VÄSTERLANDETS SPRÅK? 

Spanska eller kastilianska är det andra största språket i världen. Det talas som modersmål av 387 miljoner människor (även till viss del i Asien) och av mer än 600 miljoner totalt (enligt uppskattning 2006). Katalanska är modersmål för 10 miljoner människor.  Portugisiska är modersmål för över 200 miljoner människor i världen och talas totalt av 260 miljoner. Franska talas av omkring 109 miljoner människor som modersmål och tillsammans med andraspråkstalare av omkring 290 miljoner. Italienska talas av ungefär 70 miljoner människor. Rumänska talas av 26 miljoner människor. Sammanlagt har 800 miljoner människor något av dessa språk som modersmål, och hela 1,3 miljarder människor talar något av dessa språk.

Gemensamt för dessa 1,3 miljarder människor är att de utan vidare förstår det av en internationell panel av lingvister utvecklade språket Interlingua, som brukar kallas en modern form av latin – men vackrare, ordrikare och ytterst förenklat grammatiskt utan några konstigheter vad gäller verb, uttal m.m och utan den tillkrångning som drabbat t.ex esperanto. Om du talar till eller skriver till en exempelvis en spanjor, portugis eller italienare på interlingua förstår han omedelbart varenda ord. Interlingua är mjukt som kubansk spanska och uttrycksfullt som italienska och låter oerhört bra när man sjunger på språket.

I svenskspråkiga Wikipedia kan man läsa följande om interlingua:

Det gemensamma språkliga arvet i de moderna språken i Europa och Amerika är av latinskt och grekiskt ursprung. Detta ordförråd har International Auxiliary Language Associationsammanställt och standardiserat till språket interlingua. Interlinguas grammatik är kraftigt förenklad jämfört med de språk som det baseras på. På grund av att ordförrådet till största delen utgörs av ord som är gemensamma för de romanska språken, och till ganska stor del även engelskan och andra europeiska språk, kan en någorlunda språkligt bildad europé eller amerikan ganska väl följa en teknisk eller vetenskaplig text inom sitt område på interlingua utan särskilda förstudier. Att aktivt tillägna sig språket går också relativt fort. En person vars modersmål är italienska, spanska eller portugisiska har inga svårigheter att förstå interlingua.

Interlingua kan bli Västerlandets gemensamma språk. De som talar romanska språk behöver bara börja tillämpa det för att komma igång. Om de som talar germanska språk (engelska, tyska, svenska, holländska, danska, norska, m .fl) inför interlingua i skolundervisningen så kommer på en generation över 2 miljarder människor att tala och skriva interlingua obehindrat.

De som har spanska, portugisiska, italienska och andra romanska språk som modersmål förstår alltså interlingua direkt. Svenskar, engelsmän, tyskar och andra som talar germanska språk behöver viss utbildning och praktik. De som talar ryska, polska, serbokroatiska och andra slaviska språk behöver läsa interlingua i skolan i åtminstone tre år. 

FEM STORA SPRÅK?

Flera stora språk avviker dock alltför mycket från interlingua. Det är visserligen lättare för en japan, kines, indier eller indonesier att lära sig interlingua än engelska, men det är ändå mycket svårt att sätta upp ett mål att varenda människa på jorden ska lära sig interlingua vid sidan av sitt modersmål. Det är emellertid en fördel att interlingua är ett konstruerat språk som inte på något sätt är färdigt. Över tiden kan kinesiska och ord från andra språk tillföras och spridas över hela världen. Ord från hela världen tillkommer hela tiden i interlingua: sauna, karate, seric, qadar, mikado, califa, kibbutz, kidnapping, smorgasbord.....  Wikipedia påpekar också att:

för folk i Afrika och Asien kan interlingua fungera som en nyckel till de västerländska språken, i dess egenskap av "minsta gemensamma nämnare".

Araber behöver längre tid på sig att lära sig interlingua. Det beror på att de har ett annat alfabet, dessutom är antalet gemensamma, igenkännbara ord inte är lika stort, men araberna har den fördelen att grammatiken till viss del liknar vår. Det har visat sig att även turkar har lätt för interlingua, och om dessa och alla som talar germanska och slaviska språk också lär sig interlingua är vi uppe i 2,7 miljarder människor. Inklusive araberna blir det 3,1 miljarder människor.

Kanske kan vi få en utveckling mot fem stora språk: interlingua (2 miljarder), ett pan-slaviskt språk, (0,5 miljarder)  folkkinesiska (1 miljard), hindi (0,5 miljarder) och arabiska (inklusive av arabiskan starkt påverkade språk som swahili; 0,4 miljarder).

Det är synd att det Internationella bahá'í-samfundet inte godtagit interligua som ett officiellt språk. Dels därför att de skulle nå betydligt fler som talar romanska språk med webbsidor, böcker, tidningar och broschyrer. Men också för att etablerandet av ett andraspråk är en av de milstolpar mänskligheten måste passera för att nå världsenhet. En annan är att USA äntligen får en kvinnlig president, för då är ytterligare en barriär riven och vi kan gå vidare.

Jag drömmer då och då om Jesus. Inte den 30-årige sonen till Gud som enligt de kristna kom till jorden för att frälsa oss från synd, inte heller om den 30-årige Uppenbararen av Guds ord som enligt bahá'íerna förmedlade gudomlig kunskap till människorna om det eviga livet. Jag drömmer om en äldre bror till en flicka – som finns på riktigt och vars namn är Illusion – och denne äldre bror, Jesuf, visar sig i drömmarna vara Jesus.

Ni kan tycka att det jag skriver handlar mer om systern än om Jesuf. Så kan det säkert vara, ända tills jag skrivit av mig allt lidande. Jag insåg för en tid sedan att jag gjort många kvinnor illa för att Illusion en gång  gjorde mig ohyggligt illa.

Låt mig ställa följande fråga till dig som är kvinna: om en man är ohyggligt förälskad i dig, och du inte alls har samma känslor för honom – visst försöker du avsluta relationen så skonsamt som möjligt? Inte försöker du väl plåga honom genom att ge honom förhoppningar som du vet att du inte kommer att infria? Inte försöker du väl förstärka hans starka känslor för dig när du vet att du snart kommer att lämna honom? Inte låtsas du väl vara hans flickvän när du inte har en tanke på att fortsätta relationen? Inte gör du väl så mot en man som aldrig har gjort dig ont? 

Så gjorde Jesufs syster Illusion mot mig. Jag blev störtkär första gången jag såg henne, när vi båda var 15 år. Jag var fortfarande kär i henne när vi båda var 19 och hon av någon anledning inledde en relation med mig.  Men varför torterade hon mig så? Ena stunden var hon en varm och tillgiven flickvän som låg intill mig på madrassen på golvet i min lilla lägenhet. I nästa stund klädde hon sig och hastade ut för att träffa någon mystisk kille som hon påstod hette "Mikko", och som det var synd om och som hon påstod ha försummat genom att ägna sin tid åt mig. Jag vet inte vem "Mikko" var, om han ens existerade, men det hon sade och gjorde skadade mig. Så många gånger som hon kröp intill mig och tiggde om ett liv, en framtid, tillsammans med mig, för att en halvtimme senare lämna mig för att gå till "Mikko" eller göra något annat mystiskt som hon aldrig förklarade för mig. 

Var vår relation bara teater för henne, eller kände hon verkligen något för mig? Var hon skadad på något sätt, eller var hon elak av naturen? Gjorde hon mig illa bara för att jag var den ende hon kände som var naiv och godtrogen nog att låta sig skadas? Det som tyder på det är att hon fortsatt att skada män i sin omgivning. För tio år senare lämnade hon man och två barn i Sverige för att flytta ihop "Paddy" i USA. Det skulle ha hänt mig om hon stannat hos mig.

Jag älskade henne så mycket att jag utan tvekan skulle ha offrat mitt liv för hennes skull, och nu, 20 år senare, inser jag att det är just det jag har gjort. Jag har varit en fånge i hela mitt liv, och denna psykiska smärta har även blivit en kroppslig smärta som slagit ut mig från arbetslivet. En kvinna, Petronella, sade till mig att det är sjukligt att vara fixerad vid sin första kärlek under resten av sitt liv. Genom att söka efter Illusion i varje ny kvinna jag träffade så skadade jag varje ny kvinna jag träffade, för friheten är den enda illusion som bestraffas.

Jesuf dyker upp i mina drömmar och försöker säga mig detta. Att hålla fast vid min kärlek och mitt hat till Illusion kommer bara att ge mig mer av psykisk och fysisk smärta, och jag kommer att fortsätta skada andra bara för att hon skadade mig.

Gräv dig upp ur den förgängliga världens avskrädeshög

och stig in i den Eviga fröjdens trädgård,

den som Kärlekens Näktergal har sjungit om.

Öppna portarna till hjärtats trädgård för Den Älskade.

Lämna begärets och lidelsens betesvallar

och vandra i det Oändligas rike,

det som den Gåfulla Duvan talat om.

Öppna portarna till hjärtats trädgård för Den Älskade.

Kapa banden till penninggudens falska skimmer

och skåda Uppenbarelsens ynnests morgonljus,

det som Kraftens Tunga vittnat om.

Öppna portarna till hjärtats trädgård för Den Älskade.

Detta är en ny epok av mänsklig kraft. Alla världens horisonter är upplysta och världen skall i sanning bli såsom en trädgård och ett paradis. Tiden för enhet mellan människosönerna har kommit och sammanförandet av alla raser och klasser... ('Abdu'l-Bahá)

 

 

"Sök sanningen. Sanningen skall göra er fria." Sålunda skall vi se sanningen i alla religioner. ty sanningen finns i alla och sanningen är en! ('Abdu'l-Bahá) 

Jag drömmer då och då om Jesus. Inte den 30-årige sonen till Gud som enligt de kristna kom till jorden för att frälsa oss från synd, inte heller om den 30-årige Uppenbararen av Guds ord som enligt bahá'íerna kom till jorden för att ge människorna kunskap om det eviga livet. Jag drömmer om en äldre bror till en flicka – som finns på riktigt och vars namn jag inte vill avslöja – och denne äldre bror, Jesuf, visar sig i drömmarna vara Jesus.

Man påstod att vi var nationens fiender och att vi gick Sovjetunionens ärenden. När jag, Roger och Jesuf gick runt och sålde partiets tidning smällde man oftast igen dörren i ansiktet på oss innan vi hunnit säga: "Hej, jag undrar om ni vill köpa arbetartidningen..." Ibland vrålade lägenhetsinnehavaren: "Jag är en riktig arbetare. Jag jobbar varje dag medan ni springer runt och leker Stalin!" Rätt åt oss, tycker jag nu. Men jag jobbade faktiskt också, på ett valsverk. Jag var en arbetare, son till arbetare, till skillnad från de flesta av mina kamrater i partiets ungdomsförbud. De var medelklasslynglar som gjorde uppror mot sina läkare och advokater till föräldrar. Jag tror att jag egentligen gick med i partiets ungdomsförbund för att Jesuf var med där, och jag var djupt förälskad i hans syster, Illusion.

Jag tror att jag hoppades på att Jesuf någon gång skulle bjuda hem mig. Men det gjorde han inte. Sedan dess har jag gjort resa i alla bemärkelser. Jag har svårt att förstå hur jag kunde känna någon sympati för det där partiet. Partiet har förvisso också gjort en resa i min hemkommun. På min tid fick de ungefär 6 procent av rösterna i kommunalvalet. Nu är Roger kommunalråd, andra mandatperioden, och partiet  har fått över 80 % de två senaste valen. Jag gissar att befolkningen tröttnade på sossarna, som hade regerat kommunen sedan arbetarklassen började betraktas som människor och demokratin infördes.

Jag vet inte var Jesuf finns idag. Jag har sökt, i förhoppningen att han lagt ut sin adress på Eniro eller någon annanstans på Internet. Men han finns helt enkelt inte. Hans syster Illusion är på andra sidan Atlanten, så mycket mer vet jag inte. Jag hoppas att hon är lycklig. Men det verkar hon inte vara, efter vad jag har hört. Hon övergav sin man och deras barn för Sin ungdomskärlek, en före detta rockstjärna. Han ringde upp henne i Sverige efter 15 år, och då stack hon bara ifrån man och barn. Samtidigt bröt hon med sina föräldrar och syskon. Vem hade trott det om den blyga tjej jag en gång kände. Nu kritiserar hon sin exman för att han tagit till flaskan. Hon har omskolat sig till lärarinna där borta på andra sidan Atlanten, så nu har hon många barn istället för sina egna här i Sverige. Hon mejlade till mig om hur hon månar om skolbarnen och deras olika "projekt" där borta, på andra sidan Atlanten. 

Det hade varit bäst för samtliga inblandade om hon hade blivit min hustru. Utom för mig. Det var min smala lycka att hon stack efter den där heta sommaren. Jag har aldrig varit den där farliga, destruktiva typen av man som hon fastnar för. 

Inom varje religion finns en mystisk ådra. Dessa har sitt ursprung i sökares behov av att få ordentliga svar, något som inte huvudströmningarna inom religionerna kan. I mystiken förenas religionerna. En dikt hämtad ur Hinduismens skattkammare beskriver detta:

In i världshavets djupa

famnrinner bäckar stora som små

från många källor berg uppå

Många är namnen och orden

men människor från hela jorden

böjer sig i ödmjuk skrud

inför världens ende Gud,

Dock känd under så många namn.

 

Heliga skrifter kan vara bra, men bokstavstro är farligt. Att blint tro på dessa, av människor författade böcker, är som att peka på månen och tro att fingret är månen (Buddha).

Religionernas mystiker säger samma sak, nämligen att människan ska söka Gud i sig själv. Sufi-mästaren Rumi uttrycker det så här:

Jag är inte gömd i det höga eller lågaInte heller i jorden, himlen ller på tronenDetta är visshet, O älskade:Jag är gömd i hjärtat hos den trogne.Om du söker mig, sök i deras hjärtan.

 

Bahá'í-trons grundare Bahá'u'lláh skrev så här år 1858 i egenskap av Guds budbärare:

O varandets son! Du är Min lampa och Mitt ljus firmes inom dig. Hämta din strålglans därifrån och sök ej någon annan än Mig, ty jag har frikostigt skänkt dig Min ynnest.

Runt alla religionens innersta sanningar finns påbyggnad av riter, traditioner, mytologi, etiska och moraliska normer, sociala funktioner osv. Denna religiösa kosmetika upprätthålls av religionernas kyrkor eller motsvarande institutioner. Dessa aspekter kommit att dominera religionenierna och fått dem att bli oense med varandra. Men det behöver inte vara så. Det är "här" och nu vi ska vända blicken inåt och söka det gudomliga, och enligt dem som vandrat denna väg finner vi underbara ting och har innerliga upplevelser både under vandringen och vid målet.

Bahá'u'lláhs lära innebär sannerligen ett antal innovationer i det andliga livet. Han avskaffade både  präster och munkar, och förbjöd människor att använda andra människor för att bekänna sina synder. Bahá'í är en religion där den troende ensam kommunicerar med Gud flera gånger om dagen. Den dagliga bönen ska också ske i avskildhet. Såväl katolikernas bikt som frikyrkornas tältmöten där skadade människor offentligt ska berätta för församlingen vad de gjort för fel är grova brott i Guds ögon, om man frågar Bahá'u'lláh. De största brotten begår de som tar emot syndabekännelsen i Guds ställe och, naturligtvis, de som organiserar ämbeten där sådana ritualer. 

Det är icke tillåtet att bekänna sina synder och överträdelser inför någon människa emedan detta aldrig har varit, ej heller är, bidragande till att försäkra sig om Guds förlåtelse och ursäkt. Samtidigt leder sådan bekännelse inför de skapade varelsema till en förödmjukelse och förnedring och Gud - upphöjd vare Hans härlighet - önskar icke Sina tjänares förödmjukelse. Sannerligen, Han är Medlidsam och Välgörarnde (Bahá'u'lláhs "The Glad Tidings, s 194).

Fast egentligen är detta inga innovationer. Det är en återgång till det som både Jesus och Muhammed predikade. Var någonstans i Nya Testamentet säger Jesus att det ska byggas kloster eller att man ska bikta sig hos en präst i stället för att själv be Gud om förlåtelse? När Bahá'u'lláh skriver att Han har förhärligat Jesus så betyder det, bland mycket annat, att han återupprättat Jesu lära.