Vad vill dagens människor läsa om i en blogg? Gud står sannerligen inte högt i kurs, den saken är klar. Enligt en sökmotor finns inte ordet "Gud" bland de 500 mest sökta termerna, "Jesus" inte bland de 200 mest sökta termerna och "religion" inte bland de 1 000 mest sökta termerna.

Det dagens människor vill läsa om i bloggar är uteslutande knutet till begär. Följaktligen toppas bloggstatistiken denna vecka av ord som: sexnovell, sexblogg, gruppsex, sex, Carolina Gynning, Alex Schulman, swingers, Katrin Schulman, string, stringtrosor, stureplansprofilerna, sverigedemokraterna, fotbollsfrun, schulman, blondibella, sexblogg, Magnus Uggla, Ebba von Sydow, otrohet, mode, ökad lust, Linda Rosing, cannabis, alkohol, bondage, marijuana, engla, golhoran...

Av de 200 mest lästa bloggarna på svenska språket är 180 skrivna av kvinnor under 40 år. Antingen skriver kvinnor under 40 år extremt bra, eller så får deras bloggar många träffar därför att män hoppas finna något som har med sex att göra på dessa bloggar. Om inte annat så är det en skymf mot alla seriöst skrivande att vissa lägger in ord som "hora" eller "slampa" eller "sex" eller "orgasm" i bloggnamnet för att få många besökare.

Återuppblossandet av religiös intolerans, av rashat och av nationellt högmod; de ökande tecknen på själviskhet, på misstänksamhet, på fruktan och på bedrägeri; spridningen av terrorism, av laglöshet, av dryckenskap, av den ena nya drogen efter den andra och av brott; den osläckbara törsten och de febrila strävandena efter världslig fåfänglighet, rikedomar och nöjen; försvagningen av familjesammanhållningen; slappheten i föräldrakontroll; nedsjunkandet i överdådiga njutningar; den oansvariga attityden gentemot äktenskap och den åtföljande stigande flodvågen av skilsmässor; konstens och musikens urvattning till massproducerat brus, litteraturens fördärv och pressens korruption; oviljan att omedelbart ge kvinnan samma rättigheter och skyldigheter som mannen i samhället, oförmågan att förstå att ansvaret för varandras andliga utveckling  är äktenskapets överordnade och heligaste uppgift, ateismens uppsving för vad som är politiskt korrekt, angreppen mot religionen; förfallets profeter, vilka om de finge fria tyglar skulle leda människosläktet tillbaka till barbari, kaos och slutlig utplåning -- alla dessa tecken framstår som de tydliga egenskaperna hos ett dekadent samhälle, ett samhälle som antingen måste återfödas eller förgås....  

Jag drömmer då och då om Jesus. Inte den 30-årige sonen till Gud som enligt de kristna kom till jorden för att frälsa oss från synd, inte heller om den 30-årige Uppenbararen av Guds ord som enligt bahá'íerna kom till jorden för att ge människorna kunskap om det eviga livet.

Jag drömmer om en besvärlig period i mitt liv. I drömmen är jag åter 15 år, och undviker jämnåriga, ja människor överhuvudtaget, efter ett år av mycket svår mobbning i skolan. I drömmen har den 15-årng jag är faktiskt några vänner, och en av dem är Jesus (som också är 15 år, jude, och går på högstadiet). I drömmen är jag inte mobbad, men tillsammans verkar drömmarna forma en slags historia som också är ganska våldsam. Det lustiga är att nästa dröm tar vid ungefär där den förra slutade, någorlunda som en TV-serie.

(Ja, jag har sett den danska TV-serien Jesus och Josefin tillsammans med min dotter, men mina drömmar om Jesus började innan dess.

Den första drömmen kom för några år sedan då jag hade legat i sängen och bett, dels om helande (för jag var sjuk) och dels för de avlidnas själar (vilket vi bahá'íer ofta gör). Jag somnade sedan med boken Bahá'í-böner under huvudkudden. På natten drömde jag först om löpning (jag höll på med orientering och terränglöpning då), sedan kastades jag till hösten upprop i högstadiets aula. En utländsk tjej hade flyttat till orten, och rektorns hustru (som inte alls förstod sig på tonåringar) tvingade henne att gå upp och ställa sig längst fram för att på engelska presentera sig för 500 högstadieelever. Hon svimmade givetvis av nervositet, och eftersom det visade sig att jag var den som bodde närmast fick mina föräldrar skjutsa hem henne.

Denna tjej existerar i verkligheten och jag vill därför inte röja hennes identitet. Hennes namn betyder emellertid "illusion" på vissa språk. Hennes ett år äldre bror i drömmen – Jesuf - finns inte på riktigt. Denna första dröm om den tonårige Jesuf-Jesus slutade med att jag träffade honom på gårdsplanen när vi släppte av hans stackars lillasyster. Han kom fram och presenterade sig, och för första gången på ett år får jag en vän. Han skulle börja på Bygg- och anläggningsteknisk linje på gymnasiet om två dagar (han skulle väl bli timmerman antar jag). Drömmen slutade med att jag grät mig till sömns den kvällen - av lättnad för att jag hade fått en kompis och av sorg över att han skulle gå på gymnaiset och inte tillsammans med mig på högstadiet.

Sedan dess har jag drömt mig igenom högstadiets dramatiska år med Jesuf på ett eller annat sätt närvarande. Hans syster mobbades också. En gång hörde jag hur killarna i min klass sa att de skulle spotta i hennes mat under lunchrasten. Jag gömde deras jackor så att de inte skulle hinna till matsalen. Jag räddade henne, den dagen. Men killarna kom på att det var jag som gömt deras jackor. Två dagar senare högg de mig i låret med en skruvmejsel. (Detta har hänt på riktigt. Om någon av er läser detta, berätta för era fruar och barn om hur duktiga ni var på högstadiet!) I verkligheten hjälpte mig en av samhällets värsta fyllegubbar till Akuten för att såret skulle sys. I drömmen kom Jesuf och lade sin hand på mitt sår, som omedelbart läktes. Det var då - i drömmen - som jag för första gången förstod att han var Jesus. Ni vet säkert alla hur upprörd man kan bli i en dröm - och denna känsla satt i hela dagen efter att jag hade drömt denna dröm.