Enhet i språk kommer att förvandla mänskligheten till en värld, ta bort religiösa missförstånd och förena öst och väst i broderskapets och kärlekens anda. Enhet i språk kommer att förändra denna värld från många familjer till en familj. Detta internationella hjälpspråk kommer att samla nationerna under ett standar, som om världens fem kontinenter hade blivit en, ty då blir ömsesidigt utbyte av tankar möjligt för alla.” ('Abdu'l-Bahá).

Ett av Bahá'í-lärans instrument för att förverkliga det fredliga världssamhället är att ett och samma andraspråk ska läras ut till alla människor på jorden. Alla människor ska behärska sitt modersmål och andraspråket flytande. Då kommer människorna att förstå varandra bättre, och varenda människa kan känna sig som hemma i vilken stad som helst på jorden.

Är verkligen våra modersmål ett hinder för ömsesidig förståelse? Vissa forskare har menat det. Sapir–Whorf-hypotesen är en omtvistad språkhypotes uppkallad efter Edward Sapir och Benjamin Whorf. Enligt denna hypotes kan inte en persons alla tankar förstås av en annan person som använder ett annat språk. Anledningen, enligt Sapir, är att det sätt man tänker på är så starkt påverkat av vilket modersmål man har. Idén blev först framlagd av Sapir 1929, men blev utbredd först under 1950-talet, efter hans död.

Sapir och Whorf gick ett steg vidare med att argumentera för att en persons världsuppfattning i hög grad är bestämd av ordförrådet och syntaxen i hans eller hennes språk. De kontaktade James Cooke Brown , som år 1955 konstruerade det konstgjorda språket Loglan i syfte att testa hypotesen.

Sapir–Whorf-hypotesen har blivit kraftigt angripen av anhängare till Noam Chomsky under de efterföljande årtiondena.

Ett visst bevis för att det ligger någonting i Sapir-Whorf-hypotesen är språket kymriska, där orden grön och blå inte stämmer överens med svenskans. Ordet grön kan översättas med antingen gwerdd eller glas, beroende på nyansen, och glas i sin tur kan betyda både grön, blå och grå. Sålunda är en grön kulle av samma färg som himlen på kymriska.

En roman där en diktatur antas kunna forma medborgarnas tänkande genom språket är George Orwells "1984". Nyspråk är språket som talas, och det syftar till begränsa individens tankeutrymme och därigenom förhindra kritik mot "Partiet" och dess ledare "Storebror". Språkets struktur och syfte beskrivs detaljerat i ett fristående appendix i Orwells roman. Det som är mest utmärkande för Nyspråket är att mängden ord hela tiden minskas och minskas. Synonymer tas bort så att språkets nyanser försvinner.

Även motsatsadjektiv, och ord som kan betyda "fel" sak enligt partiet försvinner i 1984. Betydelsen av ordet "fri" ändras så att det inte kan betyda annat än som i "staden är fri från råttor." Ordet ”fri” i meningen "fri att göra vad man vill" existerar inte längre. Adjektiven i språket får ett "o" framför för att markera om det är en motsats. Detta gör att man inte kan säga "politiken är dålig", bara att politiken är ”obra”.

Nazisterna uppfann nya ord för att få tyskarna att tänka i enlighet med den nya ideologin under Hitlertiden.

Allt detta tyder på att vi behöver ett gemensamt andraspråk, lätt att lära, med ord som stavas som de låter, och med enkel gramatik. Andraspråket ska vara fritt från "västerländskt tänkande" eller "österländskt tänkande", men samtidigt rikt på synonymer och nyanser så att vi både kan berömma och kritisera och skriva underbar poesi, så att våra själar inte förkvävs. Detta språk finns uppenbarligen inte än, och kanske är Universella Rättvisans Hus inne på fel väg nu när de mer eller mindre verkar ha bestämt sig för engelskan.

• Engelskan ger uttryck för västerländskt tänkande och västerländs kultur, ja till och med för protestantiskt och anglosaxiskt tänkande
• Engelskans stavning är så inkonsekvent att många engelskspråkiga lingvister förespråkar en stavningsreform
• De som har engelska som modersmål eller talar ett nära besläktat språk får jättefördelar framför resten av jordens befolkning

Personligen tror jag att man måste jobba vidare med något av de konstgjorda språken, kanske interlingua eller något annat, och se till att språket när det talas och skrivs speglar en världskultur i stället för att ytterligare sprida en stormakts kultur.