JAGET ÄR I VÄGEN FÖR DEN ENSKILDES ANDLIGA UTVECKLING

Bahá'u'lláh och 'Abdu'l-Bahá återkommer gång på gång till att jaget förhindrar den själsliga utvecklingen. När 'Abdu'l-Bahá var i New York och där besökte ett fängelse skrev han i fängelsets gästbok: "Det största fängelset är jagets fängelse". I Sin bok Sju Dalar skriver Bahá'u'lláh:

"Därför måste det sataniska jagets slöja brännas bort i kärlekens eld, på det att anden må bliva luttrad och renad och så kunna lära känna Världamas Herres ställning." Och i Sin bok Förborgade Ord skriver Bahá'u'lláh: " O Min tjänare! Befria dig från denna världens fjättrar och frigör din själ från jagets fängelse".

Vi vet alla att vi inom oss själva har det man kallar för Ego, Jag, Mig själv. Olyckligtvis befinner sig själen inkapslad, instängd i jaget. Vi kan aldrig befria själen utan att dessförinnan ha utplånat det psykologiska jaget. I ajälen finns Religionen, Guds andliga avbild, Visheten, smärtans partiklar och alla uppgifter som vi behöver för varats inre självförverkligande. När vi "Dör i Oss Själva", när vi upplöser det Psykologiskca jaget, kan vi glädja oss åt själens värdefulla sinnen ocfch krafter.

Att på rätt sätt kombinera inre tillstånd med yttre händelser, är att veta hur man ska leva på ett intelligent sätt. Varje händelse som upplevs på ett intelligent sätt kräver sitt motsvarande specifika inre tillstånd. När folk ser tillbaka på sina liv, tror de emellertid olyckligtvis att deras liv uteslutande består av yttre händelser. De tror att om de inte hade råkat ut för en eller annan händelse, skulle deras liv ha varit bättre. De tror att lyckan gick dem tillmötes och att de gick miste om möjligheten att bli lyckliga. De beklagar sig över vad de gick miste om, gråter över det som de försmådde, jämrar sig när de tänker på gamla misstag och olyckor.

De flesta vill inte inse att vegeterande inte är liv, och att kapacitetenen att existera på ett medvetet sätt uteslutande beror på kvaliteten av själens inre tillstånd. De som lär sig att, på ett medvetet sätt, kombinera de yttre händelserna med de inre tillstånden går framgångens väg.

Ingen kan förneka att vi bär på många villfarelser i vårt inre och att det förekommer felaktiga tillstånd. Om vi verkligen vill förändra, är det ytterst angeläget och ofrånkomligt att vi på ett radikalt sätt ändrar dessa felaktiga tillstånd i medvetandet. När man arbetar med dessa felaktiga tillstånd på ett seriöst sätt är det uppenbart att livets obehagliga händelser inte längre kan skada oss så lätt. Den som inte arbetar med sig själv kommer alltid att vara ett offer för omständigheterna; den personen är som oansenlig drivved bland oceanens stormiga vatten.

MEDITATION ÖVER BAHA'U'LLAHS OCEAN AV ORD

Det finns verktyg för den som vill befria sig från jagets fängelse och därmed uppnå själslig utveckling, harmoni och trygghet i sig själv. Redan för 2 500 år sedan utvecklade Gudsmanifestationen Siddharta Gautama som Buddha en lära. Nu finns också en enastående källa till förändring i Bahá'u'lláhs Ord, Guds Ord. Bahá'u'lláh försäkrar entydigt att om du vill förändras, måste du "sänka dig ner i Mina ords ocean."

Att sänka sig ned i den oceanen påbörjar förändringsprocessen genom att skapa en medvetenhet inom oss själva om meningen och den egentliga anledningen till varför vi skapats. När vi ständigt studerar skrifterna startas också en process av självrannsakan. När vi blir medvetna om vad jagets fängelse ställer till för oss själva och vår omgivning börjar vi betrakta oss själva och omgivningen på ett annorlunda sätt. När vi betraktar oss själva och omgivningen på ett annorlunda sätt börjar vi sedan att känna annorlunda för saker. När vi börjar känna annorlunda börjar vi därefter att agera annorlunda. Att agera annorlunda är det mest påtagliga beviset att man har inlåtit sig på äventyret att börja bli vad man har möjlighet till att bli.

Vi kan förändra karaktären av de otrevliga händelser som vi drabbats av, när vi renar oss själva invändigt. Den som aldrig rättar till absurda psykologiska tillstånd och tror sig vara mycket stark, blir ett offer för omständigheterna. Om vi vill ändra kurs i en olycklig existens, är det av vital betydelse att vi skapar ordning i vårt oordnade inre hus. Det yttre är endast en avspegling av det inre, den som förändras i sitt inre skapar en ny ordning på saker och ting. Det bästa vapen som en människa kan använda i livet är ett korrekt psykologiskt tillstånd. Genom rätt inre tillstånd kan man tämja vilddjur och avslöja förrädare. Felaktiga inre tillstånd förvandlar oss till försvarslösa offer för den mänskliga ondskan.

VÄGEN TILL INRE ENHET

Vägen till inre enhet börjar med insikt som man ganska snart gör när man mediterat över Bahá'u'lláhs texter en tid, nämligen att i varje person finns det många olika jag. Vart och ett av dessa Jag, var och en av dessa personer, kämpar för att få den högsta positionen, det vill ha ensamrätt, det vill kontrollera den intellekttiella hjärnan eller de emotionella och motoriska centrerna så ofta som det kan, tills ett annat ersätter det.

När man verkligen vill lära känna sig själv, bör man observera sig själv och försöka lära känna de olika "Jagen" som finns inuti personligheten. Allteftersom man praktiserar Inre Självobservation, upptäcker man själv många personer, många Jag, som lever i vår egen personlighet. De som förnekar läran om de många Jagen, de som dyrkar ett Gudomligt Jag, har utan tvekan aldrig Observerat sig Själva på allvar. Och vi kan förvisso aldrig lära känna oss själva utan en seriös och djup självobservation.

Det är nödvändigt att först observera vad det är vi vill avskilja från våra psyken, eftersom det onekligen skulle vara omöjligt att eliminera okända fel. Det konkreta och definitiva fakttim att det inre arbetet börjar med koncentterad uppmärksamhet på en full ständig observation av oss själva, är mer än ett tillräckligt skäl för att visa att detta kräver en personlig och mycket speciell ansträngning av var och en av oss. Ingen annan mänsklig varelse skulle kunna göra detta arbete åt oss.

Om vi accepterar mångfalden av fel och samtidigt avvisar behovet av att studera och direkt observervera dessa, tyder detta i själva verket på ett undvikande eller en undanflykt, en flykt från oss själva, ett slags självbedrägeri. Startpunkten för en radikal förändring förblir undangömd, så länge som människan fortsätter att tt-o sig vara En. Endast genom den ordentliga ansträngningen av en omdömesgill självobservation, utan någon typ av undanflykter, kommer vi tydligt att kunna påvisa att vi inte är "En" utan "Många". När en människa börjar observera sig själv ingående, från den synvinkeln att hon inte är En utan Många, har hon uppenbarligen påbörjat ett seriöst arbete med sin inre natur.

Om man verkligen och på ett mycket uppriktigt sätt börjar observera sig själv invändigt, resulterar det i att man delar sig själv i två; Observatör och Observerad. Vid det här laget bör du vara så bekant med Bahá'u'lláhs texter att du kan föreställa sig att Observatören är Bahá'u'lláh. För varje upptäckt du gör om sig själv finner du att kunskapen och insikten kommer från Bahá'u'lláh, som mediterar bredvid dig.